bookzoom

Julens stora upplevelser för mig har TV bjudit på. Årets gång (som jag såg för tredje gången), filmen Darling, och Nahid Perssons Drottningen och jag. Och just nu Kraschen, dokureportaget om Volvokraschen.  Idag skriver Croneman om svensk dokumentärfilm. Han är lika tagen som jag av människorna i filmen. Dessutom av ett "genidrag" nämligen att låta en skådespelare läsa texten. Och upplever stor konst - ren poesi. Själv satt jag och oroades av den rösten...Jag förstod inte... var inte bilderna och människornas egna "berättelse" tillräckligt som upplevelse? Nu väntar jag på tredje delen på måndag och skall ge speakerrösten en chans. Jag kanske missade något väsentligt?

Och vilka människor man funnit! Truckföraren Malin som dansar runt med sin truck och drömmer bland annat om förarleg för lyft av riktigt stora containrar nere i hamnen. Man behöver nog inte som jag leva i abstinens efter en hund för att gripas av hennes samspel med Isla, hennes sjuka "barn".

Visst lever vi i en kluven tid! Å ena sidan Idol, Let´s dance, Morden i Midsomer och filmad Läckberg. Å andra sidan de filmer som jag just nämnt som verkligen inte är uttryck för "rädsla för allvar". Skall omgående beställa Roy Anderssons bok som ännu inte kommit till mitt bibliotek.

Har avlutat Herta Mullers Hjärtdjur. Läste baksidestexten ordentligt när jag var färdig. De första två styckena (de enda som jag då såg) beskriver en spänningsroman. Den sista meningen hade antagligen skrämt bort mig om jag kommit så längt."Hennes poetiska stil med vågade och slående symbolik hittar samband mellan språket och världen där vi minst anade att de fanns". Jag förstår inte! Och det var mycket som jag inte förstod, men det störde mig inte. Men har någon av er
en förklaring av ordet "hjärtdjur"?
Eva