Min pelargon är knak, min kaka vart skryp

Ja had gjort en litn tårt, för Annas svärfarsfolk skul komma på kaffe. Han vart int na vidare, men skryp ändå. Lilljänta ville i alla fall ha mer. Dom va trött så vi prata int så mycku. Jag vart till å vis dem hur ja had klippt å hibiskusen, hä ä ju den årstin att dem ska kapas. Han är rentut knak redan. Vi vart till å stå å anvara krukväxt´n nästan andäktit.

Lilljänta for som en zinner fram å åter sen hon had itte opp kaka sin. Hon kun int sitt stilla. Vi andren ha som inge svårt å sitt kvar där vi satt oss. Ja ha hadd okuselit ont i vänsterbene hele degen. Jag ha ju vuri i Enköping å fått mej e nytt kne. Nu fattas hä bara att ja träna allt muskelrappel ja har se ja få fart på alla reglage åt sommarn. Hä ä ju som då man ska ha nä bra. Dem som vill kun få håll tumma.

Dä hära ha ja skrivi för å hejja på dem som vill träna gammdialekten på skola i Jörn. Hä kun int va fel.

Annagreta

Kommentarer
Postat av: Ulla Björkklund

Nog är det kraft i detta språket! Man känner sig fattig med sin rikssvenska. Detta med muskelrappel och annat är ju alldeles okuselit.

Och nog är det märkligt att man ändå förstår. Nästan?

Ulla

2012-03-27 @ 20:53:48
Postat av: Johannes

Skryp? No hait-e fäll skrup?! No för att i jer Skjelletbo, men i ha aller hårt nan männisch sem använn "y" oppa bonschka... Heller jer-e eljest deri Jörn?



(Å du mena fäll "åt å fram" ;-) )

2012-03-29 @ 00:28:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0