bookzoom

 

Det är befriande att läsa att Elena Ferrante fortfarande är ett täcknamn och att författaren ifråga håller sig borta. Hon skriver böcker som Ebba Witt-Brattström och många andra gillar. De är säkert läsvärda; enligt vad som skrivits har hon grepp om vad kvinnor kan uppleva och varför. Hon åtrår alltså inte rampljuset. Väldigt otidsenligt. Jag har beställt en av hennes böcker.

 

Det förföriska ljuset når i stället desto fler. Det vimlar av kända personer som skriver böcker, kanske hellre än bra. De blir alltid anmälda, eftersom upphovsmänniskan är känd. De förmodas hantera det magiska preparat som gör oss bildade.

 

Horace och Liv är bildade, åtminstone han. Att döma av hur mycket han pratar och hur mycket hon skrattar och ler mot honom i teveserien så är bildning något mysigt. Fast upphovsmännen är alltid döda och begravda, för säkerhets skull, och därför blir det ibland riktigt allvarligt så Horace måste sucka. Den där riktiga bildningen saknas idag, säger han. Usch då, så tråkigt. Vad ska vi göra åt det, då?

 

Ja, inte stimuleras vår bildningtörst genom att vi i rutan förmås sniffa runt bland gamla kulturella reliker. Men ljuset faller på de två aktörerna, och vi pratar om dem, vi diskuterar upplägget och huruvida denna satsning är nåt att ha. Det funkar på det personliga planet.

 

Maktens män har just nu rampljuset riktat på sig. De är allt annat än anonyma; tvärtom. Vi ser dem, tydligt, och de har ingentiing emot det. Besluten är krävande. Vad säger de? Är de bildade? Och på vilket plan funkar deras utsagor?

 

Annagreta

Bilden från första veckan i mars 2016