bookzoom

Ingar tror att jag har ett lager norrländska verbala utropstecken. Det är sant. Jag använder dom gärna, mest i min ensamhet. Var gång jag brister ut i nåt gammaldags kraftuttryck känner jag hur fötterna blir varma. Det är ett botemedel som nonchalerats i läkekonsten. Jag har ingen kontrollgrupp men är ändå lika säker som om mitt resultat publicerats i Science.

Så vad ska jag öppna med? Min farfar hade hört ett en gång på stockholmståget, ett kraftuttryck som han raskt importerade till Gunnarn. Det lyder "va i sju tus fas jäs!" och uttrycker häpnad och förskräckelse, och hör hemma t ex när man öppnat en flaska blåbärsbrännvin efter att ha skakat flaskan... Jag tror att det ursprungligen skapades som en snygg och väluppfostrad ersättning för "vad i h-e...". Så har det också fortsatt att verka.
Det andra är "jäsiken", som är mycket användbart, men egentligen hör hemma bland särskilt äldre älgjägare - när de äntligen fått skjuta en älg och äntligen får vara i fokus och spänna ut bröstet och stoltsera. Ordet uttrycker positiv förvåning och stolthet. "Jo, jäsiken, jag tog ´an mitt på myra", betyder "Jo faktiskt, jag sköt honom när han stod ute på myren".
"Harregulla" betyder "Gud i himlen" och kan användas vid alla tillfällen då man vill bekräfta någons berättelse om något viktigt. Mest kvinnligt uttryck. T ex "Harregulla va stor du ha vurti" betyder "Herregud så stor du blivit". (Kanske mest om barn i skolåldern).
"Huvvaligen", alt "Huvva" är ett förstärkande uttryck, t ex "Huvvaligen se mycke snattren hon hadd funni" kan kanske översättas "Gud, så mycket hjortron hon plockat". Efter en tragisk händelse är det också  på sin plats med ett par "Huvva", innan man går in på sin djupa reaktion. Då hör det ihop med reell medkänsla.
Ja, det här var ett axplock ur min barndoms vilda tungomål. Då är det nåt annat nu om man ska följa med sin tid idag; då måste man kommitta sig och addressera ett problem till man löst det och kan hajfajva med nån närstående.
Annagreta