bookzoom

 

Sibirien har 30 grader varmt. Vår midsommarafton: 27 grader.

 

Greta hade sommarprat idag; klok och outspoken, Inte det minsta självupptagen, trots de osannolika event hon deltagit i som huvudperson och trots den enorma uppmärksamhet hon fått världen över. Hennes budskap är huvudsaken, och det var inte inlindat. Kejsaren är naken. Men vi måste skärpa oss och göra nåt åt klimatet. Vakna upp, gott folk och lyssna på IPCCs forskare. De är överens, påpekade Greta.

 

Världen har ju lyssnat, kan det tyckas. Men vad är det i hennes agerande som har fascinerat världen? Är det först och främst hennes låga ålder, hennes brådmogenhet och hennes sätt att våga - och kunna - tala? Hur häpna är vi inte över detta fenomen till barn, det är ju bara en tonåring? Hur är det möjligt, är det inte fantastiskt! --  Eller är det hennes budskap som fångar oss? Hon tydliggör ju det vi anar, hon överblickar och sätter sifffror på problemen, hon levererar djärva utsagor till kostymtäta församlingar. Hon säger dessutom "How dare you?" Förmodligen har båda dessa faktorer fått oss att lyssna. Men responsen då? Det är långt till storskalig verkstad. Klimatet har hamnat i vänteläge. 

Att det finns uppskattning av Gretas budskap därute, så mycket är ändå klart. Hon porträtteras i storformat på vissa väggar, och hennes ordval är redan historia. 

 

Snart kommer det att resas bronsstatyer över Greta; där hennes person fångats med stor skicklighet och omgivningen fyllts med grönska. Återstår att se hur länge de statyerna får stå kvar. Omvärderingarna är som bekant inte ovanliga; de kommer i skov. Vad kommer folk om 100 år att veta om vår tid och hur ser de i så fall på vår klimatdiskussion? Var finns framtidens beslutsfattare - eller sköts statsfunktionerna av algoritmer? Är man nöjd med klimatet, eller inte? Står Gretastatyerna kvar? Kommer någon att våga fråga "How dare you?"

 

 Annagreta