Ett par pronomen, en bok och en Nobelpristagare
Min bok (se bilden) avslöjar i dagarna att den gillar lite vintervila. Den ser ut att vara beredd på att kasta löven på ett tag. Detta stämmer i så fall med både dess arv och dess miljö. Den beter sig som sig bör, kort sagt. Vilken duktig bok! Men nu är det så att boken också, som ett alternativ, kan protestera och strunta i att fälla sina löv; den kan krampaktigt hålla kvar dem, rufsigt och envist, hela vintern, för att precis då termometern börjar närma sig 12 grader, säg i april, kasta dem och invänta förnyelsen. Såpass! En individualist!
Språkliga individualister har det inte lika lätt idag. Man ska veta om man ska säga/skriva "de", "dem" eller "dom". Olle Josephson skriver i SvD idag att dessa pronomen kan avslöja oss; vår härkomst, vår bildningsnivå, vår grupptillhörighet mm. Så om vi inte vill bli avslöjade gäller det att hejda sig innan det är för sent.
Fast normerna är ännu inte proklamerade. Så, gott folk, prata på som om ingenting hänt! Försmäkta inte på denna öde ö!
Individualisten Bob Dylan har ju dessutom svarat! Ordningen är återställd i Akademien! Ordets kontrollanter kan lugnt fortsätta att erövra vår språkliga framtid, åtminstone till mitten av december. Sen vet man aldrig vad som kan hända med våra pronomen och vår klasstillhörighet.
Annagreta
Kommentarer
Postat av: Ingar Gadd
Mycket att hålla koll på. Är det inte bladen så är det orden. Undrar hur mycket av Dylans ord kontrollanterna har mäktat med? De, bladen alltså, faller så lätt och ymnigt och snabbt i rabatten och riskerar att förflytktigas fortare än man kan räkna dem alla. Gäller att fånga dem, dom, de i flykten! Men nu har han svarat i alla fall! Lugnet kan lägra sig. Trevlig helg och håll musiken igång!
Postat av: Anonym
Ja, livet är fyllt av svårknäckta nötter ... men jag håller livet ut på de-dem.
Trackback
