bookzoom

Stora tänkare brukar propagera för balans och eftertanke - om man inte nödvändigtvis måste ryta till, förstås, då får man ta till storsläggan, bara för att det ska ha effekt. Det finns alltså en gräns för vad man ska behöva tåla. 

 

Bernhard är ett särfall; hans eftertankens kranka blekhetsperiod är nedkrympt till ett minimum redan från början. Det betyder att han lever med en numera nedsliten storslägga. Hans nyaste släggmål är en storvuxen tankesmedja där ljudet av mörkbruna stöveltramp ingår i samlingsritualen. Den tänker han avsky för dess skrämmande och obegåvade  tankemönster. Sen har han fortfarande inte gjort upp med Kalle Halvarsson, längdskidåkaren som svikit Sverige och inte vunnit ett enda lopp i vinter. Han har ju ändå åkt där det fanns snö. 

 

Sen är Bernhard på kant med SMHI. Han menar att de missköter sitt uppdrag att hålla koll på årstiderna, och att några av de mest obalanserade typerna i den övre maktsfären på institutet bör tas ur tjänst och skickas till bortre Hebriderna på en utomhusyogakurs för att få en bättre väderkontroll och adekvatare wellness. Den släggan har följande - egentligen välmenande - bakgrund. Bernhards faster Amalia hade just återkommit från en sejour i franska alperna och klagat på att hon sånär fått tilbringa hela slalomkursen (3 dar) under en smältande driva skapad av en regndrypande snökant, allt detta  innan Amalia hann säga halvsju. Som tur var räddades hon innan hon säckat ihop i vätan av en medelsålders snobb från Paris som fascinerades av hennes oväntat chica framtoning där hon låg. 

 

Fakturm är att Amalia hade läst SMHIs rapport innan hon reste iväg (SMHI.se) och sett fram emot en slalomkurs av en fransos på säkert underlag. Apropå underlag så har Bernhard bokat in sig på gamsoffan nästa vecka. 

 

Annagreta