bookzoom

Värme och förtvivlan, ömhet och sorg står idag att läsa i Kristian Petris minnesteckning från sin fars sista tid. Herregud, vilken text. Den gamla människans sista tid utan nåd. Bilderna han skapar i berättelsen lever, jag läser vidare, än är inte texten färdig, det blir fler bilder, fler interiörer, fler kalla rum, alla beskrivningar lika intensivt närvarande och svåra.

Tydligare text, bättre text om vår cyniska värdering av gamla människor idag är svårt att tänka sig. När skildringarna av dagens gammelvård är så här skrivna, blir de förstådda. Petri kan konsten att berätta vad han ser och vad som händer, plus också vad han sörjer. Han öppnar upp dörren till sina egna slutna tankerum och får oss att förstå. Det är såna här texter som skulle behövas som bilaga i politikernas sammanträdeshandlingar. Tvångsläsning före sammanträdet.

Samma dag skriver Leif Zern att recensionerna hotar att bli alltför korta och intetsägande. De analyserar inte, för det hinns inte med på 2000 nedslag. De bara tycker till, för det hinns med. Han skriver att de äkta värderingarna (som han efterlyser) bygger på sinnliga beskrivningar, Motsatsen är fritt svävande analyser. Zerns text är ett rop efter professionell stolthet, ett krav på utgivarnas kvalitetsmedvetande.

Jag känner ett släktskap mellan de två texterna; är det fritt svävande analyser vi behöver, eller ska vi ta och beskriva verkligheten först?

Bra, DN. Mera sådant.

Annagreta