bookzoom

Medan Vasaloppet pågår som bäst biter sig rimfrosten kvar på växtligheten. Den gren jag fotograferat sitter på Fujigranen, en vacker skapelse vars liv i min trädgård genom åren bjudit på en överraskning.

Jag vill minnas att året var 1975, vi hade röjt bort ett s k stenparti, alltså en samling gräsbevuxna stenar. Det började se naket ut; där det tidigare sett ut att åtminstone växa gräs och odito, låg nu ett stycke naken morän och lite organiskt krafs av okänt slag. Så en gran skulle kanske platsa där, tänkte vi.

Iväg till plantskolan; då var det Rosendal man åkte till, en lockande plats för en trädgårdsintresserad. Jag fastnade för en s k ädelgran, dess barr var silverglänsande på undersidan. Exemplaret var rakt och såg ut att må bra. - Hur stor blir den här då, undrade jag. - Ja, Fujigranen blir högst en fyra-fem meter, svarade den välväxte växthandlaren.

Sagt och gjort. Hem med granen, planteringen gick fort och sen var det inte så tomt på den där plätten längre. Idag är min Fujigran säkerligen 10 meter hög, jag har inte mätt den, men den reser sig som ett spjut mitt i tallskogen.
Den växer regelbundet, med långa, hängande grenar och lilaröda kottar. Kanske hör den hemma på berget Fujis sluttningar.

Annagreta