Att gaffla
Lärde mig ett nytt ord häromdagen, "att gaffla." Det trodde jag mest betydde att vara påstridig i ett samtal, att ständigt käfta emot ungefär, men det är ursprungligen en militär term som enligt NE betyder "att stegvis flytta artillerield så att den slutligen ligger i målet". Ordet används också av orienterare har jag förstått, och de "gafflar" när de ifrågasätter en given kurs och prövar om den ligger någorlunda rätt i förhållande till orienteringens mål. Det bör man göra ganska ofta annars är det stor risk att man hamnar långt ut i spenaten!
Att "gaffla" borde också vara tillrådligt när man skriver manifest. I vissa dagsaktuella politiska sådana undrar jag ibland om man har "gafflat" tillräckligt innan man satte dom på pränt. Tycker det verkar som om de grundläggande politiska idéerna har tappats ur sikte och att manifestmakarna är på väg ut i periferin där man riskerar att stöta ihop med motståndarens dito på ett överraskande sätt, och så börjar de "gaffla" där i stället: "Det är vi som är det riktiga arbetarpartiet!" "Nej, det har vi monopol på, har vi alltid varit!" Men vad vilja partierna egentligen med sin politik? I grunden? Vad är värt att kämpa för? Det bör tydligare framgå av deras manifest.
Ingar
Kommentarer
Trackback