bookzoom

Idag såg jag ordet "mysbomba" fladdra förbi i morgontidningen. Det var säkert nåt slags protest, trodde jag som läst Thomas Bernhard. Något var alltför mysigt och därtill påträngande. Inte bra, - hur det nu blivit så, för bomber är väl i alla händelser inge kul, snarare "okul", som min vän som är professor i Stockholm brukar säga. Jag ser framför mig en stackars människa som avvärjande håller upp sina händer och utbrister: Sluta mysa! Jag ville inte bli indragen i nåt mer mysigt! Det räcker nu!

 

Annars är man ju snarare bokbombad i dessa Bokmässans dagar. Det känns inte så tokigt. På SVT24 sänds begåvade diskussioner därifrån om allt som rör sig och lite till. Det är författarna som får visa upp sig, och det är journalister som får förhöra, och det är illustratörer som får leka med, och det är förläggare som måste spekulera i hur man ska lösa bokkrisen. En av mina favoriter, Fabrizio Gatti, skulle vara med, jag får ragga upp honom på SVTplay. Han skrev ju boken "Bilal" i fjol om flyktingarna från Afrika och deras strävan norrut genom öknen och över havet. Han deltog själv som en av dem. En man att lyssna till.

 

Idag är alla rädda för Amazon. Det namnet är antagligen ytterst välvalt; var det inte amazonerna som krigade bäst en tid? Tog dom inte över en hel del av styrningen österöver ett tag? Lämnade de inte kvar en knippe gener i Finland, som än idag har många starka kvinnor? Alltså; företaget Amazon vill efter vad jag förstår kriga mot och övermanna en hel del aktörer på bokmarknaden, även författarna, genom sina fräcka produktions- och försäljningsmetoder, sina sänkta royalties och sin egen redan överlägsna storlek. Jag tvivlar dock starkt på att Amazon skulle ledas av kvinnor, hur man än låter namnet flörta med feminismens tidiga representanter på vår breddgrad. Varför skulle kvinnorna just där ha företräde i styrelserummet? Amazon kommer att vilja bokbomba även oss svenskar, på sitt sätt, på sina villkor. Frågan är om det går att stå emot. Bokmässan har i varje fall en viktig uppgift som bokbranschens diskussionsforum och som litterär muskelförstärkare. Plus att erbjuda trötta redaktörer ett mingel av guds nåde och ge nervösa debutanter en chans att göra intryck på åtminstone några besökare.

 

Annagreta