bookzoom

PO Tidholm sätter fingret på landsbygdens villkor i dagens DN. Det är villkor som styr tänket. Både där och hos politikerna. Han ser och beskriver bakgrunderna till de politiska missnöjesyttringarna i ett landsbygdsperspektiv.

 

Det har visat sig att misstron mot de styrande och därmed mot vad vi kallar "demokratin" är jämförelsevis stor på landet. Så är det i USA och så är det i Europa, inklusive Sverige. Är det så konstigt? Om man bortser från landsbygdsbornas kvarvarande stolthet över de fria vidderna, skogens rikedomar, jakten och den rena luften finns det annat som drar ned känslan av optimism och glädje. Man saknar de kollektiva framsteg som görs i urbana miljöer. I stället sörjer man det som försvinner, dvs nära grannar, unga framtidssökande människor, kvinnor som vill utbilda sig. Man sörjer de nedlagda skolorna, järnvägsförbindelserna, matbutikerna och småaffärerna som sålde skor, tyger, bröd, och tidningar mm, för att inte tala om den sjukvård man behöver ha inom  räckhåll.

 

De som finns kvar har det rätt bra ekonomiskt, det är därför de är kvar. 

 

Man är inte fin i kanten på landsbygden. Få landsbygdsmänniskor bugar för auktoriteterna. Men det allra mest störande är att de är jämförelsevis få till antalet. En mager valmanskår med problem som det kostar pengar att åtgärda väcker inget politiskt intresse från den politiska traditionens representanter. Det tillkommer då andra dunkla strömningar att upplåta politiskt utrymme åt dem som upplever sig nonchalerade i välfärdssamhället. 

 

Annagreta