bookzoom

Efter Brexit och nu efter Trumpvalet har vi hamnat i ett samfällt desorienterat tanketillstånd. Det har fått namnet "Post-truth" och har nu i dagarna införts i the Oxfords Dictionaries. (det kan användas både som adjektiv och substantiv)

 

Jag gillar den tyska förklaringen av den tyska varianten "Postfaktisch": "Umständen, in denen objektive Fakten weniger Einfluss auf die Bildung der öffentlichen Meinung haben als Bezüge zu Gefühlen und persönlichem Glauben". dvs "Situation då objektiva fakta har mindre betydelse för våra offentliga åsikter än känslor och personliga övertygelser".

 

Ett nytt begrepp som man klistrar in i sin tankemodul, motvilligt men samtidigt förnöjt. Det verkar allomfattande, tänker man, alla jag känner känner likadant. Eller också som en undanflykt; det är ett kollektivt fel i våra hjärnor, vi är inte kapabla att begripa såna otänkbara saker som nu hänt, man är väl inte synsk!

 

Sen har ju Bob Dylan sagt att han inte kan komma. Det är också lite post-truth, på nåt vis. Vi hade hoppats nåt annat. Velat se och höra honom i talarstolen på festen, vi satsade våra känslor på det.

 

Men vad säger språkmotsvarigheterna till Magdalena Ribbing här i Sverige? Får vi säga post-truth eller ska vi säga post-sant? Postfaktiskt låter som en en norsk variant. "Postumt" har vi ju redan, men det är väl ändå att gå för långt i händelseförloppet, oavsett vad man pratar om.

 

Hur kan det komma att låta till vardags - alla såna här nya termer blir väl snart vardagliga? Blir det "Hans sångröst/etsningar/ekonomi (välj det som passar) är inte så bra alls som jag trodde. Jag lider av en kraftig post-truth". Eller "Akta dig, situationen hotar att bli postfaktisk". Jaja. Allt är inte storpolitik, men när det är det, då gäller det att beskriva "Die Umständen".

 

Annagreta