Orden vi använder formar våra tankar
I dagens DN har Ola Larsmo skrivit en tänkvärd artikel. Han tar fasta på hur vissa ord och begrepp nöter fram en sorts acceptans, även om de i början verkar råa och antipatiska så att vi tar avstånd från dem. Så småningom kommer verkligheten att följa efter orden; de blir så att säga antagna, när de upprepas tillräckligt ofta. Han tar exempel från den politiska mörkersektorn, där vi spårar den norska katastrofens ursprung.
Vårt språk är alltså inte enbart en spegel, utan också en generator, om liknelsen tillåts. Talar vi obarmhärtigt, blir vi till slut godkända i vår obarmhärtighet.
Det som slog mig är att också jargongen i skolan kan ha samma effekt. När eleverna kallar varandra för ord som är både djupt sårande och otillåtna, kan orden också nöta fram ett rått synsätt. Det som är acceptabelt, är godkänt. Det som är godkänt, delas av alltfler.
Jag kanske moraliserar onödigt hårt, och jag vet att jag ser ut att döma alla över en kam. Det var inte meningen. Men Ola Larsmos text var så direktverkande.
Det är samtidigt också sant att en bra bok med ett bra språk är upplyftande och säkert också utvecklande för vår syn på saker och ting. Av allt detta kommer kanske att tystnad inte är särskilt utvecklande. Vad vet jag?
Annagreta
Vårt språk är alltså inte enbart en spegel, utan också en generator, om liknelsen tillåts. Talar vi obarmhärtigt, blir vi till slut godkända i vår obarmhärtighet.
Det som slog mig är att också jargongen i skolan kan ha samma effekt. När eleverna kallar varandra för ord som är både djupt sårande och otillåtna, kan orden också nöta fram ett rått synsätt. Det som är acceptabelt, är godkänt. Det som är godkänt, delas av alltfler.
Jag kanske moraliserar onödigt hårt, och jag vet att jag ser ut att döma alla över en kam. Det var inte meningen. Men Ola Larsmos text var så direktverkande.
Det är samtidigt också sant att en bra bok med ett bra språk är upplyftande och säkert också utvecklande för vår syn på saker och ting. Av allt detta kommer kanske att tystnad inte är särskilt utvecklande. Vad vet jag?
Annagreta
N+1, tidskriften med en bag
Jag prenumererar på tidskriften N+1 sedan i våras. Den görs av ett gäng entusiaster i NY och är väldigt intressant. Skriver om litteratur och företeelser i samtiden.
Igår fick jag ett nytt bevis på deras entusiasm. Ett email kom. Det sa, att nu hade de fått in sin beställning på bagar, dvs kassar att bära intellektuellt bagage i (förmodar jag). De var, hette det, så nyss hemkomna att redaktionen ännu inte hunnit fotografera dem. Bild saknades alltså. Men, hette det, alla var stormförtjusta över bagen. Very excited, alltså.
Om jag nu ville ha denna kasse, vilket verkade troligt, skulle jag värva en ny prenumerant, som då, OBS, skulle ange vem som värvat och ange namnet så att kassen kunde skickas till rätt mottagare. Man fick välja mellan olika färger, vilket då skulle anges under Special instructions. Black, blue, yellow or purple.
Entusiasmen flödade, det verkade som om 10 minuter gått efter att kassen kommit, till dess att detta erbjudande gick ut. Jag kände mig utvald och delade deras förtjustning över en sån lyckad, om än osynlig, produkt.
Så om nån av er känner för N+1, så gå in på deras websida. Jag gillar lite spontanitet i tidskriftsbranschen. Det kan säkert behövas, också, tidningar och tidskrifter verkar digna under det generella webtrycket.
Annagreta
Igår fick jag ett nytt bevis på deras entusiasm. Ett email kom. Det sa, att nu hade de fått in sin beställning på bagar, dvs kassar att bära intellektuellt bagage i (förmodar jag). De var, hette det, så nyss hemkomna att redaktionen ännu inte hunnit fotografera dem. Bild saknades alltså. Men, hette det, alla var stormförtjusta över bagen. Very excited, alltså.
Om jag nu ville ha denna kasse, vilket verkade troligt, skulle jag värva en ny prenumerant, som då, OBS, skulle ange vem som värvat och ange namnet så att kassen kunde skickas till rätt mottagare. Man fick välja mellan olika färger, vilket då skulle anges under Special instructions. Black, blue, yellow or purple.
Entusiasmen flödade, det verkade som om 10 minuter gått efter att kassen kommit, till dess att detta erbjudande gick ut. Jag kände mig utvald och delade deras förtjustning över en sån lyckad, om än osynlig, produkt.
Så om nån av er känner för N+1, så gå in på deras websida. Jag gillar lite spontanitet i tidskriftsbranschen. Det kan säkert behövas, också, tidningar och tidskrifter verkar digna under det generella webtrycket.
Annagreta
Italiens kvinnor protesterar, se non ora, quando?
Ja, nu är måttet rågat. Italiens kvinnor har fått nog. Den 13 februari gjordes en landsomfattande manifestation för att uppmärksamma kvinnans situation i Italien. Uppåt en miljon tjejer gick ut i sina resp städer och antog mottot "Se non ora, quando?" dvs Om inte nu så när? Man vill ha förändringar i sättet att se på kvinnan och sättet att värdera kvinnan och hennes arbete. Mottot är lånat av författaren Primo Levi, som skrev en bok med den titeln om sina erfarenheter från judeförföljelserna.
I helgen som gick fortsatte rörelsen, nu med ett "konstituerande" möte i Siena, , där tongivande kvinnor från alla politiska och kulturella plan ledde en dagslång rad framträdanden som också TVsändes. Där framfördes krav på (i stark sammanfattning) likabehandling lönemässigt, fler arbetstillfällen och bättre barntillsyn av representanter för alla regioner och städer, plus poltiska partier, LOs representant m fl. Cirka 2000 personer (inkl män) kom till mötet. Nu vill man ena kvinnorna över intressegränserna, hålla ihop för att förändra den rådande politiken. Berlusconis Ruby-affär (minderårig som lockades till hans hem) pågår sedan länge, nu i form av utredningar occh försök att gira undan de rättsliga anklagelserna mot Berlusconi. Den och alla andra kvinnoaffärer i premiärministerns välde är också med i bakgrunden när Italiens kvinnor vill återta sin värdighet och bli behandlade som människor i stället för som handelsvara. Om man ska nämna något är det väl de s k veline, dvs unga vackra flickor som lockas att exponera sig i olika värdelösa sammanhang i B:s TVkanaler.
Imponerande är den vikt man nu lägger vid sammanhållning och att man betonar en lågmäld ton i stället för agressiviteten som onekligen ruvar runt hörnet, och så lätt kommer fram i förgrunden. Nästa steg blir att samlas i höst igen.
Den internationella nyfeminismen har onekligen fått bränsle från högre ort; alla de högt uppsatta männens kvinnoaffärer med våldsamma inslag har ju kommit tätt. Tydligt är också att det juridiska systemet alltför gärna verkar hitta utgångar ur knipan; vare sig det rör sig om läckornas herre, europapengarnas herre eller den italienska herrn "cavaliere", karln som onekligen saknar motstycke. Bakom de italienska damernas ilska ligger också en lång tradition av kvinnan som bortglömd "hemsamarit". 60% av alla som disputerar i Syditalien är kvinnor.
Annagreta
I helgen som gick fortsatte rörelsen, nu med ett "konstituerande" möte i Siena, , där tongivande kvinnor från alla politiska och kulturella plan ledde en dagslång rad framträdanden som också TVsändes. Där framfördes krav på (i stark sammanfattning) likabehandling lönemässigt, fler arbetstillfällen och bättre barntillsyn av representanter för alla regioner och städer, plus poltiska partier, LOs representant m fl. Cirka 2000 personer (inkl män) kom till mötet. Nu vill man ena kvinnorna över intressegränserna, hålla ihop för att förändra den rådande politiken. Berlusconis Ruby-affär (minderårig som lockades till hans hem) pågår sedan länge, nu i form av utredningar occh försök att gira undan de rättsliga anklagelserna mot Berlusconi. Den och alla andra kvinnoaffärer i premiärministerns välde är också med i bakgrunden när Italiens kvinnor vill återta sin värdighet och bli behandlade som människor i stället för som handelsvara. Om man ska nämna något är det väl de s k veline, dvs unga vackra flickor som lockas att exponera sig i olika värdelösa sammanhang i B:s TVkanaler.
Imponerande är den vikt man nu lägger vid sammanhållning och att man betonar en lågmäld ton i stället för agressiviteten som onekligen ruvar runt hörnet, och så lätt kommer fram i förgrunden. Nästa steg blir att samlas i höst igen.
Den internationella nyfeminismen har onekligen fått bränsle från högre ort; alla de högt uppsatta männens kvinnoaffärer med våldsamma inslag har ju kommit tätt. Tydligt är också att det juridiska systemet alltför gärna verkar hitta utgångar ur knipan; vare sig det rör sig om läckornas herre, europapengarnas herre eller den italienska herrn "cavaliere", karln som onekligen saknar motstycke. Bakom de italienska damernas ilska ligger också en lång tradition av kvinnan som bortglömd "hemsamarit". 60% av alla som disputerar i Syditalien är kvinnor.
Annagreta
