Herta Müllers förläggare reflekterar över Sverige
Jo, hon är blygsam och äkta blyg, hon fortsätter säkert att cykla i Berlin, trots att hon fått Nobelpriset, denna Herta. Hon deltog intill utmattningens gräns i alla framträdanden i Stockholm, hon signerade, log och bevistade cocktailpartyn, kom till middagar och luncher som hedersgäst. Ändå var hennes framtoning på den stora festen snudd på kroppsligt förlägen.
I en vass och initierad krönika om detta och mera därtill skriver hennes tidigare förläggare Michael Naumann i Die Zeit av den 17 december. Han gör det från första parkett; inbjuden som han var att hylla sin författare och delta i Nobelfestligheterna. När Naumann spanar runt i Blå Hallen ser han den kilotunga och extremt dyrbara tiaran och kronprinsessan bär,"värd flera Nobelpris". Starx därpå retar han sig på den tyske utrikesministern Guido Westerwelle som slarvigt anmält sig i sista minuten till banketten - och stört arbetet med den känsliga bordsplaceringen. Som straff, tror Naumann, fick han sitta mitt emot det tystlåtna svenska majestätet!
Nåja, det är en lång artikel med åtskilliga artigheter till det svenska festandet även om han också konstaterar att valet av Béla Bartóks Rumänska danser i Konserthuset rimligen inte anpassats till Herta Müllers egna värderingar. Några tillbakablickar gäller tidigare pristagare. Vi får till exempel veta att Günter Grass dansat hysteriskt länge i Stadshuset då han fick priset, och att den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung skrev ned valet av Dario Fo; det var "som om någon fått medicinpriset för att ha uppfunnit Dr Scholls inläggssulor".
Riktigt bekymrad blir Naumann när han kommenterar Stockholms "kulturella offentlighet", dvs kultursidorna och kulturlivet sådant det speglas i den svenska pressen. Han anser att både Dagens Nyheter och Aftonbladet sjunkit till nära nog sjaskiga boulevardtidningar, med förkrympta artiklar och essäer, - desto märkligare eftersom svenska författare läses i hela världen, suckar han. I stället tycker han sig se förekomsten av litterära salonger i Sverige, framträdanden och diskussioner i det lilla formatet, ungefär som tidigare i Paris och Berlin.
Eftertänksam är hans beskrivning av begreppet "Atemschaukel" (som översatts med Andningsgunga). Det var namnet på Hertas och lyrikern Oskar Pastiors yoga avsedd att hjälpa Herta orka fortsätta anteckna det han berättade. De böjde sig framåt, nedåt, som en spänd båge, och öppnade sen sakta kroppen bakåt."Hon påstod aldrig att djupa tankar härrör ur gymnastiken, men väl att bakom varje ord kan dölja sig en andra betydelse."
----------------- Michael Naumann är en tysk publicist (nu i Die Zeit) och statsvetare; mellan 1998 och 2001 var han kulturminister i Tyskland (SPD). Han har varit förläggare (Rowohlt Verlag och Metropolitan Books i NY), och programledare för politiska debatter i tysk TV.
Annagreta
I en vass och initierad krönika om detta och mera därtill skriver hennes tidigare förläggare Michael Naumann i Die Zeit av den 17 december. Han gör det från första parkett; inbjuden som han var att hylla sin författare och delta i Nobelfestligheterna. När Naumann spanar runt i Blå Hallen ser han den kilotunga och extremt dyrbara tiaran och kronprinsessan bär,"värd flera Nobelpris". Starx därpå retar han sig på den tyske utrikesministern Guido Westerwelle som slarvigt anmält sig i sista minuten till banketten - och stört arbetet med den känsliga bordsplaceringen. Som straff, tror Naumann, fick han sitta mitt emot det tystlåtna svenska majestätet!
Nåja, det är en lång artikel med åtskilliga artigheter till det svenska festandet även om han också konstaterar att valet av Béla Bartóks Rumänska danser i Konserthuset rimligen inte anpassats till Herta Müllers egna värderingar. Några tillbakablickar gäller tidigare pristagare. Vi får till exempel veta att Günter Grass dansat hysteriskt länge i Stadshuset då han fick priset, och att den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung skrev ned valet av Dario Fo; det var "som om någon fått medicinpriset för att ha uppfunnit Dr Scholls inläggssulor".
Riktigt bekymrad blir Naumann när han kommenterar Stockholms "kulturella offentlighet", dvs kultursidorna och kulturlivet sådant det speglas i den svenska pressen. Han anser att både Dagens Nyheter och Aftonbladet sjunkit till nära nog sjaskiga boulevardtidningar, med förkrympta artiklar och essäer, - desto märkligare eftersom svenska författare läses i hela världen, suckar han. I stället tycker han sig se förekomsten av litterära salonger i Sverige, framträdanden och diskussioner i det lilla formatet, ungefär som tidigare i Paris och Berlin.
Eftertänksam är hans beskrivning av begreppet "Atemschaukel" (som översatts med Andningsgunga). Det var namnet på Hertas och lyrikern Oskar Pastiors yoga avsedd att hjälpa Herta orka fortsätta anteckna det han berättade. De böjde sig framåt, nedåt, som en spänd båge, och öppnade sen sakta kroppen bakåt."Hon påstod aldrig att djupa tankar härrör ur gymnastiken, men väl att bakom varje ord kan dölja sig en andra betydelse."
----------------- Michael Naumann är en tysk publicist (nu i Die Zeit) och statsvetare; mellan 1998 och 2001 var han kulturminister i Tyskland (SPD). Han har varit förläggare (Rowohlt Verlag och Metropolitan Books i NY), och programledare för politiska debatter i tysk TV.
Annagreta
Kommentarer
Trackback
