bookzoom

Jag är på vippen. säger Bernhard då han meddelar sin snara ankomst till mina kvarter. Vad menar karln, undrar jag i mitt stilla sinne. Vilken då vipp? Vad har hänt? Vad väntar runt mina hörn? Det som först slår mig när jag ser honom komma gående är att han lagt sig till med skägg, en mörk kant runt hakan och en snutt av samma slag under näsan. Kan Bernhard vara uppdaterad, undrar jag i all tysthet.

 

Men det skulle bli mer av den varan. Det visade sig sedan Bernhard kommit på nära håll och satt sig ned att han i realiteten växlat bana. I stället för hans tidigare profession, en till perfektion driven dystopi som i och för sig givit honom rätt många uppdrag genom åren, hade hän förra kvartalet kvalat in som samtidsanalytiker och tagit plats i en think tank på Broadway, med kontor intill den stora börsskylten på fasaden.

 

Han bar nu en kostym av ett italienskt snitt med extremt smala kritstreck både här och där och en tight kavaj med endast en liten knapp knäppt över välmåendet. Hatten var inte den gamla vanliga från Kärnten med fjäder utan nu bar karln en keps i klarrosa och till detta en matchande portfölj i samma färg. O Gud,tänkte jag. Här har det hänt saker.

 

Han var inte längre den som lät frågan komma från en kvinna, utan började direkt berätta om sina uppdrag. Just i dagarna var han rätt upptagen med förhandlingar som gällde försäljning av en stor fin svensk akademi, sa han på direkten. Allt går kinesernas väg, förkunnade han med en röst som lät talpedagogisk. Jinping har länge närt ett gott öga till den svenska smaken. Men han säger sig däremot ha allt snille han behöver redan, därborta i Kina. Kinesbossen har redan köpt halmbocken i Gävle och ser ett slags samband med den senaste akademiska ansträngningen, log Bernhard snett. Nu ska kinesen ta hem det bästa i det västra och sätta ner det i det östra.

 

Thinktanken har än så länge inte så många anställda, sa Bernhard, men intervjuerna har pågått ett tag. Bernhards standin i bolagsstyrelsen är sedan i måndags "förste amanuensen Silvio Berlusconi", mannen som vet hur man ska byta image och när. Det visade sig, sa Bernhard stolt, att Silvio var en baddare på att skapa appar, och nu kör vi apptungt hela vägen. Bernhard säger att han tror att Berlusconi genomgått en metamorfos efter bypassen och beslutat sig för att lämna kvinnorna därhän i sitt nya liv. Han har till på köpet skapat en app för män som heter #taboo och som slår till i solarplexus om man närmar sig en attraktiv kvinna. Innan jag for hit, småler Bernhard, klagade han över att han hade ont i magen.

 

Bernhard hade bråttom för han var på väg till Sveriges Radio för att spela in "nåt i hästväg". Han skulle möta Ernst, sa han. Det var då jag tog mig för pannan och gick å tog en Alvedon. - Säg inte att du ska möta Edward Blom också, frågade jag matt. Det var i det läget som Bernhard svek mig. Han nickade långsamt och gjorde en svag bugning mot väster. Jag tvangs konstatera att det från och med nu inte längre går att begripa sig på Bernhard. Han är för alltid en annan, en ny människa. En ny tid, det är vad vi går till mötes. Annagreta

Det är sedan länge känt att katter har stor betydelse, inte minst inom vetenskapen. Katten tänker klart, ser bra ut och meddelar viktiga saker till omvärlden. Den är också lagom gåtfull. Detta begrep fysikern Anton Schrödinger och satte igång att tänka så kreativt som möjligt. Han hade länge velat illustrera det faktum att en liten kvantpartikel kan vara i olika tillstånd samtidigt. Jaja, det är där katten kommer in. Schrödingers illustration blev nämligen den berömda "Schrödingers katt", en väl vald bild av en katt, som påstods vara både död och levande samtidigt. Ordet dubbelnatur hade fått en ny betydelse, och katten tog steget in i vetenskapen.

 

Sen har det bara rullat på. Nu fokuserar kvantfysikerna på att med hjälp av sina partiklar kunna skapa snabb kommunikation med vrålhemliga koder och oåtkomliga budskap till gagn för säkerheten lite varstans.  Och idag behöver man inte längre ta till en katt för att förstå vad kvantfysiska fenomen handlar om. Inte nu, sedan USA fått en president som perfekt illustrerar just detta ogripbara som svajar hela tiden och gärna växelverkar med yttre faktorer. Hans news är ju bevisligen samtidigt fake news, och hans sanning blir snabbt postsanning.

 

Si där, en vikarie för Schrödingers katt, sålänge det varar.

 

Annagreta

 

Idag mitt på blanka förmiddan kom Bernhard förbi. Han hade bråttom och såg mer härjad än nånsin tidigare. I den jäktade skepnaden dolde sig en ilsken mellaneuropé, en man som irrat och irrat vidare i julvimlet med stigande stresshormoner och ohälsosamma anhopningar av mjölksyra i benen. Jag är sur, hojtande han när han fick se mig. Som om det vore nåt ovanligt, tänkte jag, men jag sa nåt behärskat om att han borde komma in å värma sig en stund  "så får vi tala om saken". Jag kände mig oerhört nöjd med min reaktion.

 

Bernhard hade just mött ett antal damer, sa han. De var alla i övre medelåldern (som är mycket lång) och var upprorisk och uppriven och nästan uppgiven. Ingen av dem var min Lebensmensch, fortsatte han, hon skulle ju ha kommit med buss 1045 via Knutby, Almunge, Vaxholm från Bortre Hybriderna. En hopplös kvinna, numera alltså i förskingringen, väste han. I stället strömmade ur bussen en rad fruntimmer, Frauenzimmer noga räknat, som alla bar på otympliga ointressanta påsar som buktade ut i orimliga proportioner, sa han å suckade i tyngsta laget. Ingen hade den hatt jag lånat ut till min Lebensmensch, ingen hade de storvulna helgdagsbyxor jag köpt åt henne innan hon gav sig ut på sin tacksägelseresa till Bortre Hybriderna. Hon var inte med! ropade han hest. Då jag sakta men säkert undrade vad hon hade att haft att tacka för på dessa gudsförgätna men hyllade öar, ville han först inte svara, utan vände bort ansiktet och sniffade som hade han haft världens snuva. Hon har aldrig berättat det, sa han. Hon har blivit så gåtfull sedan i somras då hon var iväg på en mindfulnesskurs i Salzburg. Hon har försökt finna sig själv och allt det där, fortsatte han och kliade sig ihärdigt men oskickligt i håret till vänster. 

 

Det jag såg framför mig var en drabbad man. Hans lågintensiva berättelse grep mig oerhört, jag såg honom praktiskt taget snabbtyna bort framför mina ögon. Strax innan jag hunnit bjuda honom på en stärkande dryck ur mitt barskåp (egentligen ska innehållet serveras kylt, men en sån här gång kan man bortse från det, tänkte jag ) somnade han och sov genast blytungt, hopsjunken på min gamla vitmålade västerbottenssoffa med tyg från Italien. Jag funderar nu vad som är bäst. Ska jag gå till min granne som är polis eller ska jag invänta uppvaknandet (som jag ändå hoppas ska inträffa)? De läsare som har en lösning på detta problem uppmanas höra av sig omgående. För den rätta (!) lösningen utgår ett pris som för närvarande håller på att utstuderas.

 

Annagreta

 

 

Ordet "troll" har högkonjunktur. Av allt att döma behöver man i dagens obegripliga läge hänvisa till något obegripligt, något att kasta ifrån sig, något avsiktligt mörkt, sprunget ur rymdtiden, något hinsides, -  i allt fler sammanhang. En uppfinning på det språkliga planet, till gagn för det politiska spelet.

 

Men hörni, andra ord är desto mer förbjudna, sedan igår (än så länge bara i Trumps USA). Ordet "mångfald" lär t ex vara absolut förbjudet att använda inom amerikanska folkhälsoinstansen National Institutes of Health. Inte heller orden "vetenskapsbaserad", "transperson" och "foster" får användas. Nu då forskarna t ex ska skriva sina anslagsframställningar ska de akta sig noga för såna begrepp; det kommer att slå tillbaka. Vad är vetenskap värd i sådana sammanhang, ja, överhuvudtaget, tycks Trump fråga sig. En samling nyanställda tjänstemän sägs ha fått i uppgift att scanna inkomna handlingar och ge hals om orden förekommer. Trodde man att nåt sånt skulle hända? Är det alls sant?

 

 

Annagreta

 

 

 

 

Donald Trump visste tidigt hur han skulle mixa framtoningen av guldgosse och proletär för att vinna politisk makt. Och det tog bra. Han hade den klädsamma styrka som pengar ger, och han mixade brat-framtoningen med ett "folkligt" språk med vilket han ideligen sa sig företräda  de utsatta och förbigångna. Den förföriska mixen verkade ny, och skapade den nyfikenhet vi tillmäter nyheter. Resten är redan nu en osannolik historia.

 

Trump har kunnat laborera som solitär, låt vara med en samling disciplar med militär bakgrund, redo att dra skarpt.

Fast det där med ömsesidig beundran verkar inte så populärt i Vita Huset, alla verkar ha en bakdörr öppen.

 

Då är det annorlunda i Svenska Akademien. Där sitter en grupp människor sammansvetsade på livstid och beundrar varandra livet ut. För att orka med detta livslånga projekt tar man ut svängarna i en liten källare med dålig belysning. Där kan de pusta ut till tonerna av begåvat folk, gärna med instrument. Själva förförelsen har man delegerat till en manlig bekant med kopplingar till den kreativa verkligheten utanför källarvalven. Hans metoder är urgamla men tydligen odödliga, så de passar i miljön.

 

Jag frågade Bernhard om han kunde ge nån sammanfattande kommentar till dessa fenomen i tiden. Han sa att han inte kände sig ett dugg sammansvetsad med någon grupp överhuvudtaget och att han alltid druckit sin pilsner i ensamhet. Sedan mumlade han något om Kafka, reste sig och försvann bortmot storskogens bryn intill gläntan där sipporna växer om våren.

 

Annagreta

Förr talade man om dränghumor, det var "drängarna" som fick representera det vulgära. Det lantliga folket utan manschetter tilldelades hemvisten för den gammaldags kvinnosynen och de tillhörande sexistiska skämten och trakasserierna. 

 

Bönderna stämplades som den grupp där det "enkla" och vulgära hörde hemma. Enkelt språk, enkel kvinnosyn.

 

De svenska medierna berättar nu om bevis för en unken kvinnosyn och tillhörande sexövergrepp i den garanterat fina/etablerade världen, en värld vars ord och språk ska styra hur vi andra ska tala och skriva. Somliga klumpiga gossar får inte vara med och leka/skriva längre, medan andra får fortsätta leka/analysera i televisionens reseäventyr med en attrakltiv kvinna vid sin sida.

 

Nu läser jag också om Berlusconi som är på väg tillbaka i den italienska politiken. Hans repertoar när det gäller fula kvinnoaffärer lär vara omfattande, och vissa övergrepp dessutom inte juridiskt utredda ännu. Hans flinande nuna lyser återigen i de stora tidningarna, politikerna tycks tvingade att anamma honom som en faktor att räkna med. 

 

Melania Trump har dekorerat Vita Huset inför julen. Hennes färgskala är svart, sägs det. Hennes man bär de dyraste manchetter man kan tänka sig.

 

Annagreta