Vad kan dokumentären "Bortom Lampedusa" betyda?

Den här dokumentären "Bortom Lampedusa" borde inleda alla högstämda konferenser där kostymklädda grupper dryftar dagsläget i hanteringen av migrationen. Den är en lågmäld men intensiv läxa. Vi väljer själva om vi vill "läsa den". Förstå den. Eller om vi ska skjuta den ifrån oss och säga att "vi klarar inte att ta alla hit". Punkt slut. Tänk inte längre. Det blir för komplicerat, besvärligt - och dyrt. Det är inte vi som flyr. Det är de andra.
 
Italien håller just nu på att försöka få övriga EU att förstå att hundratusentals afrikanska flyktingar fortsätter komma till Italien, dvs de som inte drunknar på sin färd över Medelhavet. Inga höga staket reser hinder längs kusterna. Italien är hårt pressat av kostnader och ansvar och ber om hjälp. Men Europa har nog med sitt, vilket inte vill säga lite; en ungersk isolationism med en hägrande folkomröstning om flyktingmottagandet, ett Brexit med krav på murar runt ön i väster och främlingsfientliga drakar så långt ögat ser i snart sagt hela det övriga EU. De marockanska pojkarna - ett begrepp i våra storstäder -  som Sverige till varje pris försöker bli av med, får kalla handen i Marocko, medan svenska ministrar säger att de har tillsatt en kommitté som ska lösa problemet. "På sikt."
 
Räddningspersonalen på italienska och europeiska unionens båtar i Medelhavet praktiserar medmänsklig barmhärtighet. Det är deras uppdrag. Den italienska marinens båt som försöker rädda de sjunkande flyktingarna i dokumentärfilmen "Bortom Lampedusa" heter just "Misericordia", barmhärtighet. Man försöker hjälpa de som flämtar av livshotande utmattning och uttorkning, man tar hand om alla som överlevt den outhärdliga sjöresan. De döda, de som redan dukat under i båtens undre däck, läggs till sist i de svarta liksäckarna. Den ensamma läkaren i Lampedusa plågas av arbetet som krävs för identifieringen av de döda; det är det svåraste av allt, säger han. De döda barnen, de döda kvinnorna, de har alla någon närstående som behöver veta.
 
Dokumentären "Bortom Lampedusa" bjuds utan kommentarer. Naken verklighet behöver inte bepratas, den här filmen är färdig för konsumtion utan förmedlingsinsats. Den fick en guldbjörn i Berlin av kulturens representanter. Det är här glipan melan kultur och politik öppnar sig till ett gap. Vad betyder en film, även om den är en politiskt viktig dokumentär? Vad betyder en dokumentär bok om flykt och förnedring, som t ex Fabrizio Gattis detaljerade självupplevda bok "Bilal"? Anne Frank skrev ju en gång dagbok från sin gömda tillvaro, om rädslan för kriget och människorna, en bok som fick betydelse långt senare; som insikt i efterhand. Steve Sam Sundberg fick Augustpriset 2009 för sin skildring av judeförföljelserna i Polen under andra världskriget. Han belysta grymheterna så att de drabbade. Vi läste och förfärades. Ska det bli likadant för dokumentären Bortom Lampedusa och alla andra dokumentära flyktberättelser? När kommer de att få sin reella betydelse? Vad kommer eftervärlden att säga om oss?
 
Annagreta
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0