Akademiker protesterar inte mot makten
Tidningen Fokus har kollat dragningskraften hos svenska högskolor genom att fråga dem själva hur tilldragande de anser sig vara. För studenter och forskare då, förstås. Ni skulle se svaren. Alla är helt enkelt bäst; de förenar tradition med nytänkande, de har koppling till arbetslivet, de behärskar hela kedjan, de kör internationalisering, de är världsledande, de är bäst i landet, de är förankrade i samhället, de är lagom stora, de är "medtänkande" (!), de utbildar studenter som får arbete. I kort sammandrag. Vad kan man mera önska?
Oerhörda fördelar, och väl uttryckta. Den kyliga bakgrunden till artikeln i Fokus är att små högskolor hamnat på smalkost, inte den hälsosamma varianten utan den mera anorektiska. På sikt blir det tufft, till exempel för Härnösand som ingår i Mittuniversitetet. Där ligger man risigt till i ekonomiska termer. Kanske ska allt till Sundsvall, och den lilla stiftsstaden blir mer och mer urholkad på arbetstillfällen - och studenter.
Koncentration till de stora universiteten och högskolorna är orsaken, deras forskningsrenommé är högt och dit ska resurserna föras. Liten men naggande god är inget bra valspråk nu. Störst och vackrast låter mera i tiden. Det är lite som bokmarknaden; bäst att satsa reklampengarna på säkra kort, eller åtminstone på kända, etablerade upphovsmän, de andra får klara sig bäst de kan på marknaden, vi orkar ändå inte bry oss om deras kvaliteter. Men vad säger rektorerna? Nu är det så att landets högskolor leds av kvinnor, till 51 %; av de 27 listade högskolorna har 14 kvinnliga rektorer. Vad säger de?
Det är kanske lätt att tro att stora gamla universitet har de flesta och bästa nytänkarna. Rent statistiskt ja; ju fler ju större chans. Om det handlade om robotar, ja. Då vore ekvationen perfekt, dvs om det inte också handlade om forskar- och studiemiljö, ledarskap, inspiratörer, utmaningar, djärvhet och samarbetsklimat. Mjukvaror som inte korrelerar med högskolestorlek eller akademiska traditioner.
Har man hört några protester mot detta tänk? På allvar, alltså?
Annagreta
Kommentarer
Trackback
