bookzoom

 

En episod i coronatider:

 

Igår droppade det vatten ur min värmeväxlare.

Ringde Vattenfall. Fick tala med Dante.

Vi gör inga reparationer nu, p g a corona, om det inte är risk för översvämning. Hur mycket droppar det? frågade Dante.

Tja, sa jag, kanske en droppe varannan sekund, tyckte jag.

Ja, det är  nog ett gränsfall, tyckte Dante. 

Jag öppnar garagedörren, sa jag, sen är det bara att gå rakt in och åtgärda felet, tyckte jag. Hur farligt kan de va? Vi behöver inte ha nån kontakt.

Vi la på under ömsesidiga hövlighetsfraser. Jag gillade Dante.

Jag gick ned och tömde den skål jag satt under värmeväxlaren.

Sen dröjde det ett par timmar, och så ringer Kjell nånting och säger att han står vid min garageport. 

Jag går ned och öppnar dörren, men ser ingen Kjell.

Då hör jag Kjell ropa: Jag går in nu!

Jag skymtar mannen ifråga och drar mig tillbaka och efter en stund ringer Kjell. Jag är klar. Det var en packning som behövde bytas. Du hade ju garanti på den där.

Jag går ner och ska låsa garagedörren, då jag hör Kjell ropa: Jag var hos dig förut en gång, minns du det? Kände du igen mig?

Ja, det gjorde jag, ropade jag tillbaka.

Du hade en gammal historia som behövde bytas ut, skriker han.

 

Den glömmer jag aldrig, fortsätter han. Vi pallade upp den med en bräda! Han verkar uppspelt vid minnet av min gamla värmeväxlares öde.

Ja, det minns jag, ropar jag. Och tack för att du kunde komma!

Hej då, ha det bra, ropar Kjell.

Hej och tack.

 

Annagreta

 

 

 

Mitt filosofiska utbrott överlämnas härmed, tillsammans med en hälsning till Italien.

Annagreta

 

När solen ligger lågt kommer ljuset på den gamla veden, så mossan som tronar på toppen får finna sig i att inte hamna i fokus. Att det sedan finns ett svart hål med mörk energi där bakom mossan, det vet bara de riktigt insatta, de som ägnar sig åt det obegripliga. 

 

Det var länge sedan det stod en gran på den här stubben; den var oerhört stor och hög och tog över allt solljus som fanns att tillgå, - allt detta för att kunna leverera skugga åt omgivningen, en skugga som idag saknas av ingen - såvitt jag vet. För sisådär en femton år sedan satt det en stor padda intill stubben, stilla kurande i sina försök att smälta in i omgivningen. Kanske bebor hen det stora svarta hålet idag. Det skulle jag göra om jag var padda och sökte bostad utan insyn.

 

Annagreta

 

 

Det humanitära anlaget som vi alla har är nu på väg att tillbakabildas, kollektivt och politiskt. Grekerna skjuter mot flyktingarna vid gränsen för att tvinga dem tillbaka. Turkiet vill ha mer betalt av EU för att "behålla" migranterna på sitt territorium. EU säger att det är besvärligt men att grekerna gör rätt i att förhindra flyktingarna att ta sig in i landet.

 

Hur ser utvecklingen ut? Kanske kommer EU endera dagen att gå in i flyktingskarorna och efterfråga specialister och högutbildade; "Vem av er kan utveckla algoritmer? Finns det någon här som är kirurg eller ekonom? Stig fram bara, högutbildade får komma in i mitt land, ni är värdefulla och godkända. Ni andra får stanna kvar, ni är inte intressanta".

 

Eller kanske, en vacker dag, kommer världssamfundet att gå in i Assads guldskimrande vardag och säga ifrån; Kom hit, ta dina barn, din matreserv och din sängmadrass med dig. Nu ska du ansluta till en flyktinggrupp som är på väg över till Turkiet, och går inte det får du sätta dig i en överfylld gummibåt och försöka ta dig till Lesbos. Du får två timmar på dig att packa. Det lönar sig inte att protestera. Ingen hör dig i alla fall. Annagreta