bookzoom

Fox News, den reaktionära nyhetskanalen i USA, har fått en käftsmäll. Det är ingen liten näsbränna, utan en stor. TVkanalens stora märkvärdiga profil sedan lång tid (21 år), Bill O'Reilly, har avskedats på grund av sextrakasserier. Fast det tog tid innan det small. Sextrakasserierna hade uppenbarligen pågått länge, både i arbetssammanhang och utanför, och till slut, för några veckor sedan, beslöt fyra av de drabbade kvinnorna lyfta på locket och berätta. Att detta skett nu och inte tidigare beror mest på innehållet i O´Reillys feta portmonnä. Han uppges ha betalt upp till 13 miljoner USdollar för damers tystnad. Och det räckte till slut inte. 

 

Därmed var locket av och fler fall avslöjades, och ytterligare fler än de nu kända fallen är dessutom under utredning.

 

Fox News är i dessa dagar känt för sitt agerande till stöd för president Trump. Kanalen ägs till hälften av Rupert Murdochs företag News Corporation, och Murdoch själv sitter ordförande i styrelsen för Fox News. Den hårdföra magnaten har film- och tv- och pressintressen överallt.  Han är stort verksam i Australien, och inte minst i London; han äger t ex The Times och är drivande bakom en hel del suspekta tabloider. Han agerar mycket politiskt i England genom att låta sina (kvälls)tidningar, när det passar honom, stötta den kandidat eller det parti som han för tillfället anser vara gynnsamt att gagna.

 

Det var däremot lite häpet i omvärlden för nåt år sedan då han köpte National Geographic. Fast naturreportage är väl klenare politiska redskap än dagspress och kvällspress. 

 

I denna miljö har alltså O´Reilly frodats och umgåtts. Inte minst med Trump. De är ju båda sjukt förmögna. Bill O´Reilly har smygviskat åt Trump vid intervjuer och flåsat omkring på maktens högsta nivåer. Han är stormrik, och skriver storsäljande böcker i Fox News anda, då han inte spanar på kvinnor och leder TVprogram. Nu har Fox News också - till följd av skandalen - börjat få mindre reklambeställningar - och där klämmer skorna rätt ordentligt. 

 

I mediavärlden är allt detta en skandal av stora mått. Den djupnar och breddas också av att Trump redan tidigt, innan allt stod klart, gick ut och sa att O´Reilly är "a nice guy" som inte kan ha begått några fel. Det skulle inte förvåna om sagde storgubbe kallas till Vita Huset. Alltid finns det väl nån rådgivarfunktion han kan få. Han är ju redan en av grabbarna.

 

Annagreta

 

 

 

 

 

Vad gjorde jag på femtitalet? Upplevde jag beatkulturen? Ja, Rock around the clock minns jag åtminstone. Det var upproriskt och behärskat på samma gång. Ett uppbrott i form och fason. Inte så farligt, mest bara häpnadsväckande. Fast man kunde dansa till låten. 

 

Gunnar Balgård har skrivit en bok om litteraturen i beatkulturen (Jack & gänget) och Svedjedal går i DN igång på den skildringen som av allt att döma är både kärleksfull och bra. Han låter oss sjunka in i den upprorskänsla som då erbjöds. Den var både skitig och vacker, åtminstone i backspegeln, och den blandade högt och lågt. Balgård finns i Umeå och kan räknas till den omskrivna västerbottniska författarskaran. Man anar en tidig USAturné i bakgrunden, en resa då Balgård tar intryck av vad som pågick och som han nu, efter alla dessa år, skrivit ned. Uppenbarligen är boken en gedigen skildring av efterkrigstidens bångstyriga självkänsla och kaxighet, sådan den drog fram i USA.

 

I morse hörde jag på P1 Marcus Birro intervjuas, inte helt olik de beatniks som i sina rårörda tonarter gick igång på femtitalet. Han blev argare på slutet av intervjun och tyckte att alla kulturskribenter var fega medhållare. Slätstrukna konformister. Det har vi också hört förut, fast med mindre emfas. Riktigt roligt var det, faktiskt. Vi är ju normalt så städade att sånt aldrig tillåts titta fram. 

 

 

Annagreta

 

 

En politisk väv i ständig rörelse, mot en osäker bakgrund. En evig maktkamp, förtroligheter lämnade på helspänn. Stora pengar, ägda av få. Ungefär så framstår "kulturen" runt Putin, från sent 1990-tal till idag, i Michail Zygars bok "Männen i Kreml. Inifrån Putins hov".

 

Det handlar alltså inte enbart om just Putin, utan om hela det grandiosa (?) spelet runt honom under 17-18 års tid. Intriger, korsvägar och olika grader av hållbarhet och gunst. Medvedev är - så långt jag nu läst - särskilt framträdande. Denna långlivade gunstling skildras såpass raljant att författarens njutning skiner igenom.

 

Man skulle kunna tro att det blir en alltför kraftig smak av skvaller i en sån bok, men Zygor klarar sig. Han hanterar ju storpolitiska grabbar, och de kan vara både fega egoister och njutningslystna kvinnojägare och girigbukar, men det politiska spelet får ändå stå i förgrunden. Putin själv verkar vara den mäktiga medspelaren snarare än den självgående despoten. Gåtfull typ, ganska kaxig privat, tydligen. 

 

Det som snabbt slår en är stilen, berättarförmågan. Så här lätt och personligt kan en författares språk bli då hen känner sitt stoff riktigt väl - och då hen är en tränad skribent, förstås. Zygar är journalist och ryss. Han har bred erfarenhet från oberoende mediaarbete, i både TV och press i Ryssland. Han har gjort research för boken i många år och intervjuat folk i den högre atmosfären i Ryssland ; politiker, affärsmän, oligarker, m fl, plus fria tänkare lite varstans. De flesta har bett att få vara anonyma, och materialet vävs in i berättelsen utan att återges i intervjuns form. Resultatet är högintressant, det hela är efter vad man förstår trovärdigt. 

 

Zygar är nu fri skribent utan någon anställning i ryska media. Boken som kom ut först på ryska 2015 har - något överraskande - gått som smör i Ryssand. Nu är den översatt till svenska (Ordfront) och engelska, 2017. 

 

Annagreta