Biografi skrivs lämpligast på lokal

 
Alla skriver sina memoarer. Det är en folkrörelse. (Det är redan trångt i den hyllan på bibblan.) Till och med Bernhard ska ut med sitt liv nu. Han är kopplad till en spökskrivare eftersom han behöver draghjälp; någon måste dra ur honom vad han vet om sitt liv. På den punkten skiljer han sig från de flesta andra biograförer. 
 
Bernhard har blivit övertalad av en trött men effektiv människa på förlaget som smickrade honom brutalt och antydde stora förskott på boken. Hon sa att hans dystra och manliga framtoning var grejen och att han såg djup ut. Hon berömde också hans nedärvda mörkgrå yllerock och sa att den måste han ha på sig vid fotograferingen inför releasen. Hon såg boken för sitt inre; en osminkad men berörande berättelse med dyster klangbotten, kryddad med djupt kända naturskildringar från alperna. Då han själv kände starkt för just den där rocken, så sa han ett svagt men ändå hörbart ja.
 
Hans "spöke" är en ung kulturman, färsk och nyvärpt. Bernhard lägger allt ansvar på honom. Spöket som heter George (engelskt uttal) bär en svart läderkavaj som han säger kommer från Armani ( som Bernhard tror är en av Georges bekanta). George säger att de måste sitta "på lokal" medan de talar med varandra om boken. Han har valt ett kafé på Östermalm med svag bakgrundsmusik och högt i tak. "Så gör Aris Fioretos", säger han med en högtidlig min. Denne George har torrt påpekat att hans syntax behöver kaffe på neutral plats för att komma till sin rätt. Bernhard är nöjd att höra att George har en syntax. Nu har de redan hunnit sitta tretton eftermiddagar på det där kaféet på Karlavägen och Bernhard har gått upp ett par kilo. Nästa vecka ska de resa till Paris och sitta på en inrökt lokal där för att avrunda i Rom bakom Santa Maria in Trastevere där en bekant till Bernhard har en fjälla som har en bar med stolar inomhus. Bernhard funderar nu allt oftare på vad han ställt upp på. Samtidigt har han beslutat sig för att - för en gångs skull - glida med strömmen och uppleva hur kultur skapas. Tids nog, tänker han, får han sitta och tjura på Tante Annas Grüne Ecke i Graz där han brukar ta sin öl. 
 
Annagreta

Kommentarer
Postat av: Berith Elisabeth

Jamen, sitter herr Bernhard på lokal för att skriva? Som jag! Fast jag sitter ju vare sig på Östermalm eller i Paris så ofta.
Och en fjälla - det var länge sedan jag hörde det ordet, men jag minns det väl.
Annagreta, du måste samla dina notiser om herr Bernhard. Jag tror det finns en större läsekrets ute i världen, som bara väntar att få skratta och njuta av dina finurligheter.

2018-02-23 @ 20:09:18
Postat av: Ellinor

Låt oss övertala Annagreta - och Bernhard själv förstås - att byta ut spökskrivaren George med slimmad läderkavaj mot Annagreta. Med viss assistans av Bernhards Lebensmensch. Det skulle bli mera sanna och underhållande Memoarer. Dyrbart miljöombyte behövs inte som draghjälp. Det räcker med gott kaffe och bakverk från Trillers vid spökskrivarens köksbord.

2018-02-25 @ 23:21:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0