bookzoom

För fem år sedan hade det stora bokverket Nationalnyckeln nått styrfart och utgivningen omfattade redan 17 utgåvor. Böckerna hade skapats av ArtDatabanken i ett unikt samarbete mellan forskare , illustratörer, en hängiven redaktion och formgivaren - utsedd i tävling - Lena Eliasson. De visade i detaljer och med fantastiska illustrationer hur floran och faunan ser ut i vårt land och hade fått runt 8000 stående prenumeranter. De såldes dessutom i icke föraktliga antal i bokhandeln. Nationalnyckeln fick Publishingpriset och nominerades i Augustprisets fackbokssektion.

 

Så kom det till budgettider. Vem satt som lantbruksminister och hade tyngd i frågan om Nationalnyckelns anslag? Jo, Eskil Erlandsson. Vad hände? Jo, han kunde inte hålla fingrarna borta utan beslöt stryka stödet till Nationalnyckeln. Samma fingrar har i dagarna uppmärksammas för annan oönskad aktivitet på helt andra områden.

 

Sedan ett par år har det gjorts ekonomiskt möjligt att fortsätta utgivningern av NN men luften tycks ha gått ur projektet och endast en - något förenklad - utgåva har sett dagens ljus. Prenumeranterna sitter fortfarande frågande och besvikna och redaktionen är borta ur sammanhanget, medan Eskil Erlandsson i rätten försöker förklara varför han alltid måste aktivera fingrarna i olika sammanhang.

 

Annagreta

Här mina tankar om Anna Petterssons stycke "På Tunn Is" på  U-a Stadsteater.

 

Den är underhållande. Den är oblyg. Den är feministisk. Den är dräpande. Den är intelligent skriven.

Den bygger samman sketcher, den använder filmsekvenser och den bjuder på musikaliska inslag och lite parodisk dans. Somliga sketcher kunde varit längre, de var tillräckligt tankeväckande för att ges mer tid. 

 

Skådespelerskorna hade roligt, och det hade också publiken.

 

Annagreta

 

Kommunens konstkommitté har just upphandlat en konstinstallation till Nya Torget. Under resans gång har historien bevakats i Bladet. 

 

Som vanligt i den byråkratiska branschen behövdes riktlinjer. Kommittéordföranden var mån om sin neutralitet i förhållande till konst, medan andra hade sina linjer klara men valde att ligga lågt- Det nya verket skulle (till slut) visa Sanning och Verklighet, så hette det i upphandlingsunderlaget. . Höjd och bredd på verket angavs inte, dvs så länge installationen/skulpturen (motsv) inte skymde sikten från sammanträdesrummet; där stundtals stadens höjdare samlades för att ta tunga beslut och inte ville ha distraktion i moment av betydelse för bygden.

 

Sagt å gjort. Efter angiven tid fanns det fyra anbud på bordet. En inte oäven järnskulptur med vinande vimplar, en porträttbyst av stadens stora potentat verksam på trettitalet, tänkt att vara iförd motorcykelhjälm, en mur av sten runt en skogliknande fontän i guld och till sist en abstrakt sak (svårbeskriven, nästan en robot) som tänktes gå runt hela torget i sakta mak "i ett slags perpetuum mobile", förklarade den unge kommittémedlemmen, djärvt externrekryterad från Universitetets klassiska linje. Vimpelförslaget var definitivt det som tog mest fysiskt utrymme i anspråk. Det nådde farligt nära sammanträdesrummets fönster och skulle enligt planen vara regnbågsfärgat, dessutom.

 

Det vore mig fjärran att ha synpunkter på det konstnärliga innehållet eller - för den delen - graderna av Sanning och Verklighet i  förslagen. Det hade man heller inte i konstkommittén, med ett undantag, fru Edvinsson (V), som hela tiden tyckte att roboten var i framkant. Efter en kort diskussion ajournerades beslutsmötet till dagen därpå.  

 

Dagen för beslut kom. Estetiska och andra kvalitetsbedömningar ansågs färdigdiskuterade. Man beslöt följa upphandlingslagen som säger att man tar det billigaste anbudet, annars blir det bara bråk, överklaganden mm, och man får aldrig nånting gjort. Så då valde man porträttbysten med motorcykelhjälmen. Den konstnären hade visserligen aldrig levererat nån byst förut men led heller inte av någon otidsenlig brist på självförtroende. Men han var billigast, med råge.  

 

Den som undrar hur det gick kan fråga Bernhard som åtagit sig att följa upp krångliga upphandlingar i offentliga miljöer. Han har vunnit den positionen efter en tre års lång upphandling som tärde på honom. Jag har hört sägas att han tappat tålamodet och brusat upp i kommunens kafeteria.

 

Annagreta