Slagugglan och berguven i mitt liv
En slaguggla mitt i Uppsala och en berguv i Stockholms innerstad. Nu kunde vi skärskåda dessa otroliga varelser, dessa vackra symboler för klokheten, på nära håll.
Tidskriften Fauna och Flora har i sitt senaste nummer 09 en artikel av Bengt-Olov Stolt som presenterar slagugglan i alla vinklar. Vinklar är tydligen något som denna uggla - och många andra ugglor - förhåller sig personligt till.
De kan vrida på sitt vackra huvud 180 grader utan att blinka. Öronen är också vinklade. De kan höra en liten muskrake under snön på gudvet hur långt håll.
I min lappländska barndom fanns en berguv som ofta satt på ett ladutak på lagom avstånd från mitt fönster. Han hörde dit. Han kände ingen längtan efter Lycksele eller Umeå, vad jag förstår. Vi tyckte att han var vår berguv.
40 år senare sätter sig en berguv på Adolf Fredriks musikskolas torn i Stockholm, på lagom avstånd från min dotters fönster vid Västmannagatan. Ingen vet var han hör hemma. Min dotter och svärson uppskattar det här oväntade besöket och kontaktar Artportalen, en rapportsite för iakttagelser från naturen. De får svara på frågor som t ex om den stackars berguven häckar på Adolf Fredriks torn eller inte. Svaret blev att berguven var "på besök". Så nu är berguven på Västmannagatan noterad för vetenskapen.
Det finns inga motsvarande noteringar om min lappländska berguv, men han var ofta på besök, han också. Häckade, det gjorde han nån annanstans, fast i närheten, hoppas jag.
Annagreta
Tidskriften Fauna och Flora har i sitt senaste nummer 09 en artikel av Bengt-Olov Stolt som presenterar slagugglan i alla vinklar. Vinklar är tydligen något som denna uggla - och många andra ugglor - förhåller sig personligt till.
De kan vrida på sitt vackra huvud 180 grader utan att blinka. Öronen är också vinklade. De kan höra en liten muskrake under snön på gudvet hur långt håll.
I min lappländska barndom fanns en berguv som ofta satt på ett ladutak på lagom avstånd från mitt fönster. Han hörde dit. Han kände ingen längtan efter Lycksele eller Umeå, vad jag förstår. Vi tyckte att han var vår berguv.
40 år senare sätter sig en berguv på Adolf Fredriks musikskolas torn i Stockholm, på lagom avstånd från min dotters fönster vid Västmannagatan. Ingen vet var han hör hemma. Min dotter och svärson uppskattar det här oväntade besöket och kontaktar Artportalen, en rapportsite för iakttagelser från naturen. De får svara på frågor som t ex om den stackars berguven häckar på Adolf Fredriks torn eller inte. Svaret blev att berguven var "på besök". Så nu är berguven på Västmannagatan noterad för vetenskapen.
Det finns inga motsvarande noteringar om min lappländska berguv, men han var ofta på besök, han också. Häckade, det gjorde han nån annanstans, fast i närheten, hoppas jag.
Annagreta
Kommentarer
Trackback
