Mord på munkar och - musik

Den lovordade filmen "Gudar och människor", bygger på en verklig händelse under inbördeskriget i Algeriet 1996, då sex trappistmunkar mördas, ännu idag oklart av vem. Dessa munkar intar en sista måltid tillsammans i klostret innan de förs iväg till sin avrättning. Den scenen med sin klara koppling till Nattvarden och Golgatavandringen gjorde ett starkt intryck på mig. Det handlar om kärleksbudskap, offer och lidande i såväl testamente som film. När munkarna fått sina glas fyllda med rött vin går en av dem och sätter på en uråldrig skivspelare och ut strömmar musik ur Tjajkovskijs balett "Svansjön"! Närmare bestämt förspelet till akt 2. Detta musikval är bara så genialt! Baletten om den svarta och den vita svanen handlar också om en strid mellan ondskan och godheten och  om svanen som dör när förtrollningen bryts, kärleken krossas. Tjajkovskijs balettmusik uttrycker passion i detta ords alla betydelser, brinnande kärlek, hänförelse, lidande och död.

I "Gudar och människor" får man höra trappistmunkarnas sjunga sina speciella hymner och psalmer, som alltid åtföljer deras andakter och återkommande böneritualer. Deras strikta munkliv förenas med dagliga trädgårdssysslor eller sjukvård i byns sjukstuga dit alla, kristen som muslim, är lika välkomna. Den astmasjuka läkaren Fader Luc är där centralgestalten. En scen i filmen mellan honom och en ung muslimsk flicka handlar också om kärlek, både den jordiska och den till Gud. Flickan frågar hur det känns när man är kär. Fader Luc förklarar, för han varit det många gånger, innan han valde Gud. - Så känner jag inte alls för honom de vill jag ska gifta mig med, säger den unga flickan. Den förtroendefulla samvaron i byn, där alltså klostret utgör ett positivt nav, bryts brutalt sönder och samman när kriget närmar sig och till slut är ett faktum. Filmen handlar till stor del om munkarnas vånda inför beslutet att stanna kvar i sitt kloster eller söka sig till tryggheten i Frankrike medan tid är. "Mais partir c´est fuir, partir c´est aussi mourir". Så de väljer att stanna kvar och möter därmed sitt grymma öde.

Ingar

Kommentarer
Postat av: Monica

Tack för den recensionen ! I den känner jag mig hemma.

2011-03-22 @ 09:53:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0