bookzoom

Italien har långa litterära och musikaliska traditioner att falla tillbaka på. Bevis på fantasi, djup, estetisk förmåga och skärpa i förening. Historien har många verk som bevisar detta.

 

Trots detta är Italiens politiska liv våren 2013 snarast en version av vår enkla upsaliensiska Pelle Svanslös. Elake Måns spelas av Beppe Grillo, en sanslöst motvalls politiker/komiker som gillar att sabotera, allt medan hans välgödda självkänsla stöttas av följeslagarna, de devota Bill och Bulltyperna, fastän otroligt många av dem. I den här italienska nutidsversionen har Elake Måns bildat partiet "femstjärnerörelsen" som tar avstånd från det mesta som föreslås, och hans följeslagare anpassar sig till ledaren med högljudda antidemokratiska utspel, företrädesvis i närheten av kameror. Elake Måns/ Grillo har nu igår klagat på att fotograferna alltid ser till att framställa honom som ful och otrevlig. Han känner sig motarbetad, fräser och skjuter rygg.

 

En annan katt på Övre Slotts heter idag Pier Luigi Bersani; han hade sånär blivit premiärminister, men efter en hård strid i det politiska kvarteret blev han så sårad att han surnade till och lämnade sin post igår. De andra katterna ser nu sin chans till avancemang, men de strategiska tyngdpunkterna har inte fördelat sig än, så det gäller att bida sin tid. Under tiden jamar de som är särskilt sugna rätt högt, särskilt borgmästaren Matteo Renzi i Florens, som anser sig veta hur man får åtminstone ett temporärt stopp på det Katzenjammer som nu råder.

 

För att förstå Berlusconi måste vi förflytta oss till opera buffa, även om sånginslagen noga räknat saknas. Denne Silvio är Harlekin, fullblodspajasen som vitpudrad i ansiktet spelar med, halvt på allvar, halvt som tränad gycklare. Han hamnar nu inför rätta, anklagad för affärsmässiga oegentligheter plus att ha utnyttjat den minderåriga kurvaturen Ruby. Han ler fortfarande, för han vill vara med och leka med de stora pojkarna igen. Han vet ju hur roligt han brukade ha där förra gången, och hur fritt det vara att vistas där. Han har okända tillskyndare, som kan sjunga och bära olika masker.

 

Till att styra över allt detta omvaldes igår samma president som nyss avgått, dvs Giorgio Napolitano, 88 år. Det gick inte att enas om nån ny, så man återgick till den gamle som visat sig klok och tålmodig. Få se hur han förmår tämja de bångstyriga maktsökarna. Om han har läst Divina Commedia, och det har han säkert, så har han också insett att helvetet är mycket intressantare än paradiset. Kanske kan den insikten hjälpa honom att göra underverk.

 

Annagreta