Igelkottens murkerseende + vantar + Vallgren

Jag gillar dialekter. Att höra en äkta gotländska berätta om igelkottens "murkerseende" - eller brist på dito - är en upplevelse. Det drabbade mig idag, i ett URprogram. Det låter kompetent och inkännande. Samtidigt visas en bild av en igelkott nattetid, antagligen helt vilseförd, och dessutom filmad i infrarött i undervisningssyfte. Kraken! När jag googlar på igelkott står det lite uppmuntrande att "den kan simma om det behövs".

En annan djurinformation når mig idag; lika fascinerande om än inte på dialekt. Det rör sig om katten Coppelius i Sundsvall. Denna katt, stor och tjock, kommer ideligen hem med stickade vantar, obs vantpar (dom verkar hänga ihop), som den lämnar in till sin husse. Snart ger den sig iväg efter fler stickade produkter, och har nu hunnit bära hem både vantar, sockar och halsdukar, allt i stickat. Kattens ägare har tvingats vända sig till media för att efterlysa den rättmätiga vantägaren, eftersom ingen granne sagt sig sakna de stickade produkterna.

Det tredje märkvärdiga som jag kommit i kontakt med under de senaste dagarna är C J Vallgren. Senaste numret av Vi Läser har honom på omslaget plus i helfigur på flera sidor i inlagan. Han är stajlad, har lagom långt skägg (antar jag att man anser) och snygga skjortor och dessutom moderiktiga halsdukar som nonchalant lagt sig i rätt vinkel intill skäggstubben. Det blir på nåt sätt för mycket. Det finns nåt som heter oversell, och overkill, tänk på det, kära PRfolk.

Nä, tacka vet jag gotländska analyser av igelkottar och katter som skulle behöva gå i analys.  Glad Påsk!

Annagreta


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback