Italiensk samhällsdebatt

Italiens intellektuella för en livlig debatt, och det saknas inte frågor att analysera. Många av dem är också generellt giltiga för resten av Europa. Nu idag såg jag en direktsänd analys på Repubblica TV (via Facebook) som gällde pressens frihet och hoten mot denna frihet. Den handlade därmed också om den växande nyfascismen och dess grepp om Italien - och samtiden. Arrangör var den stora morgontidningen La Repubblica, och talade gjorde bland andra Roberto Saviano och Mario Calabrese, plus två kvinnliga journalister som redogjorde för sina grävjobb om neofascismen - ända inpå kända familjers nätverk. Deras berättelser var skakande.
 
Karakteristiskt för de nuvarande neofascistiska grupperingarna i Italien är främlingsfientligheten och hatet mot flyktingarna. De ligger nära den mörkbruna neofascistiska Casa Pound, en gruppering som motsvarar bl a Nord. Motst.rörelsen. De har 2 favoritämnen. 1) Säkerhet, statens säkerhet, medborgarnas, allas säkerhet. Deras ord om detta är många och spridda och innötta i alla medier, inte minst i sociala media.
2) Att bedriva en "welfare nero", dvs en hjälpverksamhet som ligger utanför alla statliga och kommunala rågångar, där de delar ut mat och höjer sin moraliska framtoning till gagn för de svaga.
 
Nu är de också inne i det man kallar "mafia romana", dvs huvudstadens maffia. Där har de sedan 2016 infiltrerat snyggt och prydligt för att deras affärer ska verka "rena". Sedan den nya regeringen också anammat en främlingsfientlig agenda ökar fascisternas utspel mot pressen. Det är naturligtvis inte ofarligt att bevaka de här grupperingarna och deras aktiviteter. Flera av journalisterna har också polisbeskydd.
 
Annagreta

När genomskådas Jordan Peterson?

 
Hallå, hur är det möjligt? Upp dyker en kanadensisk man iförd kritstrecksrandig kostym med väst och förför hela omvärlden genom att prata runt - eller är det strunt? 
 
Vad lockar han då med? Jo lite vanligt kvinnoförakt, en portion gammaldags syn på barnuppfostran, väldigt banala livsregler om att ta ansvar för städning, en utnött version av tropådigsjälv-modellen för lycka, - plus en otrolig känslighet för andras kritik mot allt detta. Då det händer stämmer han folk, t ex om de råkar säga att han är misogyn eller att hans kvinnosyn är föråldrad. Det reaktionära skymtar fram rätt ofta i hans budskap, trots hans taktik att så snart han påstått något dumt, genast komma med en sväng runt motsatsen.
 
Metoo-rörelsen har han ingenting till övers för och anklagar glatt kvinnorna för att de hamnar i prekära situationer. 
 
Att unga män behöver höra att de ska tro på sig själva är inte konstigt. Det behöver ju unga kvinnor också, men då för de lyssna till nån annan än Jordan Peterson. Under hans omsorg om de unga männen skymtar det misogyna, i försåtliga turneringar. "Ni grabbar behöver inte skämmas för att ni känner er överlägsna..."
 
Jag  orkade inte läsa så mycket om karln på nätet nu då jag började fundera vad det är för kuf. Men där står tillräckligt för att man ska undra: när kommer det stora genomskådandet?
 
Annagreta

Paddlande politiker och hästar med hovskägg

 
Nu är Bernhard tillbaka med ovanligt skarpa intryck från Svartahavskusten där han badat sin lekamen när inpå ryssen och tankat energi på ryska. Han säger sig vara ladddad nog att göra avtryck i den svenska historien. 
 
Jag känner alltså igen den oborstade Bernhard då han plötsligt utbrister: "Nu får de svenska regeringsaspiranterna skärpa sig! Vad är detta för lekstuga utepå den svenska åkern?" Nä, ta och samla ihop sällskapet, fortsätter han. - Sätt dem i varsin eka å be dem paddla från Harpsund över till den obebodda ön. Ta sedan reda på vem som kommer iland först och kolla om de kan förankra sin eka i skogsbrynet så att den står kvar efter höstregnen. Ge dem sedan fem dagar att bygga varsin koja och starta varsin brasa. Bernhard menar att det är så man vaskade fram dugliga soldatämnen på hans tid, och tycker sig veta att metoden var utslagsgivande. Själv kom han ju inte med men det är en annan historia.  När så aspiranterna äntligen - after some time - hunnit värma upp sina hjärnor och söka sig ett och annat blåbär, ska de odla upp varsin plätt på ön. Detta är den ultimata utmaningen. Man vet nämligen att deltagarna snart,  efter diverse privata prestigeförluster och skämkuddar, kommer att börja tänka klokt, lossa på grindarna till passerade vägskäl och samlas inför en gemensam eld mitt på en öppen plätt där man (efter vånda) skymtar en möjlighet att skapa varsina sångstämmor och en gemensam utkikspost mot varsina väderstreck. De kommer samtidigt inse att det är lättare att odla upp en åker om några drar plogen och några andra håller kursen. Arbetshästar med hovskägg kan i det läget behöva rekvireras från fastlandet.
 
Bernhard låter lite skamsen när han drar det här för mig. Han vet att en lek med skarpslipade politiker utmanar det karska svenska kollektiva medvetandet, men han säger sig vara beredd att bli kallad romantiker. "Tillvaron är redan alltför full med hårda bud och skarpa bullkanter", säger han med ett av sina snea leenden bakom hattkanten  innan han samlar ihop sig och drar söderut. 
 
Annagreta

Allt kan inte sägas

 Samtalsämnena är som dagsländor. Det som är "nyast" vinner utrymmet. I media, i samtalen och i våra hjärnor. Och det verkar inte betyda så mycket om det vi diskuterar är stort eller smått. Det har sitt givna utrymme, oavsett. Och utrymmet är som regel kort. 
 
På sista tiden har det varit lite trångt i etern. Ett långt tag måste vi helt enkelt tala om Svenska Akademien, med Horace och allt. Energitillskott i ämnet kom snart genom förhören med Arnault och talet om nya akademiledamöter, och allt detta höll sig kvar som ett halvkulturellt bakgrundsbrus ett bra tag. Men sen fördes intresset över till en amerikansk jurist med tvivelaktiga sexualmeriter. Hans sexoffer avlade vittnesmål under ed för öppen massmedial ridå i USA. Det intressanta var att mannen sedan direkt valdes till ny ledamot i högsta domstolen. Det var en av #metoos svartare dagar.
 
Under tiden lärde vi oss följa de svenska eftervalsbesöken hos talmannen, och ta del av ideliga massmediala partitekniska taktikprognoser. Snart blev också inrikespolitikens låsningar ett bakgrundsbrus - som håller i sig än. Men under tiden, jodå, då fanns det andra saker att ta till. Klimakteriet var stort och intressant i flera dagar. Det fick uppmärksamhet, t o m av moderna män som skrev drapor i saken på läsbara platser i flera tidningar. Så mördades en journalist på order från Saudiarabien, och dagsljuset spreds tills det nådde maktens män i väst. Horrörerna växte i berättelsen och dröjde kvar länge i slott och koja. Mr Trump spred sin vanliga självcentrerade svada  och landade i att inkomsterna från Saudiarabien var viktigare än moralen, så protesterna mot mordet fick inte bli för högljudda.
 
Under tiden blev det bekant att bankerna både här och där deltagit i stora penningtvätterier, fast där kan man notera att diskussionerna avtog betänkligt snabbt. Sedan kom bomberna i USA, tillverkade och spridda av en hatisk man som var DJ till vardags och bodde i en husbil. Trump väntade i det längsta innan han avfyrade sina tillhörande skott i etern, utan effekt. Samtidigt blev Augustnomineringarna kända i lilla Sverige; och den skönlitterära kollektionen som juryn valt ut fick skällning å det grövsta. Upprörda finlirare i bladen blev nästan illamående; så mycket saknade de sina favoriter som är jättekända.
 
En stor folkmassa flyr från Mellanamerika och är nu på väg mot USA genom Mexiko. De flyr våld och fattigdom. Trump kallar dem illegala flyktingar och har skickat soldater som ska mota bort dem. I Italien sitter Matteo Salvini och motar ilsket bort de båtflyktingar som eventuellt klarar sig ut ur libyskt havsområde. De får inte gå i land i hans Italien. Folket protesterar, men han fick nyss beröm av Mr Trump för sin "starka" hållning.
 
Annagreta 
 

Robot oder nicht Robot das ist die Frage

Bernhard  har tagit anställning på en cykelverkstad i Tyskland, nära gränsen till Tjeckien. Han har nämligen tack vare sin berömda kyla blivit upptäckt av den gryende cykelrobotsektorn som visar sig behöva utvärderare. Han låter sig som bekant inte förföras i brådrasket av tvärsäkra påståenden från olika fakulteter. Som hittat, sa fru Breuerfeld som sköter HR-avdelningen på detta snart nog berömda Robotfahrradgestaltungsaktiengesellschaft. 
 
Cykeltillverkningen sker efter en algoritm som man fått fram i närgångna studier av köpvanor, inkomstlägen, växelspakar, nederbördstäthet, boendeformer och trottarkanter. Robottekniken sägs (i tyska tidningar) vara praktiskt taget färdig, tester pågår i byarna i Böhmen. Den självgående roboten i form av en cykel hämtar och lämnar allt möjligt. Inga restriktioner. En robotcykel har en stor pakethållare, stor nog att rymma ett paket med en halv elefant. Detta ökar risktagandet. Det blir nu Bernhards uppgift att noga följa utvecklingen och ge hals om han ser något oroande med dessa omänskliga roborcyklar och deras framfart. Till sin hjälp har han 4 doktorander på cyklar enligt gårdagens normer med pannlampor. Ämnesrådet i Universität Göttingens sociologiska fakultet har generöst anvisat ett engångsbelopp på 300 euro till projektet som fått namnet "Robot oder nicht Robot, das ist die Frage". I november ska de lämna sin första rapport. 
 
Annagreta

Banksy - är det Bernhard?

 
Mannen som begår besynnerliga bedrifter i konstvärlden har länge varit en gåta; Det handlar om Banksy. Hen är okänd men välkänd, stor men osynlig, attraktiv men bortvänd. Men verken finns där. Signerade och allt.
 
Fast håll i er, nu verkar det som om han är avslöjad.  I samma veva som Banksy-tavlan såldes och Sotheby-klubban föll häromdagen, syntes nämligen en liten man med tyrolerhatt försvinna ut genom den magnifika auktionshusdörren. En trovärdig person från Londons upper ten hade sett hur denne man - medan han smög ut -  kastat en förnöjd blick bakåt, mot de häpna ansiktena, vända mot den tjockramade tavlan medan dess innanmäte sakta rann ned i strimlor från den tjocka guldramen.
 
Jag insåg (om sanningen ska fram) redan tidigt att det skulle kunna vara Bernhard man sett. Han åkte nämligen i somras land och rike runt för att få tag på en sjukt tjock guldram och en extemt småvuxen dokumentförstörare med fjärrstyrning. Då denna sökprocess tycktes mig aningen udda, även för att gälla Bernhard, hade jag frågat honom vad han höll på med. Det svar jag då fick styrker nu mina misstankar, så här i efterhand. Han sa nämligen bara "Mängdens förundran". Lite mera filosofiskt än vanligt, gubbe lilla, tänkte jag, - då.
 
Men så hände det där på Sothebys. Nu är ju jag en hänsynsfull person som inte skvallrar. Bernhard ska få vara Banksy, rik och okänd, även i fortsättningen. Vi har nämligen kommit överens. För min diskretion utanför denna krets har han, rik som han blivit,  lovat mig ett vitt fritidshus på Sardinien och en bra bil med automatväxel som jag ska få komma och skjutsa honom i runt Costa Smeralda då han är ledig. Han säger att han dras till sarderna och den basnärande fåraveln på de ginstbevuxna bergen, men erkänner samtidigt att han börjat gilla att ta ut bungasvängarna med Berlusconi och gänget på smaragdkusten. En metamorfos i förhållande till den tidigare Bernhard. "Mängdens förundran", det är bara förnamnet. 
 
Annagreta

Leon Lederman var en hyvens kille

Fysikern och Nobelpristagaren Leon Lederman har gått ur tiden. Han var en alldeles särskild människa, han hade humor, värme och djup. Jag intervjuade honom 1990 i Chicago. Klädd i löst sittande collegetröja, jeans och sneakers kom han emot mig halvspringande genom en trist korridor. Sorry att du fick vänta, log han, jag var tvungen att faxa en sak till Vita Huset. - Till presidentens vetenskapliga rådgivare Alan Bromley, alltså, förklarade han. Leende satte han sig och frågade om jag ville ha kaffe.
 
Hans arbetsrum var inte stajlat av någon inredare; persiennerna var trasiga, bordet skapligt vitt och smått belamrat med papper och böcker, och bokhyllan halvtom. Jag ville veta mer om hans omvittnat stora intresse för mötet mellan vetenskaperna och allmänheten. Han berättade mer än gärna och slog fast att han helt enkelt måste undervisa; - om han inte fick undervisa fick han abstinensbesvär - så han brukade plåga sina kollegor med allehanda förklaringar till allt tänkbart.
I Chicago, stan med många sociala klyftor och varierande ekonomiska möjligheter, arbetade nu denna karl vid sidan av sin forskargärning med vidareutbildning av lärare, och möten mellan forskare och skolbarn. Han hade startat specialskolor, sökt bidrag ("till och med från utbildningsdepartementet") och förverkligat en rad praktiska idéer för forskarmöten och socialt liv i olika blandning mellan undervisning och fritid.
 
Leon Lederman kunde skratta gott. Sådär avslappnade var/är inte alla vetenskapare, särskilt inte på den nivån. Nobelpriset hade han fått 1988 för lite fysiskt finlir, upptäckten av den s k Gudspartikeln. Han upptäckte så småningom också bottenkvarken. Kluriga diskussionsinlägg var hans kännetecken, bl a detta "Om Universum är svaret, vad är då frågan?"
 
Kunde inte avstå från att skriva några rader när jag såg att han gått ur tiden.
 
Annagreta

Opera buffa föds i Sv Akademien

Kärlek, brott, pengar, ungdom och ålderdom. Blanda och ge, och du får en opera buffa. Nu finns ett nytt sånt stoff serverat på ett bräde. Mozart skulle ha huggit direkt om han levat. Det handlar om dramat kring Svenska Akademien. 
 
Herr H, en förfördelad baryton, stor och myndig, är centralgestalt. Han startar med att positionera sig i arian "Tillträde och behörighet". Men så börjar herr H gräma sig; han frustar och attackerar, mot sina medspelare, mot publiken, mot tidens förfall. Den andra centralgestalten, herr A, är hans tjänare, liten och krum, putsad och lismande, hans höga tenor når falsett (om det behövs) medan han kvirrar och smickrar både herr H och sin publik oavbrutet. Vackra kvinnor flockas bland litterära blekansikten i en dansande kör. Då och då infinner sig fru D, en vitklädd dam som har en pekpinne i höger hand. Hon har en vacker altstämma och sjunger några entoniga arior om James Joyce och Beckett. En äldre kvinna med flygande vitt hår slingrar sig hela tiden runt herr H och röker hela tiden. Hon sjunger inte. Basrösten i sammanhanget, herr P, sitter hela tiden bortvänd från publiken och skriver om tidens gång och fåfängligheten. Då och då reser han sig och "läser" ur sin kolumn medan flöjten blåser pianissimo och trumpeten suckar. Under tiden stannar allt annat av, bokstavligen, för att genast starta igen när herr P slutar. 
 
En blandad kör i högtidsdräkt doar med jämna mellanrum, ömsom svagt, ömsom frustande. 
 
Brotten sker i bakgrunden, det är övergrepp, osynliga begär, mummel och skrik. Orkestern får här sin stora roll. Till sist skall rättvisa skipas, Herr A är bov och herr H är hans försvarare. Tre utmattade "betraktare" stegar iväg och möter hungriga journalister på vägen ut. Ett par kvinnor klädda i svart sjunger duett medan de intar varsin ansträngande yogaposition på pallar från IKEA. Två urgamla herrar (tenor resp bas) avverkar en sorglig duett samtidigt som en liten förskräckt dam läser högt ur Gamla testamentet medan hon kammar sig. Därefter tar herr H fram en resväska och börjar packa till ljudet av gnisslande fioler. Herr A bärs ut av fjorton unga kvinnor, medan fru D sjunger arian "Der Hölle Rache kocht in meinem Herzen". 
 
Annagreta
 
 
 
 

Arnault och Kavanaugh och rättvisan

Först hade vi Arnault, mannen med den fina kanten och de många övergreppen på kvinnor i hans stockholmska närhet, numera rätt väl kända i media. Han står nu inför rätta, och domen faller snart. Ingen vet om han blir dömd. Ord står mot ord. Kultursverige följer det hela med en blandning av avsmak och lysten vetgirighet. Ingen kommer att vinna på det hela, utom möjligen rättvisan. Ett kotteri runt Arnault - som länge ordnat lyckade kultursammankomster i ett av Svenska Akademien bekostat källarutrymme - har backat och verkar fortsätta backa upp den åtalade, även om stödet sakta avtagit i styrka. Han kommer antagligen att dömas skyldig, och det verkar befogat. Kvinnorna i sammanhanget har lidit nog och får i så fall viss upprättelse. Den yttre effekten, ute i kultursverige, där hans verksamhet hyllades, är bedrövelse och ilska.
 
Sen har vi den republikanska juristen Brett Kavanaugh som är Trumps kandidat till att väljas in i USAs högsta domstol. För ett trettital år sedan ska han - då 16 år - ha överfallit en då fjortonårig Blasey Ford i ett sovrum hos bekanta. Nu har det hela blivit en politisk tuppfäktning i senaten; en strid mellan republikanerna och liberalerna, där republikanerna håller på sin kandidat och liberalerna tror på kvinnan. Att det bränt till beror på att Blasey till slut tvingades vittna inför senatorerna och därefter bli förhörd av resp sida. Det hela direktsändes av CNN. Sen följde Brett K:s vittnesmål, också det direktsänt. Medan kvinnan lämnade sin berättelse lugnt och sakligt, visserligen djupt berörd men ändå samlad och utan ironiska eller nedsättande nyanser, kom en ilsken och mycket upprörd Brett K till vittnesbåset. Han ropade och grät och förnekade allt med gliringar åt olika håll.
 
Efter att ha sett båda kostar jag på mig att gissa utgången; Det finns ingen möjlighet att kvinnan hittat på detta; hon minns för mycket, hon pekar ut Brett K ---- och det finns ett vittne - som inte kallats. Mannen kämpar för sin chans till en plats i högsta domstolen, som han hade inom räckhåll men ser ut att kunna förlora, på målsnöret. 
 
Resultatet då: Min gissning är att Brett Kavanaugh väljs till ledamot i USAs Högsta domstol. Den lilla numerära övervikten för republikanerna i senaten avgör. Ett fall som gäller sexuellt övervåld avgörs som en rent partipolitisk fråga. Det lär inte uppmuntra andra kvinnors mod som hamnat i liknande situationer. 
 
Annagreta

Kakel till riksdagen

Politiken är inte direkt from längre. Dess representanter har numera ett ogudaktigt perspektiv, de vill fortsätta respektive kamp "ända in i kaklet". Den här vändningen är inte helt banal. Därför har en professor i hållfasthetslära anställts /utan upphandling/ och hen håller nu föreläsningar på ett rullande schema för att intensivutbilda partiernas kakelansvariga i vad hen kallar "tillämpad hållfasthet". Frågestunderna spelas in och kommer att sändas i svartvitt på SVT24 under rubriken  "Hjärnsläpp och hjärnskakning. Ett nollsummespel." Det leds av en uttråkad Leif G W Persson (som brukar inleda med en suck om kakel spektakel och kusin vitamin).
 
Jag känner en kakelmakare i Portugal. Om det värsta skulle hända kan jag knyta ihop regeringsbyggnadscheferna med den mannens företag. Den killen kan, med kort varsel, vidta mått och steg. Hans kakel är mönstrat i en tradition som kan härledas tillbaka till morerna.Det andas historia, styrka och elegans och uppvisar vanligen djur och växtlighet. Om man vill kan han också tillföra nån vikingasymbol eller nån liten blomma av nåt slag. Fast vänta;  vilken blomma man då väljer kan i sig öka spänningarna på nytt, (ros, blåklint eller maskros eller ...) så det kanske är bäst att man håller sig till morernas mönster med påfåglar och tuppar - och egentligen blir det också perfekt.
 
Annagreta

Medlaren Bernhard i riksdagen

 
Bernhard har blivit medlare, med många uppdrag, han frilansar. Ett komplicerat uppdrag gäller Svenska Akademien där han jobbar varje fredag, dagen efter torsdagssammanträdena alltså, och där han sammanfogar och jämkar mellan olika ståndpunkter. Det går sådär. Fru Lugn sägs inte vara lugn längre, och Herr Engdahl har aldrig varit det. Lugna puckar är heller ingenting som SAOL rekommenderar, åtminstone inte såhär långt. Då är man i stället fast för fenomen som "puckelpist". Bernhard väntar sig inga under i sammanhanget. Kan vara klokt. 
 
Nästa uppdrag för Bernhard är att se till så att Sverige får en regering. Det kommer att bli hans svåraste knäck.
Han har gjort lite research inför jobbet och funnit att han bör ta 100% påslag på honoraret. På grund av komplikationsgraden, deltagarnas sinnesstämning (upprörd), och maktfaktorn. Å andra sidan är ju Bernhard en klok man med lång erfarenhet av uppförsbackar i alperna och djupa dippar i humöret. Han har laddat med stora lager Obst und Gemüse från Bidermeierlager i Kärnten, och bokat in sig hos en ung slaktare på Östermalmshallen (samma som ledamöterna anlitar). Med lite tur och en god magkondition ska det nog bli bra, tänker han hoppfullt. Fru Lugn visar sig ha en kakmoster på Söder, vilket känns bra, tänker han, oss emellan. 
 
 Vi håller tummarna. Det svåraste för Bernhard blir antagligen själva slutdragningen på riksdagen. Jag kommer att bevaka utgången. Hur det går där är tiotusenkronorsfrågan. Bernhard har vässat både pennan och intellektet. 
 
I  båda fallen är det ju några som ska in och några som ska ut. Det handlar om transporter, vägval, vajrar och och laster. Bernhard bävar lite. I värsta fall tänker han anlita en gammal kontakt på Transportstyrelsen. Där vet man hur man kör i puckelpisterna.
 
Annagreta

Den negativa smittan

Om ett lands ledning betraktar invandrarna som en kostnad, en belastning att befria sig från i möjligaste mån, kan man då bli förvånad om vardagsrasismen ökar? 
 
Om politiker till och med säger att utlänningar "inte passar in här i Sverige", hur omtolkas det nästa dag på gatan, i affären, på arbetsplatsen? Känns det till och med som ett personligt styrkebevis att haka på? 
 
I Italien har den nya Lega-regimen en uttalat negativ syn på invandringen - och våldet och trakasserierna mot flyktingar har ökat. Hur det är i t ex Ungern i den saken är inte känt. 
 
Civilsamhället, civilkuraget och civilisationen har ett kraftigt motlut. 
 
Annagreta

"Pretentiösa småstadsbusar" livar upp

 
Har du hört på alla debatterna nu, så du kan rösta? Är du redo? Vet du vad du vill? Eller prägas ditt sinne av tvivel, tvekan och förtvivlan? 
 
Då tänker du inte som Bernhard, för han är optimist (han har mycket riktigt en optimistjolle hemma i en tjärn utanför Salzburg som han seglar när vinden ligger på).  Han förstår sig inte på politiker, säger han, men han vill ändå att dom ska trivas på de höga podierna så att de kan tänka höga tankar och lösa världsgåtorna på hög höjd. Samma hållning intar han gentemot Svenska Akademien. Fast han tycker att ledamöterna där har dålig höjd och verkar klena och nervösa. Kanske har de bettskena allihopa, gissar han.
 
Bernhard har glatt noterat att Thomas Steinfeld kallade SA-ledamöterna för en klick "pretentiösa småstadsbusar" häromsistens i DN, Såna träffande uttalanden livar upp, säger Bernhard, som har sinne för dramaturgi. Nu idag är han inne på galenskapen i Vita Huset och Bob Woodwards bok "Fear" som river och sliter i de rätt glesa ridåerna. Även här är Bernhard optimist. Han tror att den trumpne gossen Ruda får kasta in handduken ungefär till Lucia. Det, om något, skulle liva upp, säger Bernhard i en av sina lättsinnigare stunder, där han sitter och påtar och petar i blomkrukorna på sin balkong. 
 
Annagreta
 

Med Marco Polo i segelbåt

Durante i suoi viaggi Marco Polo (1254-1324) arriva in una città sulla sponda di un fiume. Questa miniatura è tratta da uno dei  codici del «Milione»
 
Då Marco Polo störtade iväg mot öster, då ungefär började Medeltiden. Året var 1271 och nu skulle han kolla Kina och se vad som kunde röra sig därborta. Hans pappa hade varit iväg tidigare så han hade lite att gå på.
 
På den tiden var elefanten viktig. Han fanns verkligen "i rummet". Han fanns på krigsfältet, han fanns i palatsen - och han fanns på båten. Den här bilden sägs föreställa Marco Polo då han tar en paus i närheten av sidenvägen på väg österut. Marco har övergett landvägen och lastat över sitt pick och pack plus kamel och häst och elefant på en segelbåt - även om den ser ut att vara i minsta laget. Nu har det snart blivit kväll och han måste stanna och övernatta och kanske bunkra. Elefanten trumpetar och de välklädda männen på land diskuterar vad detta kan vara för följe. Snart kommer Marco stiga iland, hälsa och få en macka och lite vin och sen ska han diskutera världsläget med nya kompisarna på stranden.
 
Hur kom det sig att det blev Marco idag? Jo så här är det. Jag har nyss läst en bok om vår tids slavmarknader längs flyktingvägarna i Libyen och den internationella tystnad som råder om detta. Efter den oroande upplevelsen behövde jag en mental avledningsmanöver, helst en titt in i en idyll, gärna långt borta, in i en annan tid än vår. Därför anslöt jag mig till Marco Polos resa, i fantasin. 
 
Annagreta
 

Detta är inte en bott (bot)

En bott sägs vara ett hopkokat buskap som spottas ut i olika riktningar för att skapa oro, antipati eller annan form av upphetsning, gärna med politisk verkan eller betydelse. Avsändaren är okänd eller fejk eller under cover, det är själva poängen. Så verkar det vara. 
 
Bottar sägs vara särskilt många till antalet före politiska val. Söndra eller härska, så ungefär är det tänkt. Jag antar att det finns mänskliga hjärnor bakom. Nån liten algoritm också, kanske. Särskilda thinktankspojkar sitter kanske i några skrubbar och författar själva kärnorna i de meddelanden som ska ut. Är de upprörande där de landar kanske gänget får bonus av nån överordnad. Är de direkt skakande blir det high five. 
 
Snart ska Putin (som kan det här) ta ledigt från bottandet och i stället träna sina militära muskler riktigt ordentligt, både här i närheten och långt borta i öster - för att inte tala om hur mycket han gillar att brösta sig i Medelhavet. Det kan - i all sin verklighet - komma att ha samma effekt som en och annan bott. Fast sist Putin visade sig halvnaken tyckte jag att hans biceps var lite klena. Hur gick det till, undrar jag som är vän av ordning. Kanske är det i de lägena man måste visa upp sina militära muskler? Eller köra en oerhört STOR öppen bil med ev. hår eller halsduk fladdrande i vinden?  Trump har samma problem, fast större. Så vad gör han, jo han tar en megasats och satsar på att skapa en Space Force. !!
 
Ni ska få höra det nyaste som jag snappat upp i etern: Angela Merkel har börjat träna på Berliner Gasthofs weiblichen Sportverein. Hon har känt sig lite risig en längre tid. Nu lyfter hon skrot på onsdagskvällarna för att skörda det muskulära resultatet på sina sammanträden med världens stora. Denna nyhet sprids i Bayern, dvs trakterna där alla sjunger Röslein Röslein Röslein rot, Röslein auf den Heiden! i fyra stämmor på söndagseftermiddagarna då man är ledig från tillverkningen av Weisswurst och Kreuzerkraut. Har detta upprört de joviala sydtyska medborgarna?  Ingen vet ännu. Kanske är det bara en lite ogenomtänkt bott.
 
Annagreta

Det vi inte trodde fanns

 
Nu i augusti dyker saker upp som vi inte trodde fanns. Ta t ex fästingen som är lika stor som ett hallon. Den krabaten har dykt upp (!) i Skåne och Sörmland och skrämt upp menigheten. Eller ta Matteo Salvini, Italiens inrikesminister och tillika reservpremiärminister.  Han uppvisar tydliga fascistoida drag som vi inte längre trodde fanns, allraminst i dagens Italien.
 
I USA har Trump - i samband med hans förre juridiske rådgivares avslöjanden i rätten - drabbats av en del insikter om sin egen begränsning, kanske rentav sårbarhet. Det hade han aldrig kunnat föreställa sig. Härhemma drabbas vi av valaffischer som har utformats som om något medborgerligt omdöme inte fanns. Från Svenska Akademien hörs inga reaktioner efter Sara Danius´ sommarprogram. Kanske förnekar herrarna hennes existens, helt enkelt. Att han verkligen finns, det lär däremot Herr Arnault snart få veta, då han kallas till rätten för att svara på de anklagelser om våldtäkt - som han menar aldrig inträffat. 
 
Påven är på Irland och gör PR där för sin kyrka. Det går sådär. De krav på räfst och rättarting för katolska prästers övergrepp på irländska barn som irländarna förväntat sig av påven kom inte. Han erkände i alla fall till slut att de drabbade finns, att brotten begåtts. Men viljan att överlåta brottslingarna till det civila rättsväsendets granskning och dom fanns inte. 
 
Lite positivt är samtidigt att de nyfunna lämningarna i Sibirien visar sig härröra från en flicka som levde för många tusen år sedan, nu döpt till Denny, och som Svante Pääbo häpet funnit vara en frukt av ett möte mellan en denisoviansk man och en kvinnlig neanderthalare. Vem hade trott på en sådan allians? Kanske var människorna klokare och mera vidsynta förr.
 
Annagreta

Sara Danius tydlig i Sommar

Heja heja, Sara Danius! Du orkade vara rak och tydlig i ditt sommarprogram. 
 
Så gick det för  den första kvinnan på posten som ständig sekreterare, hon "måste bort"! Hon var för klarsynt och väjde inte för fakta och rättvisa. Detta stod klart efter Danius sommarprat idag i radions P1. Ska den återstående församlingen i Akademien nu kunna företräda manligt snille och manlig smak?
 
Så ta Vitterhetsakademien! Be dem välja pristagare! Lägg Svenska Akademien i malpåse på ett obestämt antal år och låt de vittra motsvarigheterna få lite ära och berömmelse! Ge dem ärtsoppa och punsch på Gyllene Freden! 
Dit kan alltid Sara Danius och Sara Stridsberg och Peter Englund ansluta sig, utan problem. Kan till och med vara bra med lite insikter i vad som varit, i hur fel det kunde bli. 
 
Förresten; Sara Danius skrev nyss en liten bok om Bob Dylan. Förpackad i en snygg volym i miniformat. Dekorerad med samma mönster som återfinns på Dylans skjortor...  Se där formens betydelse, från knytblus till bokomslagsdekor! Inte fel alltså, att högst densamma ska föreläsa i design för studenter!  The Times, They Are a´Changin´. som det hette - och heter än idag. Gott så! 
 
Annagreta
 

Varma tankar som lättat ankar

 
Tjena mittbena!
Bernhard sitter på en alptopp och svalkar sig, min katt ligger utsträckt på soffan i tvärdraget och själv har jag tappat de ynka koncepter jag haft. Vad göra?
 
Jag kan rekommendera kräftor i dessa tider, gärna med "dessa" drycker. Kan intyga att det fungerar. Undvik däremot att tänka på - eller hantera - långkalsonger och dunjackor. Sök upp tvärdraget och om inte det går att ordna, gå (snabbt?) i den eventuella motvind man kan urskilja, utan nämnvärd täckning av kropp och själ. 
 
Bernhards hälsning från alptoppen är värd att videreförmedla. Den lyder "Alt und kalt ist besser als arm und warm." Hans Lebensmensch, däremot, hon är hemma i Salzburgtrakten och stickar på tjocka muddar som ska värma i höst. Hejåhå!
 
Annagreta
 
 
 
 

Skuggad eller inte skuggad, det är frågan

 
 
 Nu när hettan slagit till erbjuder jag min skugga. Bernhard som just dykt upp ur soldiset säger att han saknar nån som skuggar honom. Jag vet inte om han vet vad han talar om. Har han fått solsting? Han blandar ihop Schatten och vatten och säger sammanfattningsvis att han inte "är sympatisk" med sommaren. 
 
Bernhard har varit iväg på resa hela sommaren hittills. Han har besökt Hästveda där det var värmerekord. Innan dess var han på kosläppet i Norrås och besökte fårklippningen på Gotland. Han deltog därefter i en kurs i rullskidor i Torsby, å den kursen hade sånär knäckt honom, eller åtminstone hans knän som redan innan var i dåligt skick. Som del i tanken på rehab åkte han sedan på ett par kulturveckor ute i periferin och fick i sig så mycket av det goda att han blev alldeles stirrig. Nu ska han vila ut här, säger han och tänjer på sin lekamen medan han undanber sig all kontakt. Jag har bäddat åt honom i verkstan där det är garanterat ensligt och tyst och kulturbefriat. 
 
Annagreta

Torrt i gräset.

 
 
Hugaligen vilken torka! Och värme! Detta utsnitt av min gräsmatta är ett bevis för sakernas patetiska tillstånd i Uppsala. 
Vi hade värmerekord häromdagen; 34,4 grader. Hallå Guinness! Har ni satt in det i nån pärm?
 
 
För att lindra det hela; varsågoda! Bil i snö och kyla. Såna saker förekommer också. Rätt snart.
Annagreta
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0