Har man färggranna fjädrar i nacken och vingar med snygga pennor blir man betrodd och stiger i graderna. Det är en gammal sannning utan modifikation. I dagarna tickar det in ny kunskap om hur befjädringen utvecklats genetiskt och vad den ställt till med.
Det visar sig till exempel att dinosaurierna kunde vara oerhört fjäderpråliga. Enligt en sjukt krånglig genetisk modell tror sig nu forskarna veta att det utvecklades mer fjäder på dessa stora djur än man hittills vetat. Forskarna har till och med vågat sig på att i bild återge sina slutsatser. Jag är väldigt tagen av den här återgivna dinons färgval och estetiska framtoning. Vilken status han måste haft bland gråtonade storheter och brutala köttätare. Så kaxig han må ha varit. Vilka intressanta fjäderprydda ben!
Vi människor saknar motsvarande utveckling. Vi stannade på en mera slätstruken nivå. Men det hade varit trevligt med fjädrar i de mera tupptäta områdena, t ex i politiken. Det hade livat upp. Ingen politiker hade velat bli påkommen med att gnola "Jag ska köpa vingar för pengarna". Högtflygande planer skulle alla få ha, i sann blocköverskridande anda, och alla skulle burra upp sig inför motståndaren. "Störst och vackrast" skulle vara en politisk slogan, till och med i Sverige.
Annagreta
