Vår nya look - ett plus i galenskapen

Bara så ni vet. Det är såhär vi ser ut efter halloween. Då har det nygamla denimmodet tagit oss dit vi hela tiden ville. Det ska ju fladdra, det ska hänga och smita åt - på rätta ställena. Håret får vara rött eller blått, där är det lite marginaler för den valsugna. Hatt eller basker, jag får alltså behålla min gamla basker förútsatt att den hänger på trekvart bakom luggen.

 

Halsband i strypläge rekommenderas varmt, står det. Jag har aldrig saknat nåt som för blickarna till min halsgrop. Så det blir en utmaning.

 

Bernhard tycker inte om det nya dammodet. Han vill på sin höjd se en och annan Dirndelkleid vimla förbi på hans promenad genom parken. Det får räcka, säger han, som kvinnlig manifestation. Jag gillar inte blåblus på die Damen, försäkrar han. De ska förbli vid sina lästar. Säger en som vet vad han vill. 

 

På sista tiden har Bernhard följt Handkedebatten med ena ögat. Han är redan trött på den. Virriga skitstövlar har det alltid funnits, muttrar han, och de har skrivit och diktat och fått medaljer och priser i alla tider. Han tycker inte att Handke tillfört nåt nytt i den genren. Den där Handke hade kunnat bli politiker, där finns det inga hämningar; man kan bli president i stora länder och samtidigt vara galen. Men nu är det  ju litteratur, en lite känsligare materia. 

 

Jag håller på att spana in min nya outfit. Det blir en snygg sak med fladdrande ärmar och påsar runt höften - lite egen still, alltså. Var och en sin egen galenskap.

 

Annagreta

 

 

 

 

 

 

 

 


Det blåser kallt hemma hos Påven

 
Att småpåvar bråkar hör till vanligheterna. Men hur är det med stora påvar? Vilar lugnet över dem, eller hamnar de också i luven på varandra?
 
Ja, i Vatikanen finns faktiskt två påvar och de är inte såta vänner. Det är dels den gamle avsuttne Benedetto (han som gav upp), dels den nyare. dvs Francesco. Och de är inte kontanta, kan man säga. I förgrunden skymtar Francescos PRman, Monsignor Vigano´. Han verkar vara en självständig man som har kul på jobbet.
 
I våras publicerades Farncescos"intellektuella biografi", skriven av  filosofiprofessorn Massimo Borghesi. I anslutning till detta gav Francesco ut en knippe små betraktelser. Allt för att putsa pontifikatets image. Viganó skulle sköta presskontakterna.
 
Inför pressmötet ville Vigano´att Benedetto skulle skriva några fina rader om Francesco. Efter lång väntan kom svaret; "Det blir ingenting skrivet från mig. Jag har heller inte tid att läsa de där betraktelserna". Snopet. Lång näsa. Då hittade den frustrerade PRavdelningen ett gammalt (hemligstämplat)  brev där Benedetto för några år sedan ändå skrivit lite positivt om sin efterträdare, klippte ut det och la till det i releasen. 
 
Var och en kan inse att det inte skulle hålla. Det blev bråk nästa dag. Allt blev uppdagat. Vigano´ ville säga upp sig, men fick inte, för Francesco gillar honom. Så han är kvar.
 
I dessa dagar fylls skandalerna på. Nu gäller det pengar. Vatikanen har en stor affärsbank, oerhört rika kardinaler och dessutom enorma fasta tillgångar- Och varje år inhöstar Vatikanen vad som brukat kallas Peterspenningen från de trogna ute i världen: pengar avsedda för Vatikanens hjälp till de fattiga och behövande. Det är inga småslantar. I år visade det sig att man behöver se över finanserna. Vatikanens bokslut var nämligen häpnadsväckande dåligt, och det var minst sagt ogenomskinligt vart tillgångarna tagit vägen. Francesco har satt igång räfst och rättarting.
 
5 medarbetare har redan suspenderats. Av medias rapporter att döma startar nu en rättslig process för att få reda på vad som hänt. Molnen hopar sig över Vatikanen, ännu en gång.
 
Annagreta
 

Pietro Bartolo, Lampedusas läkare

Bartolo, l'ex medico di Lampedusa: "Quelle fotografie in fondo al mare mi fanno vergognare"
 
Många år var Pietro Bartolo läkare på Lampedusa. För honom var flyktingarna individer, som han betraktade och behandlade som medmänniskor.
 
Partito Democratico upptäckte honom i fjol, och värvade honom - och så  småningom valdes han in i Europaparlamentet. Där är han nu. Pietro Bartolo blir - mot bakgrund av hans långa erfarenhet av migranters verklighet - ofta intervjuad av italienska tidningar. Han talar om sorgen över vår tids inhumana utveckling.
Kolla på hans ansikte. 
 
Annagreta

Dansa fram din avhandling, vetja

Nu har dansen trängt in i vetenskapen, på riktigt. Ska du händelsevis doktorera i någon av naturvetenskaperna så kan du numera dansa fram din avhandling. Och tävla med din prestation inför ett nät av jurymedlemmar som kommer att döma efter tre kriterier: 1) Innehåll, 2) dansförmåga och 3) kombinationen av dessa båda. Upphovsmannen -kvinnan måste själv dansa, dock inte nödvändigtvis ensam, och man får inte inkludera någon skrift. Inga projicerade data, inga siffror.
 
Det är tidskriften Science som ordnar tävlingen med stöd från sin moderkaka AAAS (American Association for the Advancement of Science), mest känd over here för de årliga forskningsinformerande konferenserna dit journalister och annat vetenskapssuget folk åker och sniffar runt bland nyheterna.
 
Denna humanisering - för att inte säga estetisering - av vetenskapen måste välkomnas. Inlämning av tävlingsbidraget ska ske senast i januari 2020. Vinnaren får äran och 1000 dollar. Förr hade man åtminstone i Sverige alltid med en tredje opponent vid disputationen, och hans/hennes uppdrag var att presentera nya, gärna humoristiska vinklar på det framlagda arbetet. Tanken var att ett skämt skulle kunna lätta upp den strikta proceduren - i så fall en Gudi behaglig gärning. Här har man alltså tagit steget fullt ut, så att säga, och väntar sig antingen rumba eller fri dans eller hambo eller nåt annan härligt medan sanningen visar sig tack vare rörelsemönstret.
 
Detta sätt att uppmuntra till akademisk frihet kommer inte en dag för tidigt. Jag kan tänka mig en avhandling om en mörknande materia, framdansad av några teoretiska fysiker med dödsförakt. De har kanske gett sitt arbete namnet "Allt mörkare materia påvisad utan alltför mycket ståhej". Eller den medicinare som länge satsat på "Hjärncellers utmattningssyndrom. Ett longitudinell studie gällande politiker i Skåne" Eller en studie från SLU med namnet "Fiskebeståndets klimatberoende som det gestaltar sig i laxens parningsbeteende mellan stenarna i Vindelälven". En satsning i tvärvetenskaplig anda heter "Godnatt Jord. Strukturell humusanalys funnen i kvällslitteraturen på 1940-talet".
 
Annagreta

Bland tomtar och troll, fast proaktivt

Det har hänt nåt med sagornas tomtar och troll. De är inte att känna igen längre. Man ser visserligen en och annan tomte av den gamla stammen vandra omkrng och skrocka, men det är mest folk med originella uttrycksbehov som kanske bor på nåt loft, vad vet jag. I stället har den nya tiden fått nya modernare tomtar, och dessa nya tomtar har tiptåat in i maktsfärerna. De är varken små eller söta, de har en stiliserad klädkod avsedd att ge ett avspänt intryck. Dagens tomte kan också ha ett välansat skägg, men toppluvan är bannlyst. De förekommer både ensamma och i grupp.
 
På sista tiden har tomtesläktet börjat anlita trollen. Helt begripligt. Det var ju trollen som drev historien framåt medan tomtarna fick sympatierna. Den delen av historien är ju attraktiv.
 
Dessa nutida troll är om möjligt mera diskreta än sina gamla släktingar, de vill absolut inte synas, de vill förbli outgrundliga. Som vore de hinsides. Men ändå förefaller de trogna sin ursprungliga programmering; de kan till exempel fortfarande stå bakom en trädstam och plira fram mot händelsernas centrum, eller briefa prinsessan innan tomtarna kommer till palatset. 
 
Men framför allt är trollen producenter. De framställer "news" och kör sedan ut dem till pålitliga vattendrag där de likt trädstammarna i gamla tiders timmerflottning driver utför med strömmen som blir allt bredare innan den till sist når den stora vaken, där allt trolltyg samlas i en enda virvel, vars kraft påminner om den senaste cyklonen som skulle ha nått Alabama men som fick nöja sig med att ödelägga andra områden. Hög fart är den nya trolltrenden. En viss kaxighet märks i namnet på den interna personaltidningen "Troll det den som vill".
 
En doktorand vid Uppsala Universitet håller just nu på med en avhandling som får titeln "Vår tids sagor som perspektivsförskjuten förförelse". Den ska läggas fram i november och ges ut till jul av Bonniers i förkortad form; "Dagens tomte, en proaktiv människotyp".
 
Annagreta
 
 

RSS 2.0