bookzoom

 

Min nya bekantskap syns nu även här på bloggen. Han är nyanländ.

 

Han gör sig förstådd på vårt språk. Och jobb har han redan. Har egen firma. Betalar trivselskatt. Hoppas han får stanna.

 

Annagreta

 

 

 

Läser om Putin som besökte Berlusconi. De är polare. Hur gör du för att vara så populär? frågade Putin. Ja vet du, det är så lätt, svarade Berlusconi. Fina vita tänder, ett brett leende och damer i närheten, då brukar det ordna sig, - och allt det där går att köpa. - Men hur håller du dig så ung i fejset? fortsatte Putin nyfiket. - Jo, ser du jag är kund hos bolaget Cura Estetica, de har underbar service med botox. - Vadå, botox? Putin lät bestört. Han är egentligen lite rädd av sig, om sanningen ska fram. - Ja, svarade Berlusconi, mina läppar var för små och tunna, och min panna vred sig i vågor, mina kinder hängde på fel ställe och mitt hårfäste ska vi inte tala om. Nu ser du inga rynkor, eller hur?

 

Dagen efter åkte Putn hem från flygplatsen La Guardia i Milano. Väl hemma beställde han genast fram en botox-behandlare ur den okritiska massa behandelsmän han hade till förfogande. Da, da, började han, jag vill bli lika vacker som Berlusconi, italienaren. Jag vill ha Kurra Estettika! Sagt och gjort, ingen säger emot, man gör som man blir tillsagd. Så från den dagen är Putin rund om kinderna och har dessutom ett stilla ryck i mungipan - den finessen ingick som en kejserlig bonus. Damerna i hans närhet trodde att han förkylt sig i Italien och kallade på läkaren - man vill väl vara observant och handlingskraftig, tänkte de - men läkaren beordrades snabbt över till Svetlana som just kommit hem från en sabbatstermin på den värsta Kaukasussluttningen där hon ådragit sig en ful skada på övre vänsterkotan. Där var läkarn ordentligt  sysselsatt medan Putin la sig i soffan och vande sig vid sitt nya fejs. 

 

 

Annagreta

Att han skulle skriva en deckare, Peter Englund, det var lite oväntat. Men att han gillar att tänka tillbaka på 60- och 70-talen, det vet vi sen hans bok "Jag kommer ihåg" där han destillerar fram de tidstypiska detaljerna, både verbala och outsagda, i en samling antecknade hågkomster från den tid då han växte upp. Det omöjligt att inte dras med i minnena som han bjuder på. Ren och skär nostalgi.

 

Och nu kom "Söndagsvägen. Berättelsen om ett mord". Det är en deckare  - med hemvist i 60-talet. Egentligen handlar det om ett ouppklarat mord, ur verkligheten. Det är välfunnet som fall att tugga vidare på eftersom - som PE kan ha tänkt - det både är spännande och ger sådan möjlighet att dra fram den tidens sätt att tala och tänka och bete sig. Det här är något han gillar att skriva, det lyser hela tiden ur texten, han har helt enkelt roligt när han skriver det här. Som när han återger en samling småannonser i DN, där allt kan efterlysas; en bortsprungen katt i Enskede, ett billigt studielån, en batterist till ett amatörband, en dagmamma till en sexmånaders pojke. Eller annonsen om damsällskap som önskas av två medelålders ungdomliga herrar som besitter "charm och humor". Damerna ska vara "rökfria". I denna rad av småannonser kan tiden utläsas. Det ger boken charm och trivsel mitt i mordutredandet.

 

Själva storyn är lite lång - jag blir lite less på den huvudmisstänktes återkommande fantasier, allt medan poliser fortsätter med sitt nitiska utredande. Men PE kan ju skriva, det är en fröjd att läsa vissa partier, särskilt prologen som är en Stockholmsskildring från tiden. Snyggt, välgjort, och medryckande om optimismens tid, då rymden skulle besegras och hela vardagen pekade framåt.

 

Annagreta