bookzoom

I kvällens Babel besjöng Margareta Strömstedt Hagsätra och det höga huset som reser sig över dess slitna, charmlösa torg. Hon kände igen sig från den tiden hon bodde där, hon gick tillbaka dit och mindes hur barnen klängde på balkongen och hur långt man kunde se från lägenheten, näst högst upp i det åttavåniga huset. Hon erinrade sig några få tanter, några trötta mammor och deras barn.

Torget är fulare nu än det var då. Hagsätra är också för mig en plats att minnas. Jag har varit där en enda gång, för 12 år sedan. Också jag tyckte att det var en märklig plats, det var innan somliga butiker lagt beslag på själva syret där. Det var glåmigt, lite sorgligt och ganska folktomt. Färgerna var lågmälda, och grönska fanns det ingen.

Jag hade ett ärende till det där höghuset som nu Babel gjort så känt. Jag hade sett en annons som förde mig dit. Jag hade glömt portkoden, men det kom en vänlig dam som släppte in mig när hon gick in. Jag vill minnas att jag skulle till tredje våningen. Nu undrar ni vad jag skulle där att göra. Jo, förstår ni, saken är den att jag skulle hämta en katt.

Annonsen hade påstått att det fanns tre kattungar att välja på. Det stämde. Mitt val gick fort. Jag såg direkt vem som var bäst och vackrast och grep tag i honom. Sånt ser man om man har sinne för katter.

Den stiliga katt som jag fortfarande bor inneboende hos är högst densamme. Han saknar inte Hagsätra. Han är filosofiskt lagd, tror jag, och i sina bästa år. Ändå kan kan fortfarande komma hem med en reva på nosen och en grym glimt i ögonvrån.

Hans första matte brukade länge skicka gratulationskort till honom på hans födelsedag. Det är en helt vanlig, klok dam, det måste jag påpeka så ni inte tror något annat. Hon råkar bara ha ett väl utvecklat sinne för väsentligheter. Jag är henne hursomhelst stor tack skyldig för att hon annonserade den där gången.

Annagreta