bookzoom

Landsbygdsmiljöerna i Italien är både nutida och urtida. I nuet finns arbetslösheten, avfolkningen likaså. Turismen behövs, och den sipprar in i de makalösa små städerna uppe på kullarna.

 

Ständigt aktuell och påtaglig i de här trakterna är närheten mellan människorna. Här är värmen inte enbart meteorologisk, den är också ett humankapital. En avspändhet och en kruslöshet som vi skulle behöva ha mycket mer av här hemma. Den sätter sig i själen, nämligen.

 

De urtida lockelserna för oss besökare i dessa trakter (norr om Rom, vid via Aurelia och inåt runt Lago di Bolsena) är hur många som helst. Arkitektur från etruskisk, romersk och successivt allt modernare tid är ju upplevelser som tar andan ur en vanlig människa; inte enbart för de visuella "chockerna" och estetiska upplevelserna utan också för de historiska dramer de representerar.

 

Åsnan, den nödvändiga transportören genom tiderna, har sin staty mitt på torget. Det var då det. Vilken kärlek och ödmjukhet det finns bakom den tanken. Så ser man de tre Kpist-försedda vakterna utanför synagogan i Pitigliano. Visst, de behövs. Säkerhetsnivån har höjts i Italien. Den unga vaktens blick är varm och lite förlägen. Beordrad står han där, lite tafatt, medan vi cirklar runt omkring som kom vi från en annan värld.

 

Sen möter vi den varma källan. Det är en stor fors och två vattenfall med det svaveldoftande vattnet där folk frenetiskt kravlar omkring bland de vulkaniska stenarna. Det är som en scen från Dantes Purgatorio påpekar någon. De som badar sätter sitt hopp till de välgörande substanser som vattnet sägs innehålla; för en bättre hälsa, för en starkare själ, för jagets välmående. Alla vill ju påverka sin verklighet.

 

Vi tar sats; in i grottan, kolla utsikten, beställ nu maten snabbt, vi ska vidare. En aperitivo, senza ghiaccio, en gelato, en vacker katt, en solnedgång som går snabbare än hemma. Klippan är gropig.  Gå sakta.

 

Annagreta