Poesi tur och retur?

Begreppet kultur finns med i många sammanhang; vi talar t ex om kulturliv, kulturell bakgrund, kultursnobberi, kulturskatter och kultursidor. Ordet kultur bär en positiv betydelse; det som odlas i begreppet kultur anses vara av positiv betydelse för människan. Finkultur är ett begrepp som ligger farligt nära det pretentiösa, det skiljer sig från något annat mera alldagligt, kan man tänka. Annan kultur har svagare röst och alltså mindre betydelse.
 
För några år sedan, ganska länge sedan faktiskt, skickade Statens Kulturråd ut några poeter till den svenska landsbygden för att där läsa ur sina verk och alltså tillföra landsbygdens folk "kultur". Det ansågs av många som en gudi behaglig gärning. Jag kände mig besvärad av attityden; fast jag begrep inte varför, det bara gnagde i mig. Här skickades kulturen till folk som man antog behövde densamma. Staten skulle höja tankehöjden på folk i periferin. Hade man i förväg gjort klart att folk utanför stadsgränsen hade kulturella luckor? Och skulle poesi verkligen stärka deras andar? 
 
Idag känner många som bor på den svenska landsbygden att de ligger långt nere på statusstegen, och det gäller såväl kulturellt som rent allmänt. De ser livsvillkoren försämras. Skolor läggs ned, Konsum flyttar. Morgontidningen kommer inte alla dagar. Några ihärdiga själar protesterar sedan 2 år mot ett nedlagt BB. Den lantliga livsformen och den egna stoltheten nonchaleras, en gammal kultur blir ointressant.
 
Kanske är det dags att skicka landsbygdens poeter till storstan? Statens Kulturråd kunde få arrangera det hela, de har ju redan koll på hur man gör, även om det var i andra riktningen.
 
Annagreta
 
 
 

RSS 2.0