bookzoom

 

Augustisolen hänger över hörnet och stannar lite extra vid min clematis som sedan länge utvecklat sina fröbollar och tyst och tålig hänger där. Han verkar gilla läget. Det är fridfullt. Min (!) duva behagar uttrycka sig mycket tydligt, hon sitter i björken, högt upp, osynlig för mitt öga. Hahohoo, hohahaha. Grannen spikar lojt på sitt brobygge, det blir ett slag här, ett slag där, kanske några fler innan middan. Högt ibland molnen hörs ett flygplan brumma, säkert på väg mot Arlanda. Plötsligt skäller grannens hund, hon retar sig på förbipasserande, det är ett steck i räkningen för den som  gillar tystnaden.

 

Jag skär ner ett par kottar som hänger lågt på cembratallen; de dryper av kåda. Vi är inte på god fot just nu, tallen och jag, sedan jag nyss råkade passera tallen och snudda vid en sån där kotte. Jag fick kåda i håret. Inte bra. Läste på google om kåda i håret. Fick goda råd. Kammade mig och ångrade mig genast. Har nu kåda i hårborsten också.

 

Snart vidgar sig kottarna, torkar lite och fröna blir attraktiva för sibirisk nötkråka. Ibland hamnar hon här, långt från sitt östra hemrevir, vindpinad, hungrig och desorienterad - men räddas då av mina kottar. Det har hänt en gång; märkligt nog. Jag blev lite ornitologisk en stund på kuppen, medan kråkan satt och försåg sig av mitt öppna erbjudande. Så kan det gå i min naturlåda.

 

Annagreta