bookzoom

Avskyn över dåden i Paris är total. En hänsynslös grymhet. Ett drama om brott och straff. Vi förstår inte brottet. Följaktligen heller inte straffet. Vi förstår bara att straffet var oerhört grymt, och utdelat av extremister.

 

Cecilia Uddén sa i dagens radiosändning att vi västerlänningar ser nedlåtande på österns totala religionslydnad, en lydnad ända till bokstaven. Det sårar österns folk djupt, de vill inte bli sedda som mindre vetande. Därför att de inte är mindre vetande.

 

Man måste ha två tankar i huvudet samtidigt, sägs det i dessa dagar. Dels förstå, dels ta avstånd. Det må gå bra då och då, när vardagen lunkar på, men är desto svårare efter ett terrordåd.

 

Den föraktfulla ironin är inte alltid förlösande. Var hör den hemma den här gången? Skapar den bryggor över avgrunden mellan öst och väst? Knappast. Men vi i väst vill inte tystas. Vi bevarar vår rätt, och vi bevarar självgodheten när den sammanfaller med yttrandefriheten. Det är svårt att tänka utanför boxen. Vi är rädda att framstå som sympatisörer åt fel sida om vi breddar tänket.

 

Så funderade jag i morse, och prövade mina tankar på bloggen.

 

Annagreta