Skuggad eller inte skuggad, det är frågan

 
 
 Nu när hettan slagit till erbjuder jag min skugga. Bernhard som just dykt upp ur soldiset säger att han saknar nån som skuggar honom. Jag vet inte om han vet vad han talar om. Har han fått solsting? Han blandar ihop Schatten och vatten och säger sammanfattningsvis att han inte "är sympatisk" med sommaren. 
 
Bernhard har varit iväg på resa hela sommaren hittills. Han har besökt Hästveda där det var värmerekord. Innan dess var han på kosläppet i Norrås och besökte fårklippningen på Gotland. Han deltog därefter i en kurs i rullskidor i Torsby, å den kursen hade sånär knäckt honom, eller åtminstone hans knän som redan innan var i dåligt skick. Som del i tanken på rehab åkte han sedan på ett par kulturveckor ute i periferin och fick i sig så mycket av det goda att han blev alldeles stirrig. Nu ska han vila ut här, säger han och tänjer på sin lekamen medan han undanber sig all kontakt. Jag har bäddat åt honom i verkstan där det är garanterat ensligt och tyst och kulturbefriat. 
 
Annagreta

Torrt i gräset.

 
 
Hugaligen vilken torka! Och värme! Detta utsnitt av min gräsmatta är ett bevis för sakernas patetiska tillstånd i Uppsala. 
Vi hade värmerekord häromdagen; 34,4 grader. Hallå Guinness! Har ni satt in det i nån pärm?
 
 
För att lindra det hela; varsågoda! Bil i snö och kyla. Såna saker förekommer också. Rätt snart.
Annagreta
 
 

Förakt och rädsla hos maktens män

Många maktmän, alltifrån Trump, Erdogan och Orban till Italiens Salvini föraktar och bekrigar de fria skribenterna - av rädsla för deras uttrycksförmåga och uttrycksarenor. Samtidigt visar dessa maktens män också ett förakt för de svaga och röstlösa, särskilt tydligt i fråga om immigranter. Se bara på Trumps behandling av asylsökande barnfamiljer där han tar barnen från föräldrarna som en metod att avskräcka andra från att försöka söka asyl i USA. 
 
Häromdagen sa Matteo Salvini i Italiensk TV (i sammanhang som rörde Savianos skarpa kritik mot honom) att man kanske borde se över statens kostnader för det ständiga vaktskyddet för Saviano. Det resulterade i att Saviano gjorde ett skarpt uttalande där han pekar på Salvinis direkta familjekopplingar med n´dranghetan och tydliggör Salvinis ansvar för förskingringen av Legas statliga partistöd. Ord å inga visor, men Saviano har inte för vana att tala i nattmössan.
 
Afrikanska flyktingars liv eller död ser inte ut att intressera Matteo Salvini. De saknar ju röst och talesmän och pengar. De finns i ett underläge, och den itallienska regeringen av idag vänder bort blicken. - Men Saviano, han hörs och syns ju fortfarande och han har mycket stor betydelse i den vitala samhällsdiskussionen. Den italienska pressfriheten står stadigt. I nuläget kan alltså inte Salvini följa t ex Turkiets exempel å låsa in sina kritiker. Men ta bort vakterna skulle han kunna göra. 
 
Annagreta

Finns det så små presidenter?

De stora klumpigheterna duggar tätt numera. Först hittar arkeologerna en gigantisk dinosaurie i Argentina, dvs skelettet, och drar slutsatsen att den där måste ha vägt cirka 10 ton. Häpnadsväckande, minst sagt. Storartat. Allt som är stort impar och inger respekt, eller hur?
 
Sen står Trump i sin kapacitet som president för en gigantisk stat å bräker egocentriciteter inför hela världen på en presskonferens i Helsingfors. Han står i bredd med Putin, och lägger sig platt inför ryssen. Ger upp sitt lands integritet. Han agerar som en osäker kille som försöker bli vän med den stora gängledaren. För att uppnå det visar han sig t o m kapabel att desavouera sitt eget lands säkerhetstjänst -- och som om inte det räckte börjar han svamla om Hillary Clinton och en server som han vill kolla...
 
Nu undrar folk i USA hur de ska förhålla sig till sin ledande dinosaurie. Han verkade stor och stöddig, men har nu visat sig vara en liten kille utan omdöme i sitt ämbete. Här har alltså fyndet visat sig vara ett minimum jämfört med vad man tidigare trott, en storhetsmässig flopp. Finns det så små presidenter, frågar man sig. Det hade vi aldrig kunnat tro.
 
Den som vet mer om saken heter Vladimir Putin. Han sitter nu på kammarn och njuter kalla öl till tonerna av Kalinka med AC;n inställd på högsta. Då och då unnar han sig en chat med Lavrov för att gotta sig i segern.
 
Annagreta

VM var över å Putin log smörigt

Bernhard har varit på VM. Han hade, tack vare sin erkänt kyliga inställning till det mesta, anställts av FIFA som kylaggregat i den ryska värmeböljan. Spelarna kan ju bli alltför heta på gröten och då kan de inte spela. Han anvisades genast att svalka ner Frankrikes Mbappe, så han satt flera timmar före matchen och blåste kall luft på den unge spelaren samtidigt som han läste högt ett styrke ur Hölderlin, bitvis på sin österrikiska dialekt. Den litterära biten "uppvisade hög verkansgrad" mot upphetsning, skrev Bernhard ned eftersom han hela tiden gör utvärderingar av sina uppdrag.
 
Luka Modric, kroaten med den snabba benen och den intressanta uppväxten (samt mittbena) var redan från ankomsten till Moskva balanserat iskall och inställd på seger över materien. Av den anledningen fick Bernhard lite tid över som han genast använde till att kolla in Putin och Macron på nära håll. Hans skepsis för alfahannar tar sig oftast starka uttryck, och vid åsynen av dessa två storheter, uppklädda och placerade i djupa pösiga fåtöljer, drabbades han av ett kraftigt illamående. Som tur var satt inte Trump där också, tänkte han självtröstande och svalde hårt två gånger innan han drog iväg mot utgången.
 
Nu var ju spelet över! Bernhard kunde koppla av eftersom hans jobb plötsligt övertagits av ett kraftigt hällregn över hela härligheten. Mitt i alltihopa satt Putin kvar och log överdrivet brett och smörigt åt allt och alla. Macron kramade alla spelarna hårt medan regnet smattrade på hans oklanderliga kostym. Luka rörde inte en min trots att han visades upp som VMs bäste spelare. Han var uppenbarligen inte mottaglig för fjäsk. Applåderna gick honom förbi. Silvret hade ännu inte sjunkit in.
 
Annagreta

San Pietro brudparens favorit

 
Den ligger där högt uppe på klippan, kyrkan, hett åtrådd av romantiska brudpar som vill vigas där, och kön är lång. Väntetiden sägs vara 2 år - vilket kan låta lite knepigt. Man kanske hinner ändra sig, påpekade en italiensk realist som också visste berätta hur själva bokningen går till; man måste fylla i ett detaljerat formulär där allehanda uppgifter krävs och skicka det till en planeringspräst som håller ordning på köordningen och allt...
 
Men kyrkan är magnifik. På antiken fanns på platsen ett tempel till Venus ära - stan heter mycket riktigt Porto Venere - och så småningom byggde romarna en kyrka på ruinerna av templet. Först på 1200-talet var det dags att renovera och snygga till och förfina - i renässansens anda. Randningen på fasaden består av svarta och vita marmorstenar - katedralen i Siena har liknande renässansmönster i fasaden.
 
Vi passerade i segelbåt utanför de vulkaniska bergshällarna. Hela kusten här (Cinque Terre- De fem Jordbruken, nu små städer) stupar brant ned i havet och visar upp sina vulkaniska formationer i färger från brunt och svart till rosa och ljusgult.
 
Annagreta
 

RSS 2.0