Antonio Tabucchi, intressant lurifax

Den nyligen bortgångne italienaren Antonio Tabucchi var både journalist och författare, och han drev ofta frågan om mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och medmänsklighet. Jag fick tag på hans lilla roman "Indisk Nocturne" på min bibbla.

Det är en kort roman med elegant upplägg och berättaresprit. Huvudpersonen söker efter en man om vilken han inte verkar veta särskilt mycket. Han reser i Indien, och bor på hotell av varierande standard. Han åker buss, och får bland annat finna sig i en lång och oväntad väntan på en obegriplig plats under resan; man måste invänta anslutningsbuss, får han till slut veta. Det hela slutar överraskande med att han, efter alla efterforskningar, hittar den eftersökte - som i sin tur söker efter huvudpersonen. Han har funnit sig själv, tycks det. Det är lite drömskt, lite som hos Murakami.

Välskrivet och medryckande berättat. Som i ett extra nutidsgrepp återvänder han ibland till en resehandbok han valt att ta med sig, och det är "India, a Travel Survival Kit". Det är som om författaren ville hänvisa till vår egen reseerfarenhet. Hans genuina sökande och uppfattningsförmåga verkar hursomhelst inte behöva nån guidebok, men han åberopar den ändå. Tabucchi kan verkligen beskriva lokaler och inredningar och han kan skriva dialoger. Folket han möter är också skarpt tecknade, som t ex portieren i hotell Zuari i Goa, som hela tiden talar i telefon medan han utför alla av honom begärda sysslor, och taxichauffören med pipskägg, hårnät och hårpiska som kör som en galning i den indiska trafiken.

Tabucchi lär ha  nämnts i Nobelprissammanhang, och det känns inte fel. Indisk Nocturne är en finurlig berättelse.
"Han letar efter sig själv, medan han letar efter mig, i böcker händer sådant ofta..."

Annagreta

Kommentarer
Postat av: Ingar Gadd

Tänk jag upplevde honom live i Aix en Provence anno 2000. Jag gick på franskkurs för pensionärer anordnad av Visingsö folkhögskola och samtidigt pågick en litterär festival i staden med Tabucchi som dragplåster. Jag fick med mig en blyg viol från kursen på seminarium med författaren som släntrade in på scenen i Gandhiskynke och började hålla sitt anförande medan han låtsades prata med någon i sin mobiltelefon - en ganska ny företeelse på den tiden. Minns inte vad han sa, men karln gjorde intryck i alla fall. Jag köpte en handfull pockeböcker av honom i fransk översättning och har har läst "Drömmar om drömmar". Där låter han kända historiska personager berätta om vad de drömt t.ex. vad Debyssy drömde när han höll på med Pelléas et Mélisande. Det handlade mycket om guden Pan och var mycket erotiskt vill jag minnas. Jag skrev om det som inledning i mitt föredrag om Debussy och vattnet. Hittar boken i min hylla och ser att den också handlar om Goya, Lorca, Rabelais m fl. Och jag hittar tre böcker till bl.a. Nocturne indien! Ska nu ta och läsa om vad Toulouse-Lautrec drömde, när jag just återvänt från hans hemstad Albi. Tack för tipset Annagreta. Synd att han inte hann få priset.

Ingar

Ingar

2012-03-31 @ 21:37:28
Postat av: Anonym

PS Toulouse Lautrec drömde att hans korta, förkrympta ben växte ut och vad underbart som då hände! DS Se mitt föregående inlägg som jag själv inte kan se just nu.



Ingar

2012-03-31 @ 21:47:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0