Kakel till riksdagen

Politiken är inte direkt from längre. Dess representanter har numera ett ogudaktigt perspektiv, de vill fortsätta respektive kamp "ända in i kaklet". Den här vändningen är inte helt banal. Därför har en professor i hållfasthetslära anställts /utan upphandling/ och hen håller nu föreläsningar på ett rullande schema för att intensivutbilda partiernas kakelansvariga i vad hen kallar "tillämpad hållfasthet". Frågestunderna spelas in och kommer att sändas i svartvitt på SVT24 under rubriken  "Hjärnsläpp och hjärnskakning. Ett nollsummespel." Det leds av en uttråkad Leif G W Persson (som brukar inleda med en suck om kakel spektakel och kusin vitamin).
 
Jag känner en kakelmakare i Portugal. Om det värsta skulle hända kan jag knyta ihop regeringsbyggnadscheferna med den mannens företag. Den killen kan, med kort varsel, vidta mått och steg. Hans kakel är mönstrat i en tradition som kan härledas tillbaka till morerna.Det andas historia, styrka och elegans och uppvisar vanligen djur och växtlighet. Om man vill kan han också tillföra nån vikingasymbol eller nån liten blomma av nåt slag. Fast vänta;  vilken blomma man då väljer kan i sig öka spänningarna på nytt, (ros, blåklint eller maskros eller ...) så det kanske är bäst att man håller sig till morernas mönster med påfåglar och tuppar - och egentligen blir det också perfekt.
 
Annagreta

Medlaren Bernhard i riksdagen

 
Bernhard har blivit medlare, med många uppdrag, han frilansar. Ett komplicerat uppdrag gäller Svenska Akademien där han jobbar varje fredag, dagen efter torsdagssammanträdena alltså, och där han sammanfogar och jämkar mellan olika ståndpunkter. Det går sådär. Fru Lugn sägs inte vara lugn längre, och Herr Engdahl har aldrig varit det. Lugna puckar är heller ingenting som SAOL rekommenderar, åtminstone inte såhär långt. Då är man i stället fast för fenomen som "puckelpist". Bernhard väntar sig inga under i sammanhanget. Kan vara klokt. 
 
Nästa uppdrag för Bernhard är att se till så att Sverige får en regering. Det kommer att bli hans svåraste knäck.
Han har gjort lite research inför jobbet och funnit att han bör ta 100% påslag på honoraret. På grund av komplikationsgraden, deltagarnas sinnesstämning (upprörd), och maktfaktorn. Å andra sidan är ju Bernhard en klok man med lång erfarenhet av uppförsbackar i alperna och djupa dippar i humöret. Han har laddat med stora lager Obst und Gemüse från Bidermeierlager i Kärnten, och bokat in sig hos en ung slaktare på Östermalmshallen (samma som ledamöterna anlitar). Med lite tur och en god magkondition ska det nog bli bra, tänker han hoppfullt. Fru Lugn visar sig ha en kakmoster på Söder, vilket känns bra, tänker han, oss emellan. 
 
 Vi håller tummarna. Det svåraste för Bernhard blir antagligen själva slutdragningen på riksdagen. Jag kommer att bevaka utgången. Hur det går där är tiotusenkronorsfrågan. Bernhard har vässat både pennan och intellektet. 
 
I  båda fallen är det ju några som ska in och några som ska ut. Det handlar om transporter, vägval, vajrar och och laster. Bernhard bävar lite. I värsta fall tänker han anlita en gammal kontakt på Transportstyrelsen. Där vet man hur man kör i puckelpisterna.
 
Annagreta

Den negativa smittan

Om ett lands ledning betraktar invandrarna som en kostnad, en belastning att befria sig från i möjligaste mån, kan man då bli förvånad om vardagsrasismen ökar? 
 
Om politiker till och med säger att utlänningar "inte passar in här i Sverige", hur omtolkas det nästa dag på gatan, i affären, på arbetsplatsen? Känns det till och med som ett personligt styrkebevis att haka på? 
 
I Italien har den nya Lega-regimen en uttalat negativ syn på invandringen - och våldet och trakasserierna mot flyktingar har ökat. Hur det är i t ex Ungern i den saken är inte känt. 
 
Civilsamhället, civilkuraget och civilisationen har ett kraftigt motlut. 
 
Annagreta

"Pretentiösa småstadsbusar" livar upp

 
Har du hört på alla debatterna nu, så du kan rösta? Är du redo? Vet du vad du vill? Eller prägas ditt sinne av tvivel, tvekan och förtvivlan? 
 
Då tänker du inte som Bernhard, för han är optimist (han har mycket riktigt en optimistjolle hemma i en tjärn utanför Salzburg som han seglar när vinden ligger på).  Han förstår sig inte på politiker, säger han, men han vill ändå att dom ska trivas på de höga podierna så att de kan tänka höga tankar och lösa världsgåtorna på hög höjd. Samma hållning intar han gentemot Svenska Akademien. Fast han tycker att ledamöterna där har dålig höjd och verkar klena och nervösa. Kanske har de bettskena allihopa, gissar han.
 
Bernhard har glatt noterat att Thomas Steinfeld kallade SA-ledamöterna för en klick "pretentiösa småstadsbusar" häromsistens i DN, Såna träffande uttalanden livar upp, säger Bernhard, som har sinne för dramaturgi. Nu idag är han inne på galenskapen i Vita Huset och Bob Woodwards bok "Fear" som river och sliter i de rätt glesa ridåerna. Även här är Bernhard optimist. Han tror att den trumpne gossen Ruda får kasta in handduken ungefär till Lucia. Det, om något, skulle liva upp, säger Bernhard i en av sina lättsinnigare stunder, där han sitter och påtar och petar i blomkrukorna på sin balkong. 
 
Annagreta
 

Med Marco Polo i segelbåt

Durante i suoi viaggi Marco Polo (1254-1324) arriva in una città sulla sponda di un fiume. Questa miniatura è tratta da uno dei  codici del «Milione»
 
Då Marco Polo störtade iväg mot öster, då ungefär började Medeltiden. Året var 1271 och nu skulle han kolla Kina och se vad som kunde röra sig därborta. Hans pappa hade varit iväg tidigare så han hade lite att gå på.
 
På den tiden var elefanten viktig. Han fanns verkligen "i rummet". Han fanns på krigsfältet, han fanns i palatsen - och han fanns på båten. Den här bilden sägs föreställa Marco Polo då han tar en paus i närheten av sidenvägen på väg österut. Marco har övergett landvägen och lastat över sitt pick och pack plus kamel och häst och elefant på en segelbåt - även om den ser ut att vara i minsta laget. Nu har det snart blivit kväll och han måste stanna och övernatta och kanske bunkra. Elefanten trumpetar och de välklädda männen på land diskuterar vad detta kan vara för följe. Snart kommer Marco stiga iland, hälsa och få en macka och lite vin och sen ska han diskutera världsläget med nya kompisarna på stranden.
 
Hur kom det sig att det blev Marco idag? Jo så här är det. Jag har nyss läst en bok om vår tids slavmarknader längs flyktingvägarna i Libyen och den internationella tystnad som råder om detta. Efter den oroande upplevelsen behövde jag en mental avledningsmanöver, helst en titt in i en idyll, gärna långt borta, in i en annan tid än vår. Därför anslöt jag mig till Marco Polos resa, i fantasin. 
 
Annagreta
 

Detta är inte en bott (bot)

En bott sägs vara ett hopkokat buskap som spottas ut i olika riktningar för att skapa oro, antipati eller annan form av upphetsning, gärna med politisk verkan eller betydelse. Avsändaren är okänd eller fejk eller under cover, det är själva poängen. Så verkar det vara. 
 
Bottar sägs vara särskilt många till antalet före politiska val. Söndra eller härska, så ungefär är det tänkt. Jag antar att det finns mänskliga hjärnor bakom. Nån liten algoritm också, kanske. Särskilda thinktankspojkar sitter kanske i några skrubbar och författar själva kärnorna i de meddelanden som ska ut. Är de upprörande där de landar kanske gänget får bonus av nån överordnad. Är de direkt skakande blir det high five. 
 
Snart ska Putin (som kan det här) ta ledigt från bottandet och i stället träna sina militära muskler riktigt ordentligt, både här i närheten och långt borta i öster - för att inte tala om hur mycket han gillar att brösta sig i Medelhavet. Det kan - i all sin verklighet - komma att ha samma effekt som en och annan bott. Fast sist Putin visade sig halvnaken tyckte jag att hans biceps var lite klena. Hur gick det till, undrar jag som är vän av ordning. Kanske är det i de lägena man måste visa upp sina militära muskler? Eller köra en oerhört STOR öppen bil med ev. hår eller halsduk fladdrande i vinden?  Trump har samma problem, fast större. Så vad gör han, jo han tar en megasats och satsar på att skapa en Space Force. !!
 
Ni ska få höra det nyaste som jag snappat upp i etern: Angela Merkel har börjat träna på Berliner Gasthofs weiblichen Sportverein. Hon har känt sig lite risig en längre tid. Nu lyfter hon skrot på onsdagskvällarna för att skörda det muskulära resultatet på sina sammanträden med världens stora. Denna nyhet sprids i Bayern, dvs trakterna där alla sjunger Röslein Röslein Röslein rot, Röslein auf den Heiden! i fyra stämmor på söndagseftermiddagarna då man är ledig från tillverkningen av Weisswurst och Kreuzerkraut. Har detta upprört de joviala sydtyska medborgarna?  Ingen vet ännu. Kanske är det bara en lite ogenomtänkt bott.
 
Annagreta

Det vi inte trodde fanns

 
Nu i augusti dyker saker upp som vi inte trodde fanns. Ta t ex fästingen som är lika stor som ett hallon. Den krabaten har dykt upp (!) i Skåne och Sörmland och skrämt upp menigheten. Eller ta Matteo Salvini, Italiens inrikesminister och tillika reservpremiärminister.  Han uppvisar tydliga fascistoida drag som vi inte längre trodde fanns, allraminst i dagens Italien.
 
I USA har Trump - i samband med hans förre juridiske rådgivares avslöjanden i rätten - drabbats av en del insikter om sin egen begränsning, kanske rentav sårbarhet. Det hade han aldrig kunnat föreställa sig. Härhemma drabbas vi av valaffischer som har utformats som om något medborgerligt omdöme inte fanns. Från Svenska Akademien hörs inga reaktioner efter Sara Danius´ sommarprogram. Kanske förnekar herrarna hennes existens, helt enkelt. Att han verkligen finns, det lär däremot Herr Arnault snart få veta, då han kallas till rätten för att svara på de anklagelser om våldtäkt - som han menar aldrig inträffat. 
 
Påven är på Irland och gör PR där för sin kyrka. Det går sådär. De krav på räfst och rättarting för katolska prästers övergrepp på irländska barn som irländarna förväntat sig av påven kom inte. Han erkände i alla fall till slut att de drabbade finns, att brotten begåtts. Men viljan att överlåta brottslingarna till det civila rättsväsendets granskning och dom fanns inte. 
 
Lite positivt är samtidigt att de nyfunna lämningarna i Sibirien visar sig härröra från en flicka som levde för många tusen år sedan, nu döpt till Denny, och som Svante Pääbo häpet funnit vara en frukt av ett möte mellan en denisoviansk man och en kvinnlig neanderthalare. Vem hade trott på en sådan allians? Kanske var människorna klokare och mera vidsynta förr.
 
Annagreta

Sara Danius tydlig i Sommar

Heja heja, Sara Danius! Du orkade vara rak och tydlig i ditt sommarprogram. 
 
Så gick det för  den första kvinnan på posten som ständig sekreterare, hon "måste bort"! Hon var för klarsynt och väjde inte för fakta och rättvisa. Detta stod klart efter Danius sommarprat idag i radions P1. Ska den återstående församlingen i Akademien nu kunna företräda manligt snille och manlig smak?
 
Så ta Vitterhetsakademien! Be dem välja pristagare! Lägg Svenska Akademien i malpåse på ett obestämt antal år och låt de vittra motsvarigheterna få lite ära och berömmelse! Ge dem ärtsoppa och punsch på Gyllene Freden! 
Dit kan alltid Sara Danius och Sara Stridsberg och Peter Englund ansluta sig, utan problem. Kan till och med vara bra med lite insikter i vad som varit, i hur fel det kunde bli. 
 
Förresten; Sara Danius skrev nyss en liten bok om Bob Dylan. Förpackad i en snygg volym i miniformat. Dekorerad med samma mönster som återfinns på Dylans skjortor...  Se där formens betydelse, från knytblus till bokomslagsdekor! Inte fel alltså, att högst densamma ska föreläsa i design för studenter!  The Times, They Are a´Changin´. som det hette - och heter än idag. Gott så! 
 
Annagreta
 

Varma tankar som lättat ankar

 
Tjena mittbena!
Bernhard sitter på en alptopp och svalkar sig, min katt ligger utsträckt på soffan i tvärdraget och själv har jag tappat de ynka koncepter jag haft. Vad göra?
 
Jag kan rekommendera kräftor i dessa tider, gärna med "dessa" drycker. Kan intyga att det fungerar. Undvik däremot att tänka på - eller hantera - långkalsonger och dunjackor. Sök upp tvärdraget och om inte det går att ordna, gå (snabbt?) i den eventuella motvind man kan urskilja, utan nämnvärd täckning av kropp och själ. 
 
Bernhards hälsning från alptoppen är värd att videreförmedla. Den lyder "Alt und kalt ist besser als arm und warm." Hans Lebensmensch, däremot, hon är hemma i Salzburgtrakten och stickar på tjocka muddar som ska värma i höst. Hejåhå!
 
Annagreta
 
 
 
 

Skuggad eller inte skuggad, det är frågan

 
 
 Nu när hettan slagit till erbjuder jag min skugga. Bernhard som just dykt upp ur soldiset säger att han saknar nån som skuggar honom. Jag vet inte om han vet vad han talar om. Har han fått solsting? Han blandar ihop Schatten och vatten och säger sammanfattningsvis att han inte "är sympatisk" med sommaren. 
 
Bernhard har varit iväg på resa hela sommaren hittills. Han har besökt Hästveda där det var värmerekord. Innan dess var han på kosläppet i Norrås och besökte fårklippningen på Gotland. Han deltog därefter i en kurs i rullskidor i Torsby, å den kursen hade sånär knäckt honom, eller åtminstone hans knän som redan innan var i dåligt skick. Som del i tanken på rehab åkte han sedan på ett par kulturveckor ute i periferin och fick i sig så mycket av det goda att han blev alldeles stirrig. Nu ska han vila ut här, säger han och tänjer på sin lekamen medan han undanber sig all kontakt. Jag har bäddat åt honom i verkstan där det är garanterat ensligt och tyst och kulturbefriat. 
 
Annagreta

Torrt i gräset.

 
 
Hugaligen vilken torka! Och värme! Detta utsnitt av min gräsmatta är ett bevis för sakernas patetiska tillstånd i Uppsala. 
Vi hade värmerekord häromdagen; 34,4 grader. Hallå Guinness! Har ni satt in det i nån pärm?
 
 
För att lindra det hela; varsågoda! Bil i snö och kyla. Såna saker förekommer också. Rätt snart.
Annagreta
 
 

Förakt och rädsla hos maktens män

Många maktmän, alltifrån Trump, Erdogan och Orban till Italiens Salvini föraktar och bekrigar de fria skribenterna - av rädsla för deras uttrycksförmåga och uttrycksarenor. Samtidigt visar dessa maktens män också ett förakt för de svaga och röstlösa, särskilt tydligt i fråga om immigranter. Se bara på Trumps behandling av asylsökande barnfamiljer där han tar barnen från föräldrarna som en metod att avskräcka andra från att försöka söka asyl i USA. 
 
Häromdagen sa Matteo Salvini i Italiensk TV (i sammanhang som rörde Savianos skarpa kritik mot honom) att man kanske borde se över statens kostnader för det ständiga vaktskyddet för Saviano. Det resulterade i att Saviano gjorde ett skarpt uttalande där han pekar på Salvinis direkta familjekopplingar med n´dranghetan och tydliggör Salvinis ansvar för förskingringen av Legas statliga partistöd. Ord å inga visor, men Saviano har inte för vana att tala i nattmössan.
 
Afrikanska flyktingars liv eller död ser inte ut att intressera Matteo Salvini. De saknar ju röst och talesmän och pengar. De finns i ett underläge, och den itallienska regeringen av idag vänder bort blicken. - Men Saviano, han hörs och syns ju fortfarande och han har mycket stor betydelse i den vitala samhällsdiskussionen. Den italienska pressfriheten står stadigt. I nuläget kan alltså inte Salvini följa t ex Turkiets exempel å låsa in sina kritiker. Men ta bort vakterna skulle han kunna göra. 
 
Annagreta

Finns det så små presidenter?

De stora klumpigheterna duggar tätt numera. Först hittar arkeologerna en gigantisk dinosaurie i Argentina, dvs skelettet, och drar slutsatsen att den där måste ha vägt cirka 10 ton. Häpnadsväckande, minst sagt. Storartat. Allt som är stort impar och inger respekt, eller hur?
 
Sen står Trump i sin kapacitet som president för en gigantisk stat å bräker egocentriciteter inför hela världen på en presskonferens i Helsingfors. Han står i bredd med Putin, och lägger sig platt inför ryssen. Ger upp sitt lands integritet. Han agerar som en osäker kille som försöker bli vän med den stora gängledaren. För att uppnå det visar han sig t o m kapabel att desavouera sitt eget lands säkerhetstjänst -- och som om inte det räckte börjar han svamla om Hillary Clinton och en server som han vill kolla...
 
Nu undrar folk i USA hur de ska förhålla sig till sin ledande dinosaurie. Han verkade stor och stöddig, men har nu visat sig vara en liten kille utan omdöme i sitt ämbete. Här har alltså fyndet visat sig vara ett minimum jämfört med vad man tidigare trott, en storhetsmässig flopp. Finns det så små presidenter, frågar man sig. Det hade vi aldrig kunnat tro.
 
Den som vet mer om saken heter Vladimir Putin. Han sitter nu på kammarn och njuter kalla öl till tonerna av Kalinka med AC;n inställd på högsta. Då och då unnar han sig en chat med Lavrov för att gotta sig i segern.
 
Annagreta

VM var över å Putin log smörigt

Bernhard har varit på VM. Han hade, tack vare sin erkänt kyliga inställning till det mesta, anställts av FIFA som kylaggregat i den ryska värmeböljan. Spelarna kan ju bli alltför heta på gröten och då kan de inte spela. Han anvisades genast att svalka ner Frankrikes Mbappe, så han satt flera timmar före matchen och blåste kall luft på den unge spelaren samtidigt som han läste högt ett styrke ur Hölderlin, bitvis på sin österrikiska dialekt. Den litterära biten "uppvisade hög verkansgrad" mot upphetsning, skrev Bernhard ned eftersom han hela tiden gör utvärderingar av sina uppdrag.
 
Luka Modric, kroaten med den snabba benen och den intressanta uppväxten (samt mittbena) var redan från ankomsten till Moskva balanserat iskall och inställd på seger över materien. Av den anledningen fick Bernhard lite tid över som han genast använde till att kolla in Putin och Macron på nära håll. Hans skepsis för alfahannar tar sig oftast starka uttryck, och vid åsynen av dessa två storheter, uppklädda och placerade i djupa pösiga fåtöljer, drabbades han av ett kraftigt illamående. Som tur var satt inte Trump där också, tänkte han självtröstande och svalde hårt två gånger innan han drog iväg mot utgången.
 
Nu var ju spelet över! Bernhard kunde koppla av eftersom hans jobb plötsligt övertagits av ett kraftigt hällregn över hela härligheten. Mitt i alltihopa satt Putin kvar och log överdrivet brett och smörigt åt allt och alla. Macron kramade alla spelarna hårt medan regnet smattrade på hans oklanderliga kostym. Luka rörde inte en min trots att han visades upp som VMs bäste spelare. Han var uppenbarligen inte mottaglig för fjäsk. Applåderna gick honom förbi. Silvret hade ännu inte sjunkit in.
 
Annagreta

San Pietro brudparens favorit

 
Den ligger där högt uppe på klippan, kyrkan, hett åtrådd av romantiska brudpar som vill vigas där, och kön är lång. Väntetiden sägs vara 2 år - vilket kan låta lite knepigt. Man kanske hinner ändra sig, påpekade en italiensk realist som också visste berätta hur själva bokningen går till; man måste fylla i ett detaljerat formulär där allehanda uppgifter krävs och skicka det till en planeringspräst som håller ordning på köordningen och allt...
 
Men kyrkan är magnifik. På antiken fanns på platsen ett tempel till Venus ära - stan heter mycket riktigt Porto Venere - och så småningom byggde romarna en kyrka på ruinerna av templet. Först på 1200-talet var det dags att renovera och snygga till och förfina - i renässansens anda. Randningen på fasaden består av svarta och vita marmorstenar - katedralen i Siena har liknande renässansmönster i fasaden.
 
Vi passerade i segelbåt utanför de vulkaniska bergshällarna. Hela kusten här (Cinque Terre- De fem Jordbruken, nu små städer) stupar brant ned i havet och visar upp sina vulkaniska formationer i färger från brunt och svart till rosa och ljusgult.
 
Annagreta
 

Robotar i Vita Huset och på andra håll

Robotarna väntar inte längre bakom hörnet. De är redan etablerade. Det finns bland annat en kvinnlig robot som heter Sophia, skapad av en man (!) som heter David Hanson. Hon är alldeles märkvärdigt övertygande, sägs det. Kan allt och ser trevlig ut. Har visat upp sig i amerikansk TV och fallit i god jord. Men andra varianter är häftigare.
 
Nu är nämligen en manlig specialvariant på gång i robotfabriken. Man har inledningsvis börjat med en del tester och provar attrapper ute i samhällslivet. Själva utseendet bearbetas av mjukvaruingenjörer som vet hur viktig looken är i verkligheten. Det har visat sig vara en utmaning av stora mått. Själslivet skapas av en grupp högutbildade akademiker eftersom man fått för sig att själen har med utbildning att göra. Egenskaper som egoism kontra empati är svårbalanserad så där är man extra hemlighetsfull vad gäller både upplägget och avsikterna. Kultur och kulturbegrepp och sånt är dessutom något som man väntar med; det har visat sig vara en undanglidande materia, svår att få grepp om. Ett par konstnärer är ändå med, som "en förtroendeskapande åtgärd".
 
Bernhard är just nu i Washington DC för att byta ut ett batteri i presidenten. Trump gör ju nu sitt andra år som maktmänniska - den speciella robottyp vars marknad ser ut att växa. Efterfrågan ökar i många länder, fast utvärderingarna tar tid. Bernhard har tidigare bytt centralbatteri i Erdogan-attrappen som slaknat på sista tiden och förbereder nu att leverera ett nytt dubbelbatteri för de två "pezzi grossi", Di Maio och Salvini i Italiens regering, som gått ut extra hårt redan från början och förbrukat dubbelt så mycket energi som man förväntat sig. Utvärderingen där har haltat redan i inledningsskedet, beroende på en skarp markering från n´dranghetan.
 
Robotfabriken spanar nu också mot Skandinavien där man tycker sig ana en marknad och planerar en depå här. Den ryska marknaden tillgodoses redan av en annan, inhemsk fabrikation som enligt ryktet (fejk eller inte) hunnit fram till den "perfekta roboten", en aningen religiös varelse försedd med en finess som kallas politiskt dubbelseende. Bernhard har gjort ett studiebesök där och kom tillbaka utan att vara sig själv längre.
 
Annagreta

Horace och tystnaden

Jesper Högström skriver i dagens DN att Horace är förbundskapten i Akademien. Det är fullt möjligt. Allt verkar fullt möjligt i dessa dagar. Jag läser nu i Jesper Svenbros diktsamling "Ekeby trafikförening" en dikt som heter "Straff". Den handlar mycket riktigt om fotboll - närmare bestämt om poeten Bengt Emil Johnsons försök på 60-talet att med en Tandbergsbandpelare samla in ljudet från en fotbollsmatch till "ett försokratiskt språkspel", och detta ska ske  på fotbollsläktaren i Landskrona. Det hela ska heta "Die Blüte des Lallens". Det är såna saker som imponerar på en vanlig människa. Och det blåses mycket riktigt till straff och Hasse Persson ska slå den och innan den slås blir det alldeles kosmiskt tyst, vilket bevaras  i Tandbergsbandspelaren. Ett kosmiskt uppehåll i andningen.... sedan en straff, ett straff, en betalning för tystnaden enligt en gammal teori... 
 
 
Det är sådär i den klassiskt skolade poesin. I verkligheten sitter Horace nånstans i Mellaneuropa och grubblar. Han vill inte vara tyst och han vill inte ha nåt straff. Han har ringt Svenbro för att höra hur man blir av med tystnaden utan att straffas för det. Vi får väl se och höra hur det går med den saken.
 
Annagreta

Christian Krachts bok håller inte

Det kändes bra att börja läsa Krachts bok "De döda" - jag hade ju läst en entusiastisk recension i en morgontidning och känt att det här kunde vara nåt för mig; den sades vara mystisk, underhållande och originell. Jaha, då så! Då var det bara att sätta sig tillrätta, söka fram läsglasen och starta.
 
Det var lätt frustrerande, redan från början; vad handlade det om, egentligen? Var det en tysk och en japan som skulle mötas och skapa nåt? Kanske. (Kändes nästan som om "Bellman" saknades) Var det en begravning, ja, absolut, det var en far som gått hädan. Lite barndomsminnen, jodå, den delen var inte så pjåkig. Men se språket! Språket är vältrande, neurotiskt mångordigt. Ibland komiskt med eller utan avsikt. I de avsnitten får man lite energi och läser vidare.
 
Andra delen (boken delas i 3 delar) visar sig innebära en utspädd planering av en filminspelning. Vem ska spela huvudrollen? Går det att stå ut med karln som förefaller påtänkt? Nä, han väljs bort. Tysken åker till Japan där det faktiskt ska filmas å där är tyskens girlfriend, Ida. Helt ointressant, fast hon är otrogen, förstås. Japanerna bugar ihärdigt så fort det kan passa, oerhört ofta. Jag blir snabbt trött på den saken. Det tjatas om smink, biobesök och en hand på Idas knä.Så hamnar sällskapet(?) på en färja som går till Kurilerna, jag vaknar till, den ögruppen är vild och spännande, kan man få stifta bekantskap med en sån miljö? Men inte, då, det blir bara mera bugningar, plus möten med rysk polis, och sedan ska tysken fotvandra å få blåsor på fötterna. Sist men inte minst begår Ida självmord. Innan dess har jag - hör å häpna - faktiskt läst ut romanen, följt de snirklande språkövningarna, gillat några av dem, och retat mig på tankens hopp och skutt som man får försöka följa med i. Helt enkelt en märklig roman. Inte likt nåt annat. Tröttsam. Konstigt att jag läste ut den.
 
Annagreta

Pionerna blommar inte i Singapore

 
 
Medan de två berömda maktmänniskorna Donald och Kim sitter på den sydostasiatiska ön och samlar sig inför matchen i den politiska ringen slår pionerna ut i Bergsbrunna. Som i protest mot det spända världsläget. Som en fredsmarkering i vitt. Samtidigt smyger grannens katt fram över den beigefärgade gräsmattan och undrar vilken fågel som är roligast att förödmjuka med en skrämselattack. Den är känd för att också kunna sluka ett byte på nolltid. 
 
Om en vecka har pionen blommat ut men grannens katt är kvar. Vad tror vi ska ha hänt under den här veckan? Vad kan de två antagonisterna i Singapore ha hittat på? Ska de alls ha försökt tala allvar? Eller har de bara suttit å chillat och knaprat på traktens skaldjursspecialiteter till tonerna av österländsk folkmusik från 800-talet? Mina indiskreta sagesmän vet redan berätta att Herrarna inledningsvis beskådade malajiska damer och skrattade åt sina vakter efter några glas vin. 
 
Men sen då? Ja, i kristallkulan är det lite skumt, vad det nu beror på. Men det ser ut som om Donald och Kim efter dessa inledande uppmjukningar kommer att ryka ihop, dessvärre. Donald börjar grymta. Han ler samtidigt som han tar sats mot Kim. Den där lille, han kan ju ett antal österländska jitsugrepp som ingen kan vara förberedd på, och då händer det som inte får hända, den äldre storgubben hamnar i underläge och blir naturligtvis fruktansvärt störd. Hans impulskontroll är som bekant nonexisting, så han kastar han sig morrande fram och biter den yngre i benet. Det handlar nu inte längre om en fight för freden. I detta läge lösgör sig de välväxta kumpanerna från USA ur bakgrunden och fritar den lille, borstar av honom och rätar ut hans kavajslag i något som liknar en ursäkt. Under tiden har den äldre rest sig, strykt tillbaka frisyren som tagit uppenbar skada i fighten  och börjat twittra. Han skriver till världen att han just vunnit en svår kamp och segrat över den nordkoreanska materien som den förste och den störste. Han skriver och övertalar sig själv att detta är sanningen. Kim däremot, han haltar blödande ut och sätter sig på en skuggad parkbänk i det övervakade komplexet. Därifrån blir han upplockad och hemskickad till en väntande hustru i Nordkorea som lägger ett växelvarmt bandage om benet.
 
Det syns tydligt i kristallkulan att CNNs gäng under tiden sitter fast i en välbevakad cell i Singapore sedan de tilltalat en vakt med flera guldknappar och ett svärd som stod och vägde upp och ner på tårna på kajen närmast ön där världshändelserna hade sitt centrum. Fox News tog tweeten rakt av och åkte hem.
 
 Annagreta 

Italiens regering har anställt en konsult

Den italienska regeringen inväntar nu sin undergång; det ska bli nyval snart, så mycket är klart. I den sitsen måste topparna se över sina domäner och slipa fasaden inför nästa drabbning. Så nu har Salvini/Di Maio tagit ett djärvt beslut. De kallar in Bernhard som tidsbegränsad palatskonsult. Han ska inför det kommande valet tillföra de styrande nåt man skulle kunna kalla förstånd. Själv har han ännu inte insett vilken upphöjelse som har kommit honom till del, det får sjunka in har han sagt till sin dessvärre helt oförstående (och jordnära) Lebensmensch som tror att det hela måste vara ett missförstånd från ax till limpa.
 
Nu gick Bernhard i alla händelser händelserna lite i förväg och inköpte en snygg kostym i svart och en knippe skjortor, vita som snö, med stiliga manschetter. Han besökte - efter viss betänketid -  en känd frisör och fick håret ansat, men betonade samtidigt att lite vilt och okammat måste håret få vara, annars blir det ingen tjänstgöring i Rom. Man har väl sin integritet, säger han och närmar sig det vokabulär som han från å med nu måste visa sig behärska i tjänsten.
 
Salvini som leder La Lega har ju i dagarna avslöjats vara direkt sammanvuxen med n´dranghetan, dvs Milanogrenen av den maffia som egentligen hör hemma i Kalabrien. En sådan bakgrund och sådana innsyltningar är aldrig smickrande, inte ens för Lega. Bernhard som är en snabb herre med alla läsk i backen har genast agerat och läckt den alternativa sanningen att Salvini i själva verket är utsatt för en komplott som kommer från Kina och härrör från en kärlekshistoria som Salvini hade med en kinesisk sångerska på en politisk andhämtningsresa 2016. Denna kinesiska - bild finns också, skickligt konstruerad av Bernhard - har nu hämnats. Bakgrunden - inte helt osannolik om du frågar mig - skulle vara att Salvini är en inbiten kvinnokarl som dessvärre inte kan hejda sig och därför tillhör en utsatt grupp, inte bara i politiken utan som är "generellt misshandlad i vår tid, präglad av #metoo". Bernhard trodde förresten när han började sitt nya kneg att han sett det mesta, men det har han nu omformulerat. Han berättar att det är hejsvejs i Palazzo Madama där Senaten sitter, trots att många senatorer är väldigt gamla och borde veta bättre. 
 
Di Maio som numera hela tiden låter sig förflyttas i en liten blygsam taxi som han abonnerat på för att verka folklig, han säger sig inte veta vad som gäller när han blir tillfrågad om nånting, vilket ändå är hederligt, anser en numera alltmera iskall och tjänstemannalik Bernhard. Själv unnar han sig endast två bitar pizza bianca till lunch. Det sker däremot - till skillnad från Di Maios enkla taxival, helt utan bifogade avsikter; han är ju så jäktad och dedicated i sin gärning och prioriterar sitt ämbete. "Fast: på så mycket högre ort än den här kan jag väl knappast komma att arbeta", tänker han häpet medan han unnar sig ett glas vitt från Frascati. Han vandrar sakta tillbaka till sitt kontor och väjer då och då skickligt för de snabba vesporna.
 
Annagreta

Tidigare inlägg
RSS 2.0