Niklas Orrenius, ja men Ann Heberlein, Annika Borg?
Här kommer min uppskattning av Niklas Orrenius. Han skriver klokt i dagens DN om våra unga afghaner som vi skickar "hem", som får betala för vår åtstramande duktighet och vårt omgärdande samhällsansvar. Vi skickar iväg dem till ensamhet och utsatthet i ett krigiskt land där dom inte känner någon, inte har anhöriga och där de ynka stödpengarna de får med sig räcker några dagar. Sedan vad?
De många unga afghanerna representerar, så länge de är kvar, en misslyckad flyktingpolitik. Och de sticker ut. Nu varnar vi alla andra afghaner därute, kom inte hit. Vi liksom skjuter varningsskott. Kolla bara! Lyssna! Nästan dagligen går ett plan till Kabul med ett antal unga människor som ett kort tag trodde att de skulle kunna få en framtid. Deras människovärde sänks till nollpunkten. De är brickor i ett politiskt spel, de har läst svenska, gått i skolan och fått vänner här. Men det har ingen betydelse. Vi följer bara reglerna. Att förnedra unga asiater tycks inte kosta något, här hemma. Tror man.
Medan Niklas Orrrenius pekar på det etiska behovet av att ta reda på vad som händer de deporterade, dyker andra mera härdade tongångar upp i minnet. Texter som kunde kallas trendriktiga. Annika Borg skrev till exempel i Axess om det löjliga i äldre damers (tydligen avfotograferade) ömhetskänslor för dessa flyktingpojkar och deras öden. Såna godhetsuttryck stör henne och får henne att tugga på tesen att "vi nyttjar dessa barn som projektionsytor för vår egen godhet" etc etc. Vi borde "hjälpa de mest utsatta barnen i världen" i stället.
Samma spår har Ann Heberlein tidigare valt att beträda i nån morgontidning, minns inte vilken. Hon ser våra skänkta slantar i tiggarnas pappersmuggar som tänkta kvitton på vår egen godhet. Som att själviskheten är drivkraften när vi lägger en slant till tiggaren. Tala för dig själv, Ann Heberlein. Andras känslor i den situationen vet du ingenting om.
Annagreta
Kommentarer
Postat av: Ingar Gadd
Greps också av Orrenius artikel i dag om den utvisade pojken. Att orka berätta mer och mer om vad som blir konsekvenserna av politiken kanske kan ha en god verkan, men på mycket lång sikt är jag rädd. Orrenius undersökande reportage är verkligen beundransvärda - också när han skriver om extremismens olika yttringar i Boken Skotten i Köpenhamn. Hur hat uppstår. Nog dags att läsa om boken. En mycket modig journalist!
Postat av: Marita Wadensjö
Tack för kloka ord.
Känner en sådan fruktansvärd frustration över dessa unga män som skickas tillbaka, många gånger efter att ha riskerat livet för att komma hit. Många av dem har en ambition och framåtanda, som vi behöver i Sverige. Jag skäms över att vara svensk i dessa sammanhang.
Trackback
