bookzoom

Till slut kom påven till Lampedusa, ön söder om Sicilien, mest känd som målet för de desperata båtflyktingarna från Afrika. Biskopen på Lampedusa hade skrivit två gånger till förre påven, utan resultat, men Papa Francesco kom, redan efter första brevet. Det blev ett minnesvärt besök. På många sätt.

 

Jag såg besöket i morgontidningen La Repubblicas TVsändning på nätet. Det sändes utan kommentarer, respektfullt nog. Man hade lätt kunnat prata sönder det hela.

 

Inramningen: En stor öppen plats, sannolikt en stadion utan läktare, intill havet, öppen mot hamnen. Påven framträder bakom ett "kor" byggt av vattenslipade vrakbitar med ett styrhjul i mitten. Officianterna håller till bakom en liten italiensk livbåt, dekorerad med blommor. Som skydd mot den skarpa solen har man spänt upp 5 olika små segel som fladdrar i vinden. Mot hamnen syns strandade båtvrak.

 

Publiken är av allt att döma en blandning av volontärer, sjöräddare, hjälparbetare och flyktingar. Skulle tro bortemot 3000 personer, och vidare ner mot hamnen ytterligare folkmängder. Alla (mer eller mindre) i publiken bär keps, några bär vita, andra gula. Markerar troligen grupptillhörighet i flyktinghjälpen. Sceneriet är enkelt, arrangemanget andas lågmäldhet. God stilkänsla präglar det hela.

 

Så var det då påven, Francesco, från Sydamerika. En kort mässa inleder, och bibelorden läses av en kvinna, enkelt klädd, och en man i kostym. En damkör sjunger och musiken spelas på en synt, mitt i solskenet.

 

Sen kommer påvens tal, man har väntat mycket på det. Han bygger det på orden solidaritet och ansvar. Vältaligt, klokt och ödmjukt talar han om sina bröder som flyr fattigdomen och söker ett bättre liv, och sörjer dem som miste livet i vågorna. Snart vänder han sig till publiken och tackar dem, han vänder sig i tur och ordning till volontärerna, sjöräddarna och medborgarna i Lampedusa, ön som han kallar ett litet stycke verklighet mitt i den globaliserade världen. Det blir ett politiskt tal som vädjar om medkänsla och motstånd mot likgiltigheten. Han talar om lidandet utan ansikte, mitt i välståndets och likgiltighetens globaliserade värld.

 

Kören i vita blusar sjunger lite svängigare nu. Påven avrundar med en arabisk hälsning, och publiken applåderar. Nu ska han åka båt. Det uppstår lite confusione bland småbåtarna i hamnen när påven åker iväg. Naturligtvis. En unik händelse avslutas med ett ordnat kaos.

 

"Han sa de ord vi hade hoppats på," säger den färgstarka kördirigenten som intervjuas efteråt. "Jag hoppade in och dirigerade för jag gillar att sjunga. Nu ska jag tillbaka till Agrigento och försöka vara präst igen."

 

Vardagen väntar också på Lampedusa. 166 nya båtflyktingar hjälptes i land innan påven lämnat ön.

 

Annagreta