Ställa konstkosan till New York?
När jag läser Birgitta Rubins artikel i DN (5/1) om aktuella konstutställningar i New York blir jag påmind om resan några medsystrar och jag nyligen gjorde i Baskien, där slutmålet var Guggenheimmuséet i Bilbao. Det muséet gjorde ett starkt intryck, och det råkar vara nästa anhalt för utställningen "Chaos and classicism", om mellankrigstidens konst i Tyskland, Frankrike och Italien, som nu visas på Guggenheimmuséet i New York. Enligt Rubin bidrar den tillsammans med utställningarna "Abstract expressionist New York" (50-talet) och "Seductive subversion. Women pop artists, 1958-1968" till att konsthistorien just nu skrivs om i New York.
I "Kaos och klassicism" visas en mängd verk från tiden efter första världskriget då futurister, kubister och expressionister "gjorde halt" och började blicka tillbaka mot klassiska skönhetsideal. Dit hörde bl.a. Picasso, t.ex. med sina kraftfulla kvinnogestalter i tunikor i "Källan", som lånats ut från Moderna muséet i Stockholm. Dit hörde också den franske skulptören Aristide Maillol med sina klassicerande kvinnogestalter. På vår resa mot Baskien passerade vid hans hemby Banyuls-sur-Mer vid Medelhavskusten där vi köpte muskatvin från vingården Berta-Maillol (!) och kunde beundra en av Aristides skulpturer på strandpromenaden, "Venus utan armar". Tjugotalets klassiska skönhetsdyrkan tog dock en ände med förskräckelse när fascisterna tog över konstestetiken, och en del konstnärer tog tjänst hos Mussolini och Hitler. Vilka kitschiga uttryck den utspårade nyklassisistiska konsten då kunde ta sig visas också på utställningen. Det fanns dock konstnärer som på 20-talet vågade sig på att häckla Mussolinis idealisering av romerska imperiet.
Efter andra världskrigets slut flyttas konstens centrum med ett nytt avantgarde till New York. Krigets fasansfulla följder blev kända och ett nytt nonfigurativt, expressivt måleri tog sin början med portalfigurer som Mark Rothko och Jackson Pollock. Det är denna konstriktning som nu lyfts fram på Museum of Modern Art. På Guggenhemmuséet i Bilbao fick vi bl.a. möjlighet att avnjuta några av Mark Rothkos och andra abstrakta expressionisters meditativa målningar. Det ingav en andaktskänsla av stora mått som jag gärna vill återuppleva.
Helst skulle jag vilja korsa Atlanten direkt för att ta en titt på alla de aktuella utställningarna i New York. Det ligger kanske närmare till hands att återvända till Guggenheimmuséet i Bilbao när "Chaos and classicism" är på plats där? Men då får man ju tyvärr inte se de övriga utställningarna. Så i bästa fall är det nog till New York konstkosan bör ställas nästa gång. Eller vad säger hugade medsystrar/medresenärer?
Ingar
PS Såg just i Wikipedia att tre bronsskulpturer av Maillol pryder Metropolitanoperan i New York (!), en av dem verkar vara just den vi såg i Banyuls, nämligen "Venus utan armar".DS
Kommentarer
Postat av: Annagreta Dyring
Så lockande! Konstkosan är vårt nya begrepp!
Jag har på känn att vi kommer att ställa den åt något håll.
Annagreta
Trackback
