bookzoom

De står i kylan utanför Ungerns gräns. Flera tusen flyktingar. Det är familjer med småbarn, gamla människor, medelålders fäder och mödrar, plus de många ynglingarna, trettonåriga och fjortonåriga pojkar som skickats iväg ensamma från sina desperata familjer.

 

Kommer de för att ta vår välfärd? Har de vågat livet i de ynka båtarna i avsikt att leva loppan på vår bekostnad?

"Vi måste veta vilka som kommer hit", heter det på omisskännlig SD-dialekt. "Därför släpper vi bara in dem som har ID-handlingar". Flyktingarna utan ID behandlas alltså som potentiella terrorister, oavsett vilka regelrätta och ärliga asylskäl de har. Är det rättssäkert?

 

Det har sagts att vi har en kaotisk situation p g a flyktingtillströmningen. Vi orkar inte med mera. Det tär på våra organisatoriska och ekonomiska resurser. Andra borde ställa upp, och inte bara vi. Trots att dessa fraser pumpas ut i media sedan en tid tillbaka visar svenska folket i gemen att de vill och kan sträcka sig längre och visa solidarietet i vardagen, trots att det kostar på.

 

Det var vår bristande organisatoriska förmåga som fick bära skulden; det kom för många, vi hann inte med; de får vänta för länge, vi kan inte härbärgera dem alla, vi kan inte tillåta att familjer återförenas hursomhelst, de måste åka tillbaka efter tre år....

 

Vi odlar egoismen och värnar om vår höga standard medan vi motar bort de hjälpsökande. Det vart för jobbigt att skydda dem som flyr från kriget. "Erdogan ska hjälpa oss att ta fast dem som vill hit, redan i Turkiet. Han får bra betalt."

 

Annagreta