bookzoom

Recito Förlag ger i höst ut Hans Alenius senaste fotografiska verk. Det är en hyllning till landskapsmiljöer som på grund av sin särskildhet eller skönhet fångat författaren. Till bilderna bjuds analytiska tankar kring tidens gång och de förändringar tiden för med sig, både på landskap och mänskliga villkor.

 

Fotografierna är vackra och personligt valda; det märks när man ser helheten. De håller hög klass och är ofta eftertänksamma och stilla. Inledningsvis får man en värdefull genomgång av människans fascination av landskapet, som inspiration, som utmaning och som gåva till själen. Sedan följer de olika landskapstyperna,  från olika delar av vår jord, ackompanjerade av intressanta resonemang om hur de länkar och har länkat till oss människor. Det finns en nostalgisk klang över många skildringar, men också en positiv upptäckariver.

 

Texterna har ofta kompletterats med citat som har med respektive bilder eller platser att göra, och det klär boken. Ett annat särskilt tilltalande grepp är när Hans inkluderar livsöden från respektive bildområde, som t ex i avsnittet "Från köldens vidder" och "Minnenas landskap". Då kommer människor av kött och blod med, män och kvinnor som levt och verkat där i gångna tider. Det är engagerade och levande texter som vidgar bildberättelserna långt utöver det man ser.

 

Hans Alenius förmedlar både kunskap och känsla; det är roligt att läsa, se och förundras. Man hoppas att den hittar sina läsare, det är ju en bok med både poesi och drama, och många läsare av idag söker denna blandning. Typiskt för tonen i boken är rubriken "Rum för sökande". Det är en lågmäld ton. Det obetydliga är lika viktigt för Hans Alenius som det storslagna - men han räknar fördenskull inte ut det storslagna. Det tystlåtna och trygga synes viktigare än allt det högljudda.  Boken slår an en icke tidstypisk ton, och just det är dess stora styrka.

 

Ytterst sympatiskt.

 

Annagreta