bookzoom

På sätt och vis passar det att läsa Fjodor Dostojevskij när kvicksilvret sjunker ihop. Den ryska vintern håller oss i ett stadigt grepp alltmedan Bröderna Karamasov sätts upp på Stockholms stadsteater. Själv lånade jag häromdagen "Dubbelgångaren" av samma författare, en liten nätt roman med det berömda allvaret inuti.

Toni Judt har ju samma allvar, om än utan skönlitterär dramatisering, och jag kommer att tänka på min idol Roy Andersson. Han gav ju för några sedan ut en bok om "Vår tids rädsla för allvar" och nu producerar han en film som ska heta "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron". Men både han och Dostojevskij har humor, den saken är klar. Mitt i kylan, torftigheten och det svarta eländet som de beskriver, och mitt i ondskan, finns en brytning mot det komiska och det stilla försonande leendet.

Ingar och jag såg filmen "Kungens tal" häromsistens. En allvarlig film om ett allvarligt handikapp, gestaltat med extrem finess. Också där behövdes leendet mitt i alltihopa, och allvaret stärktes.

Ja, detta var min lilla betraktelse föranledd av en kort promenad ut i det kalla knarrande vinterlandskapet.

Annagreta, som också tog bilden