Lars Lerin, oförglömlig

Vi såg Lars Lerins utställning på Laxholmen i Munkfors häromsistens, mina vänner och jag. Nere vid vattnet, i en gammal järnbruksbyggnad.

Två bilder har fastnat - bland alla andra - ska jag erkänna. Den ena är den stora akvarellen "Amman", en intensivt vacker bild av Jordaniens huvudstad. Det urbana landskapet reser sig längs bergskanten, högre och högre, och det ligger ett dis över vad som kan vara skymningen, taken följer på varann, det är taken vi ser mest av. Små ljusglimtar, pastellglimtar i moll och inga avbrott, bara en total samling stadshus, gamla, med trånga mellanrum. Förtätat i dubbel bemärkelse. Så oerhört vackert.

Den andra är en lite försiktigt antydande bild av den hydda som Otto Nordenskjölds manskap byggde på Pauletön 1903, efter att deras skepp "Antarctic" sjunkit där utanför. Lars Lerin deltog för cirka 12 år sedan i en svensk polarexpedition till Antarktis, som embedded konstnär. Då gick man i land och sökte upp hyddan. Den är ungefär 4x5 meter och hyste vintern 1903 20 man plus en katt. Alla överlevde utom en. Bilden är så ljus att konturerna nästan blir svåra att urskilja. Dess betydelse har klingat av, nu är den bara ett minne.  Det är en liten bild, till skillnad från bilden av Amman. Amman sjuder av liv under taken, men på Pauletön har hyddan slutat betyda något.

Jag imponeras av Lerins intelligenta sätt att närma sig motiven. Han gör också starka bilder i svit som skildrar vännerna på den värmländska landsbygden, personer som kanske inte uppmärksammas i andra sammanhang, men som han skildrar med stor ömhet.

Så åk dit, och se Lars Lerins utställning!

Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0