bookzoom

Kommunens konstkommitté har just upphandlat en konstinstallation till Nya Torget. Under resans gång har historien bevakats i Bladet. 

 

Som vanligt i den byråkratiska branschen behövdes riktlinjer. Kommittéordföranden var mån om sin neutralitet i förhållande till konst, medan andra hade sina linjer klara men valde att ligga lågt- Det nya verket skulle (till slut) visa Sanning och Verklighet, så hette det i upphandlingsunderlaget. . Höjd och bredd på verket angavs inte, dvs så länge installationen/skulpturen (motsv) inte skymde sikten från sammanträdesrummet; där stundtals stadens höjdare samlades för att ta tunga beslut och inte ville ha distraktion i moment av betydelse för bygden.

 

Sagt å gjort. Efter angiven tid fanns det fyra anbud på bordet. En inte oäven järnskulptur med vinande vimplar, en porträttbyst av stadens stora potentat verksam på trettitalet, tänkt att vara iförd motorcykelhjälm, en mur av sten runt en skogliknande fontän i guld och till sist en abstrakt sak (svårbeskriven, nästan en robot) som tänktes gå runt hela torget i sakta mak "i ett slags perpetuum mobile", förklarade den unge kommittémedlemmen, djärvt externrekryterad från Universitetets klassiska linje. Vimpelförslaget var definitivt det som tog mest fysiskt utrymme i anspråk. Det nådde farligt nära sammanträdesrummets fönster och skulle enligt planen vara regnbågsfärgat, dessutom.

 

Det vore mig fjärran att ha synpunkter på det konstnärliga innehållet eller - för den delen - graderna av Sanning och Verklighet i  förslagen. Det hade man heller inte i konstkommittén, med ett undantag, fru Edvinsson (V), som hela tiden tyckte att roboten var i framkant. Efter en kort diskussion ajournerades beslutsmötet till dagen därpå.  

 

Dagen för beslut kom. Estetiska och andra kvalitetsbedömningar ansågs färdigdiskuterade. Man beslöt följa upphandlingslagen som säger att man tar det billigaste anbudet, annars blir det bara bråk, överklaganden mm, och man får aldrig nånting gjort. Så då valde man porträttbysten med motorcykelhjälmen. Den konstnären hade visserligen aldrig levererat nån byst förut men led heller inte av någon otidsenlig brist på självförtroende. Men han var billigast, med råge.  

 

Den som undrar hur det gick kan fråga Bernhard som åtagit sig att följa upp krångliga upphandlingar i offentliga miljöer. Han har vunnit den positionen efter en tre års lång upphandling som tärde på honom. Jag har hört sägas att han tappat tålamodet och brusat upp i kommunens kafeteria.

 

Annagreta