Vårt bättre jag är det som syns

 
 
Vissa namn är missvisande. Ta perukbusken, till exempel. Den har ingen peruk. Men den har röda blad som visar sig sent på våren, och den ger sig inte; vissa vintrars kyla tar ned den, men den kommer alltid tillbaka.  Den är kaxig och bär sitt utmanande namn med stolthet, trots att ingen begriper varför den heter så.
 
Håkan Lindgren beskriver i dagens SvD hur han som ung kände ett skrämmande avstånd till kulturen, till dess då giltiga uttryck, dess innehåll och dess attityd. Så småningom erövrade han i alla fall kulturspråket och väl också dess innehållsliga favoritfrågor. Idag handlar det om vår växande censordröm, vår koketta vilja att rensa bort allt otillfredsställande och otidsenligt i sagor och berättelser och bilder. Som skulle orden förvandla verkligheten. Utanverket segra över innehållet.
 
Men det är ingenting ovanligt i våra liv, det här med det viktiga utanverket. Vi gör alla likadant, också i vardagen. Vi vilseleder omgivningen och vänder den bästa sidan till. Ingen ska veta våra brister. Jag såg häromdagen en späd äldre dam som bar ett par skyhöga klackar. Hon kunde knappt förflytta sig i dem. Hellre dessa klackar än erkänna sin begynnande skröplighet och välja lågklackat.
 
En annan dam på samma tillställning sa till mig att hon slog vad om att hon var äldre än jag. Hon sa att hon var alert, att hon gick på gym och höll igång. Jag sa att det märktes.
 
Annagreta
 

Kommentarer
Postat av: Marita

Kloka ord!

2016-05-21 @ 17:33:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0