Först Kazuo Ishiguro och sen Roberto Saviano

Motsatserna i litteraturen slår till ibland. Jag kollar just nu in två mycket olika böcker. Den ena är "Återstoden av dagen", ett av nobelpristagaren Ishiguros mest kända verk. Det är en vacker roman, en vacker text. Jag har ännu inte hunnit så långt i boken. Men det märks genast att det här är en märkvärdig berättelse. Språket är närmast perfekt, med en gammaldags touch, det flyter lugnt och elegant. Bokens jag är den tjänande anden, butlern som underkastar sig herrns vilja och är beredd att göra allt för den överordnade. Han känner stort ansvar. Han är ett under av finkänslighet, och överväger noga när och var saker och ting kan dryftas, när det rätta ögonblicket infinner sig för att ta upp just den och den frågan med herrn. Maximal hänsyn. Samtidigt anlägger han en kritisk blick på sig själv, bl a på den egna klädseln; är den inte för fin, den här kostymen, för kort, för trång eller möjligen för uppklädd för de kommande händelserna som så småningom ska fylla  boken? Han lever i ett framförhandlat beroende, men med en god självkänsla. 
 
Rena motsatsen finns i Robert Savianos nya bok "Bacio feroce". (Beställd men inte läst än.) Och vad handlar den om? Ja, efter hans egen presentation vid boksläppet handlar den om de mycket unga mafiosi i förorterna utanför Neapel, i Gomorraland. "Bacio feroce" betyder ungefär "Ond kyss". Den ges rakt på munnen och fungerar som bossens sigill som befäster total lydnad och underkastelse. Maffian rekryterar hela tiden nya ungdomar för att säkra tillväxten. Och de unga har ingenting att förlora, de är fattiga, har förkastat skolan, tror inte på staten. De vill tillhöra något stort, bli någon, inte leva lika uselt som de laglydiga som arbetar för ingenting. De har bråttom "Om du dör vid 99 är du en jubilar, om du dör vid 21 blir du en legendar", heter det. I en blandning av eufori och rädsla lever de nervöst, utanför all kontroll, osynliga. Droghandeln försörjer dem och maffiabossarna förtrycker dem. Självkänslan och risktagandet trimmas med droger.
 
Först tryggheten i Ishiguros vackra berättelse från den engelska landsbygden. Sedan den onda kyssen och maffians makt över en illusionslös ungdomsgeneration. Två olika världar.
 
Annagreta
 

Kommentarer
Postat av: Marita

Du kommer alltid med spännande och läsvärda iakttagelser.

Svar: Tack för vänlig uppmuntran. Men du vet jag roar mig och då kan det bli lite vad som helst.
Otyglade kommentarer om böcker mm av treklövern Annagreta, Ulla, Ingar

2017-10-23 @ 10:59:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0