bookzoom

Nu har jag läst Lena Einhorns bok Ninas resa, en detaljerad skildring av 30- och 40-talens judejakt i Polen och Tyskland. Berättandet går kronologiskt framåt, man får följa huvudpersonen Nina vecka för vecka, månad för månad fram till krigsslutet. Det faktum att hon överlever är ett under, att döma av det som sker runt omkring henne. Einhorn återger hoten, svälten, förflyttningarna, flykterna och dödandet, men också hundraprocentiga lojaliteter mitt i alla hot.

 

Det handlar samtidigt om människans möjlighet att bemästra rädslan, ta chanserna, att gå när man kunnat stanna.  Ta risker, stå ut. Samtidigt med den här personligt hållna berättelsen - Nina är författarinnans mor - får man implicit en rak och saklig skildring av antisemitismens mekaniska syn på människovärdet. Existensberättigandet kunde avgöras på gatan, på arbetet, i gömställena, eller i hemmen. Avbryta sitt liv, få tio minuter att avrunda.

 

Åsikten att andra människor, andra grupper, saknar värde - som Einhorns bok handlar om - börjar skymta i dag. Den är inte alltid framme i dagsljuset, men den gror och värmer upp sig i många komposter. Det man inte kan göra med vapen gör man än så länge med ord. Så började det också på 1930-talet.

 

Annagreta