bookzoom

Förunderliga saker föreslås i min mailbox. Jag får propåer, erbjudanden, uppkast och påminnelser. Ingen ända på det hela.

Men nu är det så här: Jag vill inte gå ned i vikt genom att tappa fem kilo på en vecka, inte köpa undergörande krämer för min slappa hud, inte med en smärtfri operation rätta till min uppnäsa, inte behandla mina celluliter. Jag vill inte låna femtusen utan säkerhet, inte köpa extrabilliga biljetter till nån italiensk stad från trenitalia (inte just nu i varje fall, tänker jag), inte uppdatera min datorkapacitet, inte söka en ungdomlig men stadgad nätdejt, inte köpa en vikbar cykel, ja inte ens åka på en kryssning för endast 1560 kronor.

När man avsäger sig de inkommande erbjudandena - som man aldrig sagt ja till in the first place, då kan det komma en snygg mening som säger att du är nu raderad. Tack, tänker man.

En annan gång förväntades jag vara allt annat än raderad. Det var närmare bestämt idag. Jag åkte till polisen för att förnya mitt pass. Det var precis medan lillprinsessan döptes så det var folktomt hos polisen. En ung och svartklädd dam tog emot, lät mig fotograferas, och sen skulle mina fingeravtryck arkiveras.

Madonna, vilket bekymmer. Det var vajsing på mina fingertoppar, tyckte den svartklädda. Dom ser inte bra ut, tyckte hon vidare. Jag berättade att jag just tvättat händerna innan jag åkte hemifrån, men hon verkade inte imponerad, utan provade flytta sitt intresse från pekfingrarna till långfingrarna. Men ack och ve, lika svårt var det.

Kön växte. Men till sist godkände damen mina fingertoppar. Jag var lagrad på rätt sätt, påstod hon synbarligen lättad. Resultatet levereras nästa vecka. Håhåjaja.

Annagreta

Hej alla därute.
Så här års infinner sig intresset för växtligheten. Vad kommer upp, vad har frusit bort, vad kan ytterigare planteras? På min odling intill husknuten finns en salig blandning. Jag kände för att fotografera en bit av denna blandning.
De vita narcisserna väntar på den ljusgula svavelpionen (i förgrunden) som ska blomma snart. I fonden en gulbladig spirea som heter Goldmund.

Det är något visst med både kärleken och namnen vi ger individerna i floran och faunan. Tomas Bannerhed skriver i romanen Korpen om skäggdoppingen, nattskärran och rördrommen, analytiskt och beundrande. I Fredrik Sjöbergs bok Flyktkonsten finns ett stycke där han ser den kaliforniska kondoren, förmodligen namngiven av indianerna. Han citerar ur en av Harry Martinssons dikter: ---"Han lyfter sig så högt att jorden blir ett piller / som svävar nedanför" .

I naturens mångfald finns också fjärilarna, deras namn är ofta ren poesi, helt i linje med lättheten och den gåtfulla flyktigheten som de representerar. Vad sägs om Bäckpärlemorfjäril, snyggt brun och gul i ett mönster som skulle kunna vara skapat av en estet ur den arabiska arkitekturens historia, eller Myrvisslaren, grå med vita små kvadrater utspridda över vingarna och ett bräm som verkar påsytt i form av vita och svarta små kvadrater.

På fiskområdet är det också fantasifullt. En sällsynt rackare heter Sjökock. Han och hon kan antingen vara rutmönstrad, randig eller fläckig. På det sättet blir det tre arter.

När själva artnamnet ger lite extra ljudlig charm inträffar något extra. I norr heter gråsparven Tjuflip, vilket är både onomatopoetiskt (ljudhärmande, som dess läte) och ett namn som är roligt att uttala. Italienarna må kanske tycka om att uttala coccodrillo och pappagallo, och våra barnbarn skrattar åt svampnamnet musseron.

Skrivet medan det inte regnade; den 14 maj 2012.

Annagreta

Känsligt, skyddslöst, på gränsen till smärtsamt närgånget skildras Lars Lerins färd mot minskad ensamhet i filmen "För dig naken". Det är lätt att ta till sig stämningsnyanserna och personskildringen med den värme de förtjänar. Det är en unik film, främst på grund av Lerin själv som är så unik i så många avseenden, med blandningen av humor, intelligens, en alldeles egen naivitet plus en till synes aningslös öppenhet. Möjligen saknade jag ett avsnitt där hans konstnärsskap fått ta plats. Det är trots allt som en enastående konstnär han kommer att gå till historien, med rätta.

Så här äkta har knappast ensamhet skildrats förut, i dokumentärens historia.

En filmupplevelse.

Annagreta

Balkansippa är en liten trevlig lökväxt som finns i vitt och blått. Den gillar att sprida sig om det finns en öppen jordplätt. En bild på den får plats på bloggen idag, den 2 maj 2012.
Annagreta